Söndag 1 februari, 2026
Absurditeten och brutaliteten i Lt. Col. Bill Kilgores I love the smell of napalm in the morning har gjort det till ett av filmhistoriens mest klassiska citat, som spelat sin inte alls obetydliga roll för att göra Apocalypse Now till ett mästerverk. På ytan är det ett krasst konstaterande, både över sammanhangets mörker och förstörelse och Kilgores fullständigt likgiltiga inställning inför det faktum han själv varit del av att skapa. Några lager djupare finns kanske en ambivalens och inte minst en ironi över infogandet i meningslösheten.
Det här med napalm och Apocalypse Now-världen kan – här, i detta sammanhang – lämnas därhän. Ändå kan citates olika lager leta sig in i fotbollen. Det kan gälla när vinster staplas på hög likväl som när förlusterna rullar in – inte minst till var och ens egna inställning. Ironin i knappt 14 månaders förhoppningar blandat med varje veckas – nästintill i alla fall – på gränsen till ointresse. Bortskämdheten från Sir Alex Fergusons storhetstid mixat med dagens hierarki i näringskedjan.
Firade jag ligatitlarna i slutet på 00-talet så mycket som jag borde? Kanske, förmodligen inte. Förmodligen tog jag framgången för givet, förmodligen visst jag inte bättre – är man född 1991 kommer väl siffrorna i födelsecertifikatet med en viss ursäkt. Nu vet jag bättre. Känslorna är inte samma idag som för 20 år sedan – kanske är de starkare, kanske är de svagare, kanske är de både och samtidigt och separat. I vilket fall som helst kan jag förundras över att man orkar, och att man ifrågasätter om man orkar. Att ett Benjamin Šeško-avslut i en vilken-Premier-League-match-som-helst kan betyda så mycket när jag sett en Edwin van der Sar-räddning i en inte-vilken-Champions-League-match-som-helst .
Men här är vi, här är jag; själaglad och på moln. Jag älskar att se Manchester United en eftermiddag i februari.
Måndag 2 februari, 2026
Det har gnagt ett tag nu. Det har strålat i fingrarna, surrat i oroliga drömmar och stört nattsömnen. Eftersom jag inte har för avsikt att en morgon vakna upp som Gregor Samsa har jag inget val, jag måste revidera. Casemiro, jag fixar detta .
I en värld med påverkanskampanjer och egen historieskrivning finns det inte allt för många egenskaper jag högaktar mer än den att borra ned huvudet och kämpa utan massor av gnäll, att liksom inte behöva spela huvudrollen. Om det är någon jag hade förlåtit för att vara gnällig och grinig, kanske även sårad, när man placeras i frysboxen så är det Casemiro. Men när han agerade precis tvärt om, när han gav mellanöstern-pengarna kalla handen och gav sig fan på att ta tillbaka sin plats i Manchester United, växte han. Det är inte hur man har det utan hur man tar det , och när man tar det som han gjort och nu har det som han har det har vi alla det mycket bättre. Tack för att du fixade detta, Casemiro. Nu ska jag också fixa, reviderad lista över toppbrassar i United lyder: 1, Anderson. 2, Casemiro. 3, Rafael da Silva. 4, Fred.
Tisdag 3 februari, 2026
Diogo Dalot > Manuel Ugarte, alla årets dagar.
Torsdag 5 februari, 2026
Ishallen i Jonstorp ligger precis intill grundskolan jag gick på. Någon hockeyspelare blev det aldrig av mig, men hockeyn är min första riktiga kontakt med proffsidrott. Främst i Ängelholms ishall, där pappa under flera säsonger tog mig med – Ängelholms ishall var för övrigt, precis som Jonstorps ishall, en perfekt hockeylada.
