Vissa spelare lämnar starka avtryck i en, av rätt eller fel anledning. Vissa gör det inte.
Vad Antonio Conte – tränare i kvällens motstånd – och Romelu Lukaku – anfallare i ditot – anbelangar skulle jag definitivt placera dem båda i kategori nummer ett. Huruvida det är på positiva grunder eller inte är dock oklart.
Antonio Conte gjorde ju så mycket rätt när han kom in, var precis lika jävlig och galen som Mourinho och populariserade 3-4-3-modellen och sprang i väg ligan. Det var underbart.
Nästa säsong var han som förbytt, fick inte de spelare han ville ha under sommaren och blev allt mer mörk där på sidlinjen. Slutade klä sig i kavaj, blev allt mer sjavig. Var inte längre charmig på intervjuer, mest sur. Det är väl det som är svårigheten med högoktaniga galenpannor som gör allt för att vinna; när du har dem på din sida är det underbart, vänder de sig emot dig är de inte lätta att ha att göra med.
Samma går att säga om den gode Romelu Lukaku. Belgarens sejour blev kort och explosiv och dramatisk, och nästan allt som kunde gå fel gjorde det. Men det är lätt att glömma bort att han faktiskt inledde starkt, med mål mot Arsenal borta och Villa hemma under seriens första omgångar.
Sedan blev han skadad, och när han väl kom tillbaka imponerade han inte lika mycket som i början på säsongen. Ändå målade han mot Villa borta i mellandagarna och saker och ting kändes ganska bra. Det här kanske skulle bli något ändå?
Men precis som med Antonio Conte skulle det inte stanna där, för Lukaku gick sedan ut i en intervju och konstaterade att han var missnöjd med situationen i Chelsea. Inte heller han kunde nöja sig med att vara missnöjd i det tysta, han var tvungen att höras.
Efter det var situationen egentligen över, även om anfallaren var kvar hos oss resten av säsongen och faktiskt inte lämnade officiellt förrän sommaren 24, efter två lånesejourer i andra italienska lag. Jag hade väldigt svårt att köpa Lukakus agerande då, och har inte mycket till övers för honom idag. Varför gå ut och så tydligt sabotera sin situation i ett lag du värvats till bara månader tidigare?
Gällande Conte har jag en annan hållning. Visst, det gick utför efter den första underbara säsongen, och visst, han tränade Tottenham några år senare, men hans resultat där var ändå så svaga att det lätt går att låtsas som att det aldrig hände. 16/17–säsongen var dessutom så elektrisk att han ändå har en – kanske inte jättestor, men i alla fall existerande – plats i mitt hjärta.
Vad känner du om dessa två? Jag har en stark känsla av att de tillresta supportrarna, oavsett hållning, kommer göra sin röster hörda om dem på ett eller annat sätt ikväll.
