Vi var många som såg matchen mot Liverpool. Den första av förhoppningsvis många medlemsträffar det här året ägde rum i Mölndal strax utanför Göteborg, och det blev precis så trevligt som man hoppas att en sådan träff kan bli. Massa olika åldrar var representerade och folk satt och tjötade och klagade på domaren tillsammans. Det är alltid härligt.
Jag slogs också av hur enkelt det är att komma nära andra människor i dessa sammanhang. Man kan slå sig ner bredvid egentligen vem som helst och bara snacka Chelsea, och känna sig hemma. Supporterkulturen är den bästa kulturen.
Oavsett. När Estevao gjorde sitt 2–1–mål firade vi alla, som sig bör, som galningar – och det gjorde banne mig Enzo Maresca också. Fler än en person i vårt sällskap skrek "Precis som Mourinho", och så var det ju. Det var underbart att se.
Men: nu har argentinaren blivit bestraffad.
Efter hans firande fick han ett andra gula kort i matchen och nu står det klart: han missar drabbningen mot Nottingham Forest, och tvingas även betala 8 000 pund i böter.
Det är väl vad det är; sjukt nog är ju pengarna en struntsumma i dessa sammanhang.
Jag kommer heller inte ha någon lång harrang om att FA inte borde bestraffa sådana här aktioner, för jag är inte särskilt förvånad. Låt dem göra det.
Men: Marescas galna firande gav mig supportermässiga lyckokänslor det var ganska länge sedan jag kände. Det var ett äkta, helt äkta, ögonblick i en match mot en av våra mest bittra rivaler. Därför spelar det ingen roll hur mycket han får böta, eller hur många matcher han missar – jag kommer alltid älska honom för det firandet.
Så det så.