Nerverna inför OS-hockeyn börjar så smått infinna sig. En av dem som ställer upp på isen i Italien är Hampus Lindholm, vars första steg i hockeykarriär togs i Jonstorps IF innan det blev Rögle BK och en lång NHL-resa. När Jonas Brodin gick sönder knappade Sam Hallam in numret till Lindholm och gav backgiganten en biljett. Om mindre än en vecka drar det igång, men jag har inte tid att tänka på det nu – faktiskt knappt tid att tänka på Manchester United heller. Idag åker Rögle till Malmö. Om jag hade vingar som örnen …
Fredag 6 februari, 2026
The Flowers of Manchester. 68 år har passerat sedan flygplanet kraschade i München, en händelse lika hemsk som betydelsefull för Manchester Uniteds historia. En dag som denna stannar jag upp vid den inverkan alla de som fanns med då, för 68 år sedan, haft och fortfarande har. Hur statyerna utanför Old Trafford reser sig, hur berättelserna fortsätter leva vidare. Jag tänker inte minst på Sir Bobby Charlton .
Kilometrarna är många, kärleken är stor.
Lördag 7 februari, 2026
Klockan 13:00, Manchester Uniteds damlag borta mot Leicester City. Klockan 13:30, Manchester Uniteds herrlag hemma mot Tottenham.
Schemaläggningskoordineringen, suck.
Klockan 14:45, Manchester Uniteds damlag har vunnit. Klockan 15:15, Manchester Uniteds herrlag har vunnit.
Orsaker till extas: Julia Zigiotti Olme, Backengrillen, hörnvarianter, Frida Karlsson, Scott McTominay, inhoppare, Felix Nilsson.
Måndag 9 februari, 2026
Ruben, vad gör du nu för tiden?
Tisdag 10 februari, 2026
En sargad tiger anlände i Manchester i september 2014. Korsbandet som gått sönder var lagat, men Radamel Falcao var vilsen på de annars så bekanta jaktmarkerna. Egentligen fanns inget i de fyra målen på 26 matcher som rättfärdigade att Manchester United skulle langa över 43 miljoner pund till skatteparadiset Monaco för att behålla El Tigre i regniga Manchester.
Håret hängde och flängde och skägget växte, det var en tuff säsong. Just därför fattade jag tycke för Falcao. Han var där för målen, men inte en gång såg jag honom luta sig tillbaka mot namnet på ryggen, istället gjorde han ärliga och konsekventa försök för att få det att fungera. Ed Woodward gjorde väl rätt, men jag hade skickat pengarna raka vägen till Monaco och sett Falcao explodera och fira mål med sådan genuin målskyttsglädje några år till – som när han stötte in en hörna mot Stoke City, lite lätt framskarvad av Michael Carrick.
Idag fyller Radamel Falcao 40 år, och igår hoppade han in när hans Millonarios spelade 0-0 mot Deportivo Cali i colombianska högstaligan. Idag leder Michael Carrick Manchester United borta mot West Ham. Världen kan vara bra vacker.
Onsdag 11 februari, 2026
Alarmet ringer klockan 05:50. Termometern visar minus 7,3 grader. Det är onsdag. Hörlurarna med Klara Lewis i åker på. Promenaden till busshållplatsen och de där 25 minuterna på bussen till jobbet är min tid, där skärmar jag av. Trots att jag vet vad som väntar och mot bättre vetande skärmar jag på… fingrarna börjar pilla på telefonen och sociala medier-applikationer öppnas. Det märks att Manchester United inte vann igår kväll. Herregud som tongångar kan svänga från en extrem till en annan.
Note to self: låt bli sociala medier kring United-matcher, och rensa i flödet.
Benjamin Šeško, i alla fall, vilket jäkla avslut. Så kan det gå när man sätter in bollen i straffområdet, istället för att hela tiden leta kort passning på närmsta spelare. Annat att ta med sig; Lisandro Martinez passningsspel, Casemiros löpningar, Kobbie Mainoo, Fergie Time.
