Landskrona BoIS tog emot Hillerød på konstgräs i Landskrona – ett motstånd som skulle bli ett riktigt test. Hillerød spelar, precis som BoIS, i den näst högsta serien i Danmark – i det här fallet den danska “superettan” – och ligger tvåa i ligan med samma poäng som ettan Lyngby.
BoIS startade med Petersson i mål, backlinje med Bruzelius, Murbeck, Moungam och Weström. Centralt Elezaj och Alvarez Perez, med Capotondi framför. På kanterna Björkqvist och provspelande Elias Hansen Sørensen, och längst fram provspelande Solomon Ojala.
Hillerøds drömstart: pressen tvingar fram 0–1
Hillerød öppnade med en systematisk, hög press och stressade fram en hörna direkt i minut 1. Och det var ingen “tillfällighetspress” – det såg intränat ut. BoIS försökte först spela sig ur, men Hillerød pressade målvakten Petersson så hårt att han till slut “inte visste vart han skulle ta vägen”. Passningen hamnade centralt, Hillerød vann bollen – och plötsligt var det fritt läge: 0–1. Ett slarv som svider extra i träningsmatch, för det är exakt den typen av moment man vill slipa bort.
Efter målet fortsatte Hillerød att kväva BoIS när de försvarade. Med boll spelade de 4-3-3, men utan boll klev de upp i en diamantliknande 4-1-2-1-2, där BoIS ofta blev fast på egen planhalva utan andningsrum. BoIS ville ändå rulla från inspark, och när det fungerade var det oftast via Perez/Capotondi, men Hillerød var så organiserade att anfallen ofta dog ute vid kanten.
BoIS hittar rytmen via vänstersidan – och Capotondi blir navet
När matchen passerade 15–20 minuter förändrades bilden. Hillerøds tokpress mattades något och BoIS började få lite mer tid med boll. Det syntes också att BoIS försökte justera: Elezaj droppade ner som uppspelspunkt, Perez likaså, och Capotondi låg framför och band ihop laget. BoIS övergick mer till en 4-2-1-3-känsla i bollinnehavet.
Nyckeln blev vänstersidan. Hansen Sørensen klev mer in centralt för att öppna yta och samtidigt få Weström att kunna ta hela kanten – ibland som ytter, ibland som extremt offensiv ytterback – för att stretcha Hillerød och hålla dem bredda. BoIS fick flera sekvenser där man rullade mittback→Perez/Capotondi→ut på vänster och in igen. Där fanns en tydlig idé.
BoIS bästa chans i första halvlek kom när ett inlägg studsade ut och Perez revs ner precis innan avslut. Frispark utanför boxen – Elezaj drog iväg ett riktigt skott, men Hillerøds målvakt stod för en superräddning. Under den perioden var Hillerød “inte att känna igen” jämfört med starten: pressen bet inte lika hårt och BoIS spelade sig ur deras semi-press relativt enkelt.
Två saker stack ut tydligt i den här perioden: Capotondi och Hansen Sørensen. De var rörliga, visade sig hela tiden och gav BoIS det som ett bollförande lag måste ha – rörelse, spelbarhet och folk som tar ansvar i rätt ytor.
Men det mest tydliga var skillnaden på BoIS mittfält beroende på vem som fick bollen. När uppspelen gick via Perez och Elezaj blev det ofta lite stelt: de tog emot mer “säkert”, blev lätt låsta med press i ryggen och då saktade tempot ner. Hillerød hann kliva upp, BoIS fick färre alternativ och anfallen dog oftare ute vid kanten.
När bollen istället hamnade hos Capotondi var det som natt och dag. Han har en annan teknik, en annan första touchoch framför allt en annan förmåga att vända upp under press. Där Perez/Elezaj ibland fastnade i mottagningen, kunde Capotondi ta emot, vrida bort sin gubbe, bära bollen 5–10 meter och plötsligt flytta hela laget framåt. Det blev mer fart, mer mod och ett helt annat lugn i BoIS spel – han gjorde att uppspelen inte bara fastande i sidled utan faktiskt blev starten på riktiga anfall.
