Inte en stol tom och inte ett öga torrt när Gerry and the Pacemakers You’ll Never Walk Alone dånar ut ur högtalarna på Anfield. De var 10 000 där i säsongsavslutningen mot Crystal Palace, mer än det tredubbla mot Bilbao och Osasuna för några veckor sedan, men det är först nu som det känns att hymnen kommer till sin fulla rätt. Solig lördagsförmiddag. Mer än 52 000 på läktarna. Hemmapremiär. Nature is healing, football is back. 

Skakig första kvart

I stort sett samma elva från den som tog sig an Norwich för en vecka sedan. Med två undantag. Jordan Henderson tog tillbaka sin självklara plats på mittfältet och 18-årige Harvey Elliott gjorde sin första Premier League-start efter en mycket lovande försäsong. 

Två ändringar som skulle få stor betydelse senare i matchen, men det var senare det för Burnley började starkt och gjorde det svårt för Liverpool som inledde skakigt i defensiven. Bortalaget låg och lurpassade i försvarsspelet för att sedan sticka direkt i djupled vid bollvinst - en taktik som var en Trent Alexander-arnold-rensning på mållinjen ifrån att resultera i ett tidigt ledningsmål. 

Men hemmalaget kom igen och mycket tack vare samarbetet mellan nyss nämnda Alexander-Arnold, Harvey Elliott och Mohamed Salah längs högerkanten. TAA hotade med inlägg med både höger- och vänsterfoten, Elliott figurerade i ytan mellan Burnleys mittfält och backlinje och Salah började skjuta in sig. 

Men det var från vänster som det första målet skulle falla och även den här gången var det Diogo Jota som öppnade målskyttet. Kostas Tsimikas (återigen lysande ersättare till skadade Robertson) lyfte in inlägget som Jota knoppade in bakom Nick Pope. 

Liverpool sitter på guld 

Några minuter senare var de röda någon ynka centimeter från 2-0 när Jordan Henderson slog ut hela Burnleys mittfält med en passning till Elliott som med rutinen av en fullblodsveteran á la James Milner höll i bollen i någon hundradel extra och serverade offsidestående Salah som curlade in den med vänsterfoten. Ingen utdelning på tavlan, men väl en glimt av det vi kan förvänta oss se från Harvey Elliott i Liverpooltröjan de kommande femton åren. 

Sadio Manés 2-0 dröjde till minut 70 men det rådde aldrig något tvivel om att Liverpool skulle lämna planen med segern i behåll. De defensiva bryderierna från i fjol var (bortsett från den inledande kvarten) som bortblåsta med Virgil Van Dijk och Joël Matip tillbaka i mittlåset. Stabilt rakt igenom från Klopps gäng som planenligt lämnar säsongens två första matcher med full pott inför nästa helgs första stora test när man tar emot Chelsea.