Visserligen har jag aldrig varit där, men vad är London Stadium för fotbollsarena? Nej, just det, det är ingen fotbollsarena… mil från plan till läktare, säkert fin och modern men att lämna Boleyn Ground för detta. Nej. Jag bävar inför Manchester Uniteds arenaprojekt – usch.
Tur då att det finns annat att glädjas åt, som Isabella och Rasmus Wranå. Olympiska spelen när det är som allra bäst. Och idag är det best on best-hockey, på riktigt, äntligen.
Torsdag 12 februari, 2026
Välkommen till NHL-timmen, med Linus Hugosson, Uffe Bodin och Jonatan Lindquist. What a save by Lundqvist, Zetterberg shooting scoooores, tic-tac-toe Gabriel Landeskog, oh and Kronwall with a big hit.
Introt från podcasten med fullt fokus på världens bästa hockeyliga kan jag utantill, väck mig från vinterdvala och jag tar det utan bekymmer. Snart har fem år gått sedan sista avsnittet. Jag minns exakt, bussen svängde in på avfarten till Bergarondellen, till höger de nybyggda bilhandlarbyggnaderna med sina glaspartier, vidare på Christinelundsvägen, förbi industri- och lagerområdet, PUMA:s rödorangea fasader och vidare förbi den nya (som nu är gammal) avfarten där mamma körde fel minst hälften av gångerna. I lurarna förkunnade Linus Hugosson att det var dags att knyta ihop säcken. Tampa Bay Lightning hade just tagit andra raka Stanley Cup-titeln, NHL-säsongen var över och detsamma gällde NHL-timmen.
Jag påminns om detta när jag nu ser Linus Hugosson – kommunikationschef på Svenska Ishockeyförbundet – röra sig runt i katakomberna kring OS-hockeyn. Och jag saknar NHL-timmen.
Ute i etern finns mängder av bra poddar (i United-fåran är UTD podden valet), men genom åren är det – utöver NHL-timmen – utan tvekan Offsides podcast och Eurotalk (som tyvärr är borttappad) som haft störst inverkan på mig inom den kategorin av sportmedia. NHL-matcher spelas när jag sover och därför var NHL-timmen den ultimata följeslagaren. Inom fotbollen citerar jag Kristian Borell: vi sitter och gör ett program, och vi pratar bara fotboll – jag tycker det är jättetråkigt. Vi måste bli bättre på att prata annat än fotboll .
Fredag 13 februari, 2026
Kan du inte byta ut ditt liv så byt kanal , sjunger Thåström. Får du inte gehör hos domaren så byt kapten , tänkte Maya Le Tissier under gårdagens bortamatch mot Atletico Madrid och lämnade över kaptensbindeln till Dominique Janssen. Om det hjälpte i kommunikationen spelare och domare emellan är osäkert, men ett taktiskt ledarskapsdrag av Le Tissier som i sig berättigar hennes lagkaptensroll. En perfekt bortamatch var det i vilket fall som helst, att ha 3-0-seger med sig till hemmamötet gör att – peppar peppar, och sånt – båda fötterna redan står i CL-kvarten, det är bara balansen som fullt ut ska hittas.
Söndag 15 februari, 2026
I love the smell of napalm in the morning . Robert Duvall, vila i frid.
Måndag 16 februari, 2026
I min generation är Sagan om ringen nog mest Peter Jacksons film-trilogi, men först och främst är det en bokserie av J.R.R. Tolkien. Arbetar man som bibliotekarie är det smått genant att inte ha läst dessa böcker. I skrivande stund är jag ungefär halvvägs in i första delen, Ringens brödraskap . Detta är nyöversättningen från 2005 av Erik Andersson och Lotta Olsson. Den tidigare svenska översättningen kom kring 1960, gjord av Åke Ohlmarks.