Trots perioder med tryck gick BoIS ändå till paus i underläge. Hillerød var effektivare i att komma till avslut och hotade i sina korta, rappa sekvenser (två–tre pass och sen direkt djupled/avslut). BoIS hade mer rytm, men saknade sista skärpan.
Andra halvlek: mer BoIS, mer kontroll – och en vändning som smäller till
Inga byten i paus och BoIS hade vinden med sig. BoIS såg tryggare ut med boll, tryckte ner Hillerød och fick dem mindre synkade och kompakta i sin press. Ojala syntes kanske inte i avsluten, men hans löpningar var tydliga – och det kändes som att BoIS borde ha sökt honom oftare.
Björkqvist, som varit osynlig offensivt i första (mycket spel gick ju vänster), förtjänar också beröm i andra: hemjobbet, hjärtat och löpviljan syntes tydligt när han tog en full sprint hem och hjälpte sin ytterback mot snabbe Suleymana.
BoIS fortsatte skapa via vänstersidan och Capotondi drev fram centralt och tvingade fram parader från danskarnas målvakt. Problemet var fortfarande återkommande en period: man kom runt och slog in – men ingen fyllde boxen ordentligt.
Efter en första timme utan byten kom första rörelsen i matchen runt minut 61 när Hillerød började byta. Strax efter svarade Landskrona BoIS med en rejäl byterunda i minut 63: Capotondi , Solomon Ojala , Murbeck , Elias Hansen Sørensen och Alvarez Perez klev av, och in kom Smajic , Odhiambo , Max Nilsson , Streete , Jensen , Milosevic och Egnell .
Matchen blev mer kampig direkt efter bytena – mycket mittplan, inkast och blåsten tog ännu mer plats – men det var också där BoIS fick ny energi i sista tredjedelen. Men BoIS såg samtidigt ut att ha “lärt sig” Hillerøds pressmönster och hittade konsekvent sina centrala innemitt pjäser som kunde vända sig ur situationerna.
Och så kom utdelningen. BoIS vann boll med press, fick ut den till vänster – och Smajic, från vänstersidan, valde avslut istället för inlägg och prickade in 1–1. Plötsligt var Hillerød på hälarna. Minuten efter fortsatte BoIS med bra tryck: man vann boll, fick hörna och slog en variant som ställde Hillerød totalt. Bollen gick in, en hoppade över – Egnell fick den i boxen och BoIS hade vänt: 2–1.
Här blir Weströms roll extra värd att nämna: konstant löpning, konstant bredd. Även när han inte “syns” i lika ofta som i första halvlek, driver han hela strukturen genom att alltid ge laget en kant att spela på på sin vänstar sida.
Slutet: BoIS pressar sönder Hillerød – 3–1 och total kontroll
Efter 2–1 blev Hillerød mer stillastående i sitt eget bollinnehav. Mycket sidled, få hot, och BoIS kunde flytta över och försvara relativt enkelt. Suleymana vaknade visserligen till liv med dribblingar och en sekvens där Hillerød ville ha straff, men BoIS stod emot.
Den stora skillnaden i slutet var presspelet. BoIS pressade med två mot backlinjen, hade en skuggande spelare bakom, stöd bredvid – och ytterbackarna klev högt. Det blev tajt, synkat och kvävande. Samtidigt var det slående att Hillerød knappt pressade alls när Petersson hade bollen vid fötterna i eget straffområde. Deras press hade i praktiken försvunnit efter minut 20.
Och i minut 88 punkterade BoIS. Odhiambo fick bollen till vänster, gjorde en fin överstegare, kom i djupet och satte 3–1. Där och då kändes matchen helt avgjord: Hillerød orkade inte riktigt svara, BoIS fortsatte pressa och tryckte ner dem i deras låga uppspel. Slut: 3–1.
5 saker att ta med sig från matchen
Hillerøds press var brutalt bra i starten – men försvann efter 20 minuter
Första 15–20 minuterna såg det ut som att Hillerød hade matchen exakt där de ville: de stressade BoIS direkt, vann bollar högt och spelade med tydliga triggers. Utan boll klev de upp från sitt 4-3-3 till en diamantliknande 4-1-2-1-2, vilket gjorde att BoIS blev fast på egen planhalva och inte fick en sekund att andas. Det var också så 0–1 kom: Petersson stressades och passade rakt in centralt. Men efter cirka 20 minuter dog intensiteten. Pressen blev mindre synkad, avstånden blev större och BoIS kunde spela sig ur den mycket enklare. Det är en tydlig lärdom: Hillerød är starka när de får sin press att sitta – men BoIS lyckades “överleva” den fasen och vända matchbilden.
