Krönika: Daniel Alves - en man med passion för fotbollen eller pengarna?

Daniel Alves da Silva.

En av världens bästa högerbackar.  

Trots uselinläggstatistik. 

Ursäkta min kritik, men frustationen tar över ibland.

Denna krönika handlar dock inte om han är världens bäste högerback eller inte.

Inte heller om han och Messi är det farligaste vapnet en högerkant någonsin har sett. 

Och nej, inte heller om hans bedrövliga inlägg.

Den handlar om hans ökända kontrakt. Det kontrakt han inte vill förlänga.

Med undantag; om rätt lön erbjuds. Endast då.

 

Det talas ofta om Dani Alves kontraktsförlängning i de spanska blaskorna.

Fakta: 1 juni 2012 går hans kontrakt ut, och F.C. Barcelona har förgäves försökt förlänga brassens kontrakt gång på gång. 

27-åriga Alves blev i november, enligt Barcelonatidningen el Mundo Deportivo, erbjuden ett kontrakt som sträcker sig till 2015, med möjlighet till förlängning till 2016, om han spelar minst 50 % av matcherna. 

Ett liknande kontrakt som Xavi har.

 

Vad sätter käppar i hjulet för lilla Dani?

Löneanspråket.

Alves vill ha en högre lön än vad mäktiga Barça är villiga att erbjuda.

Löneförhandlingarna inleddes tidigt i september, och ännu har man inte lyckats nå målet;

Ett kontrakt där alla parter är nöjda.

 

Senast i dag skriver både el Mundo Deportivo och Sport att Barça skulle träffa Alves agent. 

Trots att bägge parterna är positivt inställda är en affär lång ifrån att gå i hamn.

Båten ligger långt ute till havs.

 

Nu är det lätt att anklaga Alves.

Vem skulle tacka nej till ett fyraårigt kontrakt med Barça?

Till en lön som troligtvis är lika stor som många U-länders ekonomi.

Jag vet en.

En som har intresse från andra storklubbar.

Däribland Manchester City.

Och vi alla vet vilka löner City erbjuder.

Fråga bara Yaya Touré. Eller Touré Yaya. 

Eller bägge två. 

 

Oavsett om Alves väljer att stanna eller gå är hans insatser för Barça obestridliga.

Med sina löpningar, sitt driv och engagemang är han alltid ett offensivt hot. 

Trots att han är högerback.

Han är ett dolt vapen Barça kan plocka fram.

Ungefär som James Bonds dolda kulsprutor  som han har på sina sportbilar.

 

När allt kommer omkring finns det två typer av spelare;

De som spelar för laget, fansen, medspelarna, klubben och fotbollen.

Och sedan finns det de som spelar för pengarna.

Det som skiljer dem åt är att den första typen ser det som en passion,

den andra ser det som ett jobb.

Ni kan ju själva lista ut vilken typ av spelare Ibrahimovic är.

Låt oss hoppas att Daniel Alves da Silva tar rätt beslut och bevisar att hans kärlek till fotbollen är större än kärleken till pengarna.

Annars kan han lika gärna pensionera sig från fotbollen.

Och fullfölja sin dröm om att bli skådespelare.

 

***

 

Apropå skådespelare.

För er som har sett ”Gudfadern” av Mario Puzo, eller läst boken, känner säkert till scenen. Gudfaderns gudson satt på ett kontrakt som han var missnöjd med. Gudsonen ville frigöra sig från kontraktet, och så blev fallet. Hur?

 

– Min pappa gav honom ett erbjudande han inte kunde tacka nej till, sa Michael Corleone till sin flickvän Kay Adams. 

– Vadå för erbjudande?  Frågade hon, oviss om det fasaväckande svaret. 

– Luca Brasi (Gudfaderns livvakt) höll en pistol mot hans huvud och min far försäkrade honom att antingen hans hjärna eller signatur kommer finns på kontraktet.

 

Jag vill påpeka att jag inte på något sett advocerar för den här typen av beteende och tycker inte att vi borde ge Dani Alves ett ”erbjudande han inte kan tacka nej till”.

Åtminstone inte om våld ska förekomma.

Men man kan tycka att det hade underlättat mycket. 

.. Förresten. Håll kommentarfältet på en sansad och civiliserad nivå. Kom igen, inga svordomar och provokationer signerade frustrerade småpojkar. TACK!