Varför skulle det då göras en ny översättning? Huvudskälet är att Åke Ohlmarks tog sig rätt rejäla friheter i sitt översättningsarbete. Han blev hänförd av Tolkiens berättelse och värld, men kände samtidigt att det kunde förbättras – rent litterärt, han kände helt enkelt att han kunde utveckla verket till det bättre. Tänkt och gjort. Erik Andersson och Lotta Olsson gjorde då en ny översättning för att hålla sig så nära originalet som möjligt.
Till viss del kan detta översättas till rollen Michael Carrick har i Manchester United. Sir Jim Ratcliffe pratar om att rätt väg börjar synas på planen, samtidigt har han just sparkat en tränare och står nu med någon som bara ska vara här fram till sommaren – eller? Hur trogen sig själv kan Carrick vara? Resultat ska hämtas hem, men vad spelar det rent speltekniska som byggs upp för roll om han ändå är borta om några månader, och hur tänker Ratcliffe att det vi ser på plan ska föras vidare – kanske, förmodligen – av någon annan?
Eller är det så att man kommer fortsätta med Carrick, en tränare man troligt inte gått för om Ruben Amorim lämnat efter säsongen – vad säger det om långsiktig planering?
När jag tagit mig igenom Erik Andersson och Lotta Olssons nyöversättningar kommer jag vända bak och ge Åke Ohlmarks en chans. Den behöver inte på något vis vara sämre, kanske är den faktiskt bättre – och dess påverkan ska inte underskattas – men den är just en version och tolkning och inte enbart en översättning.
Visst är väl Carrick en form av Erik Andersson och Lotta Olsson. Så hur mycket Ohlmarks vågar, och kan, han vara? Det kanske är just Ohlmarks-inställning som krävs för att ta detta framåt på sikt, men att vara Ohlmarks när man är interim gör troligtvis att möjligheten till permanent gig går om intet. En svår position. Risken för en osäker ledning utan tydlig linje blir att man anställer och förväntar sig utfall på felaktiga grunder.
Tisdag 17 februari, 2026
Finns det någon fotbollsspelare man hellre ser spela än Luka Modric? Det skulle vara Hinata Miyazawa mot, i så fall .
Onsdag 18 februari, 2026
Efter silvret i sprinten och stafetten visade Jonna Sundling var skåpet ska stå, hon satte ned foten, markerade närvaro – och det redan i kvalet av sprintstafetten. Det var näsan för bra , enligt landslagschefen, och det var onödigt slöseri med krafter enligt kommentatorerna. Hade hon irrat sig in i en vägg i finalen hade de ju haft rätt – men någonstans säkrade hon guldet redan där, i kvalet. När hon mer eller mindre åkte ikapp Astrid Öyre Slind var det klart, och norskan konstaterade i media att det i princip inte går att slå Sverige. Ibland kan man spara på krafter, ibland kan man ställa skåp.
För övrigt var hunden Nazgul en behållning.
Torsdag 19 februari, 2026
För få timmars sömn, svinkallt ute. Men en sportlovsvecka är det i alla fall lugnt på bussen. Varm choklad med kaffe i Donkey Kong-mugg. Börjar vakna. Tre kronor är utslagna, analyserna och reflektionerna på småtimmarna var känslostyrda, motsägelsefulla och osammanhängande – Henrik Lundqvist otvetydigt bäst.
United ska så klart ta rygg på Sundling och inte förhandla priset för Marcus Rashford med FC Barcelona. Visserligen är det två år sedan, men Dominic Solanke gick för mer än det dubbla till Tottenham – efter en riktigt bra säsong i Premier League. Stand your ground.
Fredag 20 februari, 2026
Att gilla; Karson Kuhlmans tyngdpunkt. Frågetecken; Arvid Holms form. Att gilla; ordbråk på presskonferenser. Frågetecken; spelmässig ojämnhet. Att gilla; Jess Parks tillslag. Frågetecken; skadesituationen. Att gilla; Anna von Hausswolff. Att gilla; OS-helgen. Frågetecken; inget United-besök på Goodison Park. Att gilla; första United-besöket på Hill Dickinson Stadium. Att gilla; en hel helgs uppladdning inför Everton-United. Frågetecken; en hel helgs väntan på Everton-United. Att gilla; kvartsfinal i Champions League. Att gilla: Oskar Eriksson.
