Gästernas uppställning i den första halvleken kunde närmast liknas vid ett 6-0-försvar i handboll. Ingen aggressivitet, inga försök till att pressa bollhållare, total riskminimering och underkastelse till uppgiften. Liverpools mittbackar tilläts rulla bollen mellan sig nästan tio meter in på offensiv planhalva och vänsterkorridoren lämnades helt obevakad för en framskridande Andy Robertson att bomba fram efter i anfall efter anfall. Bollinnehavet var i perioder uppe i över 80-20 i Liverpools favör och när Sadio Mané plockade med sig Joël Matips lycka till-passning med bröstet och stötte in 1-0 efter tolv minuter talade mycket för att vi skulle få bevittna ännu en målkross likt den 7-0-viktoria vi bjöds på borta mot Palace i förra veckan. 

Men hemmalaget slappnade av, tappade fokus och blev snabbt harmlösa i sitt förkrossande bollinnehav. Man skapade inga nya chanser och när lagen kom ut igen efter paus hade man helt lämnat över initiativet till de tidigare uträknade gästerna från utkanterna av Birmingham. Liverpools arrogans blev West Broms biljett in i matchen och med kvarten kvar att spela hade gästerna mäktat med tre skott på mål, mot Liverpools noll. Reds stora bollinnehav var jämförbart med det i den första halvleken men man var totalt tandlösa framåt och när Semi Ajayi nickade in 1-1 i den 82:a minuten var det en chock, visst, men knappast oförtjänt sett till hur matchen hade utvecklats. 

Alex Oxlade-Chamberlain byttes in och höjde bolltempot men någon större forcering blev det inte. West Bromwich red ut de avslutande minuterna och när domare Kevin Friend satte pipan i munnen och blåste av matchen var det Sam Allardyce som återigen gått segrande ur tränarkampen med Jürgen Klopp. Poängen var engelsmannens sjunde på sju matcher mot Klopps Liverpool som svarade för sin kanske sämsta PL-halvlek på Anfield sedan våren 2017 när man senast förlorade på hemmagräs. Motståndartränaren i den matchen? En viss Big Sam Allardyce.