Sovjet lekte hockey, öste in mål i gruppspelet och hade hade egentligen bara två matcher där de bjöds på lite motstånd, och det var mot Kanada och Finland, men båda gångerna vaknade den ryska björnen i tredje perioden och körde över motståndet. Det räckte därmed att ta det lite lugnt för att sedan öka på och sätta in stöten. Lite av själva definitionen av överlägsenhet. De behövde inte ens fundera över risken för underskattning. De var helt enkelt för bra.
Guldet var i princip klart för Sovjetunionen
Inför slutspelet - bestående av fyra lag - hade man redan mött Finland i gruppspelet, vilket innebar att det endast var två matcher kvar - USA och Sverige. En rysk minister träffade laget strax innan slutspelet och konstaterade att nu när tjeckerna ändå inte tagit sig till slutspel och USA bestod av studenter var guldet i princip klart.
Sveriges rädsla för den ryska björnen
Och Sverige då? Nja, vi nämndes knappt, då vårt lag var utan NHL-proffs (vilka man inte fick ha med på OS) och dessutom hade någon form av märklig låsning mot Sovjet på den tiden. Vi kunde slå vem som helst, men mot Sovjet förlorade vi alltid stort. Tjeckoslovakien kunde vinna - visserligen sällan - mot sovjet och vi kunde så tjeckerna, men sedan vara chanslösa mot Sovjet. Så varför skulle vi fruktas när Sovjetunionen kanske hade det bästa laget någonsin och vi ett gäng östrädda elitseriespelare.
Kvitteringen mot Sverige
Men för USA var Sverige en tuff motståndare, och det var också de två lagen som stod öga mot öga i den allra första matchen i gruppspelet. En match som Tre kronor såg ut att vinna, då man ledde med 2-1 alldeles i slutet. Det unga amerikanska laget såg dessutom ut att vara nervösa. När det är 41 sekunder kvar tar USA ut målvakten Jim Craig och 59:33 kvitterar genom Bill Baker. Oavgjort i premiären mot en av gruppens svåraste motståndare gav nytt självförtroende.
Körde över tjeckerna
Det var dock ingen tid för vila, utan redan i nästa match väntade en minst lika svår fight i form av Tjeckoslovakien. Nu verkar dock nervositeten som bortblåst och det står 2-2 efter första perioden. USA håller jämna steg med tjeckerna. Däremot väntade sig ingen - knappt ens coachen Herb Brooks - att USA skulle köra över motståndet i de två sista perioderna och vinna med hela 7-3. Den såg ingen komma, och nu insåg nog även omvärlden att USA har något på gång. Det går inte att räkna bort unga studenter.
"Kör ned klubban i halsen på honom"
Herb Brooks gick också till historien när en tjeck överföll en amerikan och mikrofonerna tar in när Brooks skriker ut att han vill köra ner en klubba i halsen på tjecken. Något som amerikanerna tog till sig som ett tecken på att nu var man tillbaka på tuffhetens översta plats på prispallen, då supermakten som tidigare dominerat alla på senare tid fått ta en del ödmjukhetspiller i världspolitiken i form av den sovjetiska invasionen av Afghanistan och gisslantagandet av den amerikanska ambassadpersonalen i Iran.
Vändningen mot Västtyskland
Det gick sedan enkelt mot blåbärsnationer som Rumänien och Norge. Adrenalitet var på topp och intresset för detta lag började stiga i USA. I den sista matchen mötte man Västtyskland. Där gick det knackigare. Underläge 0-2 efter första perioden. Men Herb Brooks fick återigen upp adrenalinet inför den andra perioden och USA vann till slut med 4-2.
Dags för slutspel
Två matcher kvar. Slutspelet. Och först ut - Sovjetunionen. Petrov, Charlamov, Tretjak, Michailov, Maltsev, Vasiljev, Balderis, bröderna Golikov, Makarov, Krutov, Fetisov, Kasatonov... Mot killar som Baker, Craig, Broten, Johnson, Christian, Eruzione, Pavelich, Schneider, Suter... Ja, ni förstår berget som ska bestigas. Det omöjliga med uppdraget.
"Nu gör vi slarvsylta av kommunistjävlarna"
Intresset för matchen hade nu stigit i rekordfart. Arenan var packad. Bland annat med folk som kanske aldrig varit på en hockey-match. Någonsin. Herb Brooks är väl förberedd i omklädningsrummet före match och håller ett tal som beskrivits som "the speech of his Life". Allting avrundas med att man tillsammans konstaterar något i stil med att nu går vi ut och göra slarvsylta av de där kommunistjävlarna.
En dag på jobbet för CCCP
USA inleder också riktigt bra. Fart och fläkt med inställningen att de ska inte tackla in sovjeterna i sargen, utan skicka upp dem på läktaren. Sovjet är nog ändå lite överraskade av inledningen, men gör det Sovjet gör - eftersom de ändå är överlägsna. De gör 1-0. Som vanligt inget jubel från spelarna med det fruktade CCCP på bröstet. En dag på jobbet, helt enkelt.