Söndag 22 februari, 2026
Noterar att Igor Tudor gjorde sin första match som coach för Tottenham, förlust med 4-1 mot Arsenal. Tänk ändå, förra säsongens två krisande Europa League-finallag står här en bit in på 2026 och har gjort sig av med tränare – båda har fortsatta bekymmer, det ena mer än det andra. Med all respekt för det Thomas Frank gjort och de kunskaper han besitter, det fanns en stor röd flagga redan inför Spurs anställning – det eviga smaskandet. Sir Alex Ferguson hade väl sina moment av att inte tugga tuggummi med stängd mun, men Frank är liksom på en helt egen nivå. Man kan moneyballa hur mycket som helst, men det är inte konstigt om spelare och ledare zoonar ut för att slippa höra skiten, en fullt rimlig form av självbevarelsedrift.
I Sverige har Svenska Cupen dragit igång, IFK Norrköpings damlag har två raka segrar och Carrie Jones har burit kaptensbindeln .
Hur jag haft tid att fundera kring Uniteds mittbackfråga mitt i curling, femmil, hockey och FA-cup vet jag inte, men det har jag. Främst då Harry Maguires eventuella kontrakt. Om jag förstår korrekt går det nuvarande ut till sommaren, Harry är då 33 år gammal. Inget att bygga långsiktigt på, samtidigt är min bestämda uppfattning att United är bättre med Harry på plan än när han saknas. Visserligen ska kanske en frisk Matthijs de Ligt kunna ta den rollen, och det är väl dags för Leny Yoro att bli etta. Ayden Heaven tror jag har något, och Lisandro Martinez bör spela. Idag säger jag så här; ge Harry nytt kontrakt, behåll mittbackskonstellationen, med fler matcher finns utrymme för inskolning – så får faktiskt de andra bevisa att de är bättre än den store engelsmannen. Lägg pengarna på centralt mittfält, framför allt.
TNT, I’m dynamite , AC/DC på Ullevi förra sommaren var över all förväntning. De vet vad de gör, de gör det om och om och de är bäst på det. I Storbritannien är det TNT som sänder damernas FA-cup, men det är också så generöst ställt att sändningarna blockeras utanför de brittiska öarna. TNT, watch me explode . Förlust borta mot Chelsea i förlängning, revansch finns ändå att få i ligacupfinalen om några veckor – men nu ska man tvingas noja över att Hinata Miyazawa ska på Asiatiska mästerskapen…
Måndag 23 februari, 2026
Det ingår liksom i arbetet som bibliotekarie att hålla sig uppdaterad, både framåt och bakåt, ibland hamnar man då i kaninhål – som exempel att läsa alla motiveringar från Svenska Akademien till Nobelpriset i litteratur. 1974 delade Eyvind Johnson och Harry Martinson priset – högst kontroversiellt. Efterspelet blev en på många vis tragisk historia, men vem kan egentligen säga att ett verk som Aniara inte berättigar ett Nobelpris? Ibland får Svenska Akademien till det, och motiveringen till Martinson som pristagare är ett sådant tillfälle: för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos.
Skriv nytt kontrakt med Harry Maguire. Kanske är det så att United ser som bäst ut när engelsmannen spelar med Lisandro Martinez, i alla fall uppenbart att argentinaren saknades mot Everton. Och nog är det dags att starta Šeško istället för Amad.
Med Scott McTominay-typer borta har jag inget emot en James Garner-återkomst. Kan täcka flera positioner, och hellre Garner än Ugarte – säger jag.
En liten knuff i ryggen på Gabriel och mål döms bort, samtidigt är det tillåtet med fribrottning vid hörnor. Hallå, ursäkta? Bästa ändå, Harry Maguires knuff på James Tarkowski, och Senne Lammens målvaktsspel.
