Under de senaste månaderna har visionen för ett framtida ”New Trafford” gått från att vara arkitektoniska drömmar och coola ai-filmer till att bli en politisk och ekonomisk realitet.
I slutet av Januari lanserades “Old Trafford Regeneration Mayoral Development Corporation”, något som enklast kan beskrivas som en gräddfil för att förvandla vision till verklighet i brittisk politik. I praktiken innebär det att man inte behöver ta hänsyn till överklaganden, man kan tvångsinlösa mark och lättare få tillgång till statlig finansiering av infrastruktur. Det är inte längre bara PR-snack, att en "MDC" har bildats innebär kort: Nu kör vi!
Efter decennier av förfall, där det läckande taket blev en smärtsam symbol för familjen Glazers ointresse, står det nu klart att Sir Jim Ratcliffe och INEOS har en helt annan agenda.
Manchester United nöjer sig inte med ett plastigt ansiktslyft; man siktar på att bygga en helt ny stadsdel som ska utmana de absolut största i Europa – både sportsligt och kommersiellt.
100 000 platser
Som många redan vet, och har sett på sociala medier, har projektet en arena med kapacitet för 100 000 åskådare som sin självklara mittpunkt. Men för klubben Manchester United handlar dessa extra 25 000 platser om mer än bara publiksiffror. I en tid där Profit and Sustainability Rules (PSR) dikterar hur mycket en klubb kan investera i spelartruppen, är biljettintäkter den mest stabila motorn.
Totala intäkter för matchdagar 24/25 uppgick till ca 160,3 miljoner pund (hissnande 2,1 miljarder svenska kronor). Problemet är att United i dagsläget har en låg “yield” eller “intäkt per stol” - här räknar vi in mat, dryck, souvenirer m.m. som är betydligt lägre än konkurrenter med moderna arenor. Trots att United har 12 000 fler platser än Tottenham, tjänar Spurs nästan lika mycket per matchdag tack vare sin moderna infrastruktur. En sån enkel grej som långa köer eller dålig logistik till matservering kan göra skillnad på om en person spenderar 50 pund eller 100 pund på mat under sitt besök på Old Trafford.
Genom att bygga världens modernaste arena kan United överbrygga det ekonomiska gapet till klubbar som Real Madrid, som redan kapitaliserat på sin nya arena. Det handlar om att minska den milslånga kön till säsongsbiljetter och samtidigt skapa exklusiva loger och "hospitality"-lösningar som saknar motstycke. För United innebär detta en ekonomisk dopning som är helt laglig och hållbar – pengar som går direkt in i klubbens budget för framtida transfer fönster.
Ett nationellt intresse
Enligt färska beräkningar från Oxford Economics förväntas projektet tillföra otroliga 7,3 miljarder pund årligen till den brittiska ekonomin. För Manchester United som klubb innebär detta en enorm politisk hävstång. Genom att skapa 92 000 nya arbetstillfällen och bygga 15 000 nya bostäder i närområdet, transformeras United från att "bara" vara en fotbollsklubb till att bli en oumbärlig samhällsaktör.
Detta ger klubben en unik förhandlingsposition mot såväl regering som lokala myndigheter. När United blomstrar, blomstrar hela norra England. Det gör det lättare att attrahera investeringar, förbättra transportled och bygga ut akademin, vilket i förlängningen stärker klubbens förmåga att rekrytera de bästa talangerna i världen.
En destination som aldrig sover
En av de mest strategiska delarna i planen är hur den nya arenan ska knyta samman Old Trafford med MediaCityUK och Salford Quays. Ambitionen är att sudda ut gränserna mellan de olika områdena. För besökaren innebär detta en totalt förändrad matchdagsupplevelse. Istället för att trängas på en sliten gata utanför arenan, kliver man in i en modern stadskärna med restauranger, hotell och museum som hyllar klubbens historia.
För Manchester United innebär det att varumärket lever 365 dagar om året. Arenan blir en destination för turister även när det inte är match, vilket skapar ett konstant flöde av intäkter. Vi pratar om en ”15-minutersstad” där United är solen som allt kretsar kring. Det är en kommersiell dröm som ger klubben en stabilitet som inte är beroende av om man vinner en enskild match eller inte.
Vem fixar pengarna?
Den stora frågan är förstås finansieringen. Här ser vi den största skillnaden mot den tidigare. INEOS har varit tydliga: Själva arenabygget, med en prislapp på cirka 2 miljarder pund, ska finansieras med privata medel – inte genom att belåna klubben till tänderna som vid Glazers övertagande 2005.
Förhandlingarna med borgmästare Andy Burnham handlar istället om att staten ska finansiera den infrastruktur som krävts i årtionden men aldrig blivit av. Att flytta den stora godsterminalen som blockerar expansionen är en nyckel. Lyckas man med detta, låser man upp en potential för United som varit fryst i över tjugo år. Det är en politisk balansgång, men för Uniteds del handlar det om att äntligen få en infrastruktur som matchar klubbens globala status.
Själens hemvist i en tid av glas och stål
Mitt i all ekonomisk optimism finns en djupare fråga: Vad händer med själen? Manchester United definieras av sin historia – från Busby Babes till 1999 och 2008. Kan man flytta den aura som präglat Old Trafford sedan 1910 till en hypermodern arena?
De nya ritningarna från Foster & Partners försöker balansera detta. Klubben har lovat att integrera historiska element som statyerna av "The United Trinity" och München-tunneln på ett sätt som känns värdigt.
Personligen står jag bakom Sir Jim Ratcliffes argument: Att låta Old Trafford förfalla är det största sveket mot historien. Att bygga nytt är det ultimata beviset på ambition.
Ett nytt - rött - kapitel
Vi står vid ett vägskäl som kommer att definiera Manchester United för kommande generationer. Projektet ”New Trafford” handlar inte bara om betong och stål, utan om att återta positionen som världens främsta fotbollsinstitution.
Om visionen blir verklighet får United inte bara en ny arena för 100 000 åskådare. Man får ett fundament som gör klubben ekonomiskt oberoende, politiskt inflytelserik och sportsligt slagkraftig.
Jakten på titlar pågår på planen, men det som påbörjas nu vid kanten av Irwell River skapar nya möjligheter vi aldrig kunnat drömma om. Vi pratar om ett monument som kommer att definiera staden Manchester och klubben i våra hjärtan för resten av vår livstid.