Inga känslor från Sovjet
College-grabbarna är dock extremt medvetna om att de nu befinner sig mitt i sitt livs viktigaste match och slår inte av på takten. Gör faktisk 1-1, men - som vanligt - nästan direkt efter gör Sovjet 2-1. Fortfarande inga känslor från de röda giganterna. Men nu drar de upp tempot och USA:s målvakt Jim Craig tvingas till en rad briljanta räddningar.
Ett sällsynt misstag
Men så händer något. Med någon sekund kvar till avblåsning slappnar de sovjetiska spelarna av, okarakteristiskt nog. Mark Johnson har dock inte lagt av, utan fångar upp pucken och gör 2-2. Det är något konfunderade sovjetiska spelare som går till periodvila och Tichonov är frustrerad. Väljer där och då att bänka världens bästa målvakt Vladislav Tretjak. Han har ju ändå släppt in två mål i en och samma period... Och in med den ständige båsdörrsvaktaren Vladimir Myshkin.
Bombardemang från Sovjet
Sovjet vinner dock andra perioden och bombarderar USA. Craig briljerar dock i målet och hela laget fightas om varje centimeter isen. Men nu är det allvar - Sovjet har höjt tempot. Ett tempo som sannolikt bara CCCP klarar av. Generellt sett är det ingen big deal för USA att ligga under - det hade de gjort mot både Sverige och Västtyskland, men nu är det mot den stora ryska björnen. "Stay with your game", "play your game", upprepar Brooks ideligen till sina spelare.
Tid för mirakel
I tredje perioden dominerar Sovjet totalt. Craig storspelar. Men så - från ingenstans när mitten av perioden närmar sig - USA kvitterar efter att Sovjet än en gång spelat nonchalant. Nu såg de dessutom lite stukade ut. De röda jättarna. Stukade och konfunderade. Och blott 81 sekunder efter kvitteringen sker underverket. Mike Eurzione fångar upp pucken i Sovjets zon. Skickar iväg den och den landar i nätmaskorna. 4-3. Till USA. Nu ser sovjetspelarna båda förvånade och besvikna ut. USA jublar som aldrig förr. Galenskap.
Underverkens tid är inte förbi
Målvakten - som nu satt på bänken - Tretjak erkände i efterhand att de definitivt underskattat USA, men in till sista sekunden var de övertygade om att de ändå skulle kvittera. Förlora fanns inte i deras värld. Det var inte ett alternativ. Pressen mot USA:s mål är bisarr. Craig gör magiska räddningar. "Stay with your game"... De sista tio minutrarna känns som en vecka för USA. Alla offrar sig. Och... det håller. USA vinner och bildar en sådan där tv-puckhög efter slutsignalen. Under kan fortfarande ske, även mot Sovjet. Efter avblåsning sågs de sovjetiska spelarna stå kvar och nästan beundra de unga amerikanernas lycka, trots att de skulle få stå till svars för det största fiaskot i deras liv.
Måste klara av Finland
Nu var det dock inte klart där, utan USA måste vinna över Finland - eller i vart fall ta poäng - i den sista matchen för att kamma hem guldet. Sovjet möter Sverige i matchen direkt efteråt, och man vill inte behöva lita på svenskarna. Finland visar sig dock vara motspänstiga och tar ledningen. Leder med 2-1 efter två perioder, vilket får Herb Brooks att ilskna till. "Vinna världens bästa match, för att sedan förlora mot en bunt finnar..." USA går ut i tredje och kör över Finland. Vinner till slut med 4-2.
En saga större än vad som går att formuleras med ord
Det går egentligen inte att sätta ord på USA:s triumf. Läget i omvärlden just då och unga college-killar mot världens bästa lag - kanske genom tiderna. Inte ens poesi kan beskriva bedriften och hur den genomfördes. Och som den genomfördes! Det är så hjältesagor föds. Många menar att vinsten dessutom gav stolthet till den arbetande befolkningen i USA. Lite nytt hopp. De var ändå världens främsta supermakt. I vart fall i hockey.
Tichonovs skam
Viktor Tichonov sågs senare på en tillställning med Sovjets generalsekreterare Leonid Brezjnez stamma fram förklaringar. Djupt orolig. Men då ska den relativt storvuxne generalsekreteraren kramat om honom och konstaterat att de ändå var bäst i världen. Tichonov blev kvar som coach och skulle ta massor med nya titlar.
Craigs far
Målvakten Jim Craig stod efter slutsignalen mot Finland kvar på isen och letade efter sin pappa på läktaren. Fadern hade förlorat sin fru och Jim sin mor för inte så länge sedan. Livskraften verkade så sakteliga pysa ur pappan, men nu fick han något att leva upp för, något att vara mäkta stolt över. Och hur gick det mellan Sverige och Sovjet? Jo, som vanligt Tre kronor förlorade med 9-2, men tog ändå brons.
Läs Miracle on Ice, del 2: "Alla hatade honom - Sovjets mästarcoach Viktor Tichonov"