Tisdag 24 februari, 2026
Kan inte riktigt släppa Connor Hellebuycks rent överjävliga match mot Kanada i OS-finalen. Stämpeln av att svaja i slutspel för Winnipeg suddas ut, för alltid stämplad som matchhjälte i OS-finalen nu. Både fint och otäckt hur en enda situation, ett enda tillfälle kan avgöra en hel karriär. Tommy Salo var en barndomsidol, han vet hur det är – på det mest negativa viset. I min bokhylla står ett signerat exemplar av Salos självbiografi, den ska jag läsa nu. Och så ska jag titta bilder på hans ursnygga utrustning, marinblå och koppar i Edmonton Oilers och helsvarta under OS 2002.
Vad har vi i United? Solskjaer has won it , på ena sidan. På andra? Ah, nöjer mig med positivitet.
Onsdag 25 februari, 2026
Tänker på konsten att vara expertkommentator, eller kommentator för den delen. En konst i sig, att vara, alltså. Ge mervärde, engagemang, klarsynthet, gå genom rutan. Tänker på Glenn Strömberg. Tänker på sista offensiva tredjedelen – om man delar in planen i tre delar är väl sista tredjedelen per automatik den offensiva, likväl som den offensiva tredjedelen per automatik är den sista. Tänker på egenheter, sådana som Jörgen Larssons alltid obefogade över att i var och varenda mening. Samtidigt som jag sitter och stör mig på över att och sista offensiva tredjedelen hade jag på något vis saknat att vara utan det. Glenn får gärna fortsätta ett bra tag till. Nytt stjärnskott på den himlen är ändå Saga Fredriksson, tydlig, rak, ger mig nyanser och insikter.
Torsdag 26 februari, 2026
Michael Carrick alltså, jag som var övertygad om att Ole Gunnar Solskjaer skulle spelat in fler poäng under våren som United-tränare än vad Carrick skulle klara… dum ser man ut (eller, kanske hade Ole Gunnar gått rent). Hittills har engelsmannen inte gjort många fel, han för sig som han spelade. Efter en dag med möte, och möte, och möte på jobbet vevar jag nu Carricks passning till Chicharito mot Chelsea på repeat – en passning som inte fanns, men som han ändå lyckades hitta.
Stötte på en granne sent igår. Han, med känslor för Arsenal, ville dryfta Uniteds senaste månader, spelare som sticker ut och spelar på rätt position. Han har sett det, Michael Carrick har sett det. Alla såg det.
Ruben, vad gör du nu för tiden?
Fredag 27 februari, 2026
Wikipedia, världens bästa databas.
Lördag 28 februari, 2026
Albin Sundsvik är nog bäst i världen i boxplay, helt magisk är han att titta på i den spelformen. Just nu ser jag hellre Rögle spela boxplay än powerplay – herregud, spel med en man mer på plan är under all kritik. Och nuvarande övergripande form kommer innebära tappad hemmaplansfördel, och uttåg i kvarten. Men, bäst ska man vara om några veckor – än finns hopp.
Hur bra United behöver vara? Ja, men tillräckligt. Tillräckligt för att ta en Champions League-plats. Och det kommer gå. Senaste matcherna har ändå visat att det här med att vara spelförande fortsatt är ett bekymmer. Därför blir matchen imorgon mot Crystal Palace oerhört intressant, någonstans är det dessa matcher Michael Carrick ska bedömas på – inte resultat, bara, utan spelmässigt. Hur mycket jag än gillar Carrick, låt mig höja ett varningens finger för att göra detta permanent.
Månadens sista dag, och sista inlägget i denna dagbok. Kul har det varit. Gott så.
Februari kom och passerade. Vad tar ni med er från månaden som gått, och vad ser ni mest fram emot när våren nu står för dörren?