Capotondi var navet som gav BoIS lugn – och gjorde skillnad varje gång han fick bollen
När BoIS spelade upp på felvända mittfältare (Elezaj/Perez) blev det ibland stelt. Men när Capotondi fick bollen var skillnaden enorm: han kunde vända upp, ta meter, driva igenom press och skapa hot på egen hand. Han var också spelaren som band ihop uppspelen med sista tredjedelen: mittback → Perez/Capotondi → vidare. Under BoIS bästa period i första halvlek var det han som nästan hela tiden var involverad i “första bra beslutet” i anfallet. Det säger mycket: BoIS behöver en spelare som kan vara press-resistent och samtidigt hota framåt – och i den här matchen var Capotondi exakt den spelaren.
BoIS hittade sin väg via vänstersidan: Weström + Hansen Sørensen + Capotondi blev en tydlig matchplan
Det var inte slump att BoIS tryckte ner Hillerød via vänster. BoIS gjorde det smart: Hansen Sørensen klev in mer centralt för att öppna yta på kanten, och då kunde Weström gå högt och bredda – ibland som en ytter, ibland som en väldigt offensiv ytterback. Samtidigt droppade Capotondi ner i den ytan och blev spelbar. Det gav BoIS en tydlig överbelastning och en struktur som skapade både kontroll och lägen. Man såg verkligen mönstret: rulla centralt, hitta vänster, fylla på, spela tillbaka in och hota igen. Det här är en detalj BoIS kan bygga vidare på, för det såg ut som en klar idé – inte bara “vi spelar lite”.
BoIS var bra fram till sista momentet – tills man började fylla boxen och blev mer kliniska
I första halvlek hade BoIS mycket positivt spel men saknade ofta slutprodukt. Man kom runt och fick in bollar – men “ingen var i boxen”. Samma sak syntes periodvis i andra halvlek: bra driv, bra inlägg, men tom yta framför mål. Där blir målen extra viktiga för att förstå vändningen: 1–1 kommer när Smajic väljer avslut istället för inlägg och sätter den. 2–1 kommer via en smart hörnvariant där Hillerød ställs helt och BoIS är på rätt plats i boxen. 3–1 kommer när Odhiambo tar sin gubbe, går i djupet och avslutar. Det som saknades i första halvan av matchen – beslutsamhet och tydlighet i sista aktionen – fanns plötsligt i slutet.
BoIS presspel i slutet var det som “dödade” matchen – Hillerød blev stillastående och passiva
Det tydligaste i slutet var hur BoIS pressade. Det var inte bara att man sprang – det var synkat: två spelare tryckte mot backlinjen, en skuggade bakom, stöd bredvid, och ytterbackarna klev högt för att låsa fast Hillerød. Resultatet blev att Hillerød inte kom någonstans i sitt låga uppspel: mycket sidled, inga hot, inga frågor till BoIS backlinje. Samtidigt var det slående att Hillerød knappt pressade alls deras press var i praktiken borta. BoIS kollektiva energi blev helt avgörande här: man tryckte ner dem, vann bollar, skapade tryck och avslutade med att punktera till 3–1.
Bonus – provspelaren Hansen Sørensen:
Av det man såg i matchen ser han ut som en spelare Landskrona BoIS borde gå för. Han var en av dem som stack ut tydligast tillsammans med Capotondi: rörlig, pigg och ständigt spelbar. Framför allt var hans roll smart – han klev ofta in mer centralt för att öppna ytan på kanten, vilket gjorde att Weström kunde gå högt och bredda och att vänstersidan “vaknade” med tydliga överbelastningar. Han visade sig hela tiden och gav BoIS mer liv i bollinnehavet, vilket är exakt vad ett lag som vill rulla behöver för att inte bli stillastående och lätt att låsa fast.
