Inför söndagskvällens match hyllades Roger Hunt av Anfieldpubliken. En av Liverpools största ikoner någonsin gick bort tidigare i veckan och The Kop vecklade ut ett mosaiktifo till den store målskyttens ära. 

När själva matchen inleddes såg man tydligt att Salah och Mané tog extra mycket bredd för att sträcka ut motståndarförsvaret och på så vis öppna upp för löpande innermittfältare i straffområdet. Första kvarten förblev dock väldigt händelsefattig, men därefter var det de ljusblåa som tog över spelet och började skapa oreda bakom Liverpools backlinje. Just ytorna bakom och mellan backarna var något Manchester City gång på gång utnyttjade och allra främst ytan bakom James Milner. Den så pålitlige veteranen har under åren hoppat in på de flesta positioner och gjort det med bravur. Ikväll fick han vikariera Alexander-Arnold som högerback och om det inte märkts tidigare så blottades hans brister ordentligt ikväll. Snabbheten finns inte längre där. Den gode Milner börjar helt enkelt se gammal ut. Hade det inte varit för en storspelande Alisson Becker hade gästerna gått till pausvila med flera måls ledning, men målvakten höll Liverpool kvar i matchen och första halvlek slutade mållöst.

Det i första halvlek mediokra Liverpool kom ut som ett helt annat lag efter paus och det smittade även av sig på publiken som började vaknade till liv. Diogo Jota skapade Liverpools första chans i matchen när han drog på ett skott som dock gick rakt på Ederson i Citymålet. Det var dock fortfarande bortalaget som behöll kontrollen över matchen och därför var det extra överraskande att Liverpool tog ledningen i den 59:e minuten. Salah tog sig förbi sin gubbe och slog en perfekt boll i djupet till Mané som löpte in i straffområdet och placerade in bollen i mål. Matchen hade vänt och härifrån skulle den utvecklas till en riktig holmgång som böljade fram och tillbaka.

Tio minuter efter Manés mål kvitterade Phil Foden genom ett klassavslut. Målet uppstod precis som jag nämnde tidigare från ytan bakom James Milner som fortsatt hade det tufft i matchen. Liverpool skulle dock ta ledningen igen och denna gång vet jag inte hur jag ska beskriva Mohamed Salahs briljans. Egyptiern tog emot en svår boll och såg först mest ut att försöka få ordning på balansen. Därefter vände han bort tre motståndare i samma vändning och tog sig in i straffområdet där han lurade bort ytterligare två spelare innan han från halvdålig vinkel sköt in bollen precis på sidan av målvakten. Hela situationen gick dessutom så snabbt så man förstod knappt vad man just hade bevittnat. Salah har gjort många snygga mål genom åren, men frågan är om inte detta var ett av de allra bästa, med tanke på motståndet och matchens situation.

Kevin De Bruyne kvitterade minuter senare till 2-2 efter att ha skjutit in bollen via Matip. De sista tio minuterna skulle sedan komma att svänga fram och tillbaka. Inom loppet av någon minut skulle både Fabinho missa öppet mål och Andy Robertson blocka en jättechans i andra änden av planen. Det hela slutade sedan oavgjort och vi får vara nöjda med en poäng eftersom det var bortalaget som dominerade matchen överlag. Manchester City var riktigt bra ikväll medan Liverpool överlag inte kom upp i nivå med allt för många felpass och förlorade dueller. Detta var också en av säsongens på pappret svåraste matcher ska vi komma ihåg. Att Mohamed Salah finns i laget får vi istället glädjas över då det i slutändan är hans briljans som fortsatt gör så att Liverpool är obesegrade denna säsong.