StartfotbollPremier LeagueManchester United FCMUWomen’s Barmy Army: Den outtröttliga Maya Le Tissier
Lagbanner
MUWomen’s Barmy Army: Den outtröttliga Maya Le Tissier

Manchester U

idag kl. 08:00

MUWomen’s Barmy Army: Den outtröttliga Maya Le Tissier

Om du bänkar dig för att se en match med Manchester Uniteds damlag är det en sak du kan vara hundra procent säker på: Maya Le Tissier kommer spela. Det gör hon nämligen hela tiden, varenda minut av varenda match. Som lagkapten har hon lett Uniteds damlag till Champions League för första gången, och som spelare är hon precis den galjonsfigur man önskar. Men vi börjar en bit utanför Normandies kust.

Author
Pontus Berg Nilsson

pontusbn@hotmail.com

@pontusbn

I Engelska kanalen, strax utanför Normandies kust, ligger Kanalöarna. Den 194 kvadratkilometer stora ögruppen kännetecknas av platåytor och framträdande klintar längs kusterna. Av öarna är Jersey den största och Guernsey den näst största. Dessa båda öar, tillsammans med de andra mindre Kanalöarna, ingår i någon form av Crown Dependencie vilket innebär att de tillhör de brittiska öarna men inte Storbritannien. Jag ska inte trassla in mig i historiken och hur allt hänger ihop – mer kan man läsa här – men tidigare har fotbollsspelare från dessa öar kunnat representera England, Wales, Skottland eller Nordirland, detta eftersom de räknats som britter men inte tillhört något specifikt land.

Reglerna har på senare tid förändrats, UEFA har nu sagt att spelare från Kanalöarna endast kan representera England på landslagsnivå.

Detta blev inte minst aktuellt när Craig Bellamy – Wales förbundskapten – ville ta ut Celtic-spelaren Callum Osmond, född på Jersey, men fick nej. Aktuell har frågan också blivit när Thomas Tuchel nu tagit ut Bournemouth-mittfältaren Alex Scott till det engelska landslaget. Scott är född på Guernsey och blir den blott tredje spelaren från Kanalöarna att representera det engelska landslaget på herrsidan – de tidigare två är den framgångsrike ytterbacken Graeme Le Saux och bolltrollaren Matt Le Tissier.

Född på Guernsey är även Maya Le Tissier, som ju också representerat det engelska landslaget och var en del av den trupp som i somras vann ett andra raka EM-guld.

Le Tissier plus fotboll plus engelska landslaget, en naturliga Guernsey-kopplingen finns då så klart mellan Maya och Matt Le Tissier… kunde man i alla fall tänka. Men faktum är att de två framgångsrika Le Tissierna inte är släkt – även om Mayas pappa Darren spelade en sväng med Matt. Istället hittar vi en tydlig koppling till Alex Scott, han är faktiskt halvbror till Uniteds damlags lagkapten – de spelade även tillsammans som små och har sedan fortsatt stötta varandra för att till slut nå hela vägen till det engelska landslaget.

Den här ovanliga uttagningen till landslagsspel har satt Scott i rampljuset, och även Maya har varit i rampljuset kopplat till landslagsspel under hösten – inte så mycket för vad hon själv gjort utan mer utifrån vad hon inte får möjlighet att göra. Men vi återkommer till det.

Efternamnet Le Tissier härstammar från franskan och är inte ovanligt på Guernsey, men att bli en professionell fotbollsspelare från Guernsey är desto mer ovanligt. Ön har cirka 65 000 invånare, och för unga tjejer – särskilt när Maya, eller Meya som det faktiskt uttalas, växte upp – är fotbollsvägen ut i världen inte självklar.

På Guernsey färdigställde och publicerade Victor Hugo romanen Samhällets olycksbarn (Les Misérables) under landsexil från Frankrike. Men någon olycka att växa upp på Guernsey har det inte varit för Maya Le Tissier, snarare något som gett henne stryka.

Som fyraåring började hon spela med det lokala pojklaget St. Martins A.C., och det blev tidigt tydligt att detta var en talang utöver det vanliga. Övertydligt blev det när hon som tioåring hängde med för att heja fram pojklaget som skulle ta sig an Southampton, några skador senare fick hon plocka fram fotbollskorna ur väskan och göra entré på planen. Alla blev imponerade av den lilla tjejen, och det tidiga fotbollsspelandet med pojklaget gav henne drivkraft, tuffhet och mod.

Men Guernsey är som sagt litet, om det skulle bli något av en fotbollskarriär var det England som gällde för Maya – även om det är ett stort steg att lämna sitt hem beskriver hon själv beslutet att som 16-åring flytta till Brighton som enkelt .

Med facit i hand är det svårt att argumentera för att hon gjorde fel.

Tiden i Brighton & Hove Albion inleddes i akademin, men redan i början av december 2018 – några månader efter flytten – startade hon och spelade hela matchen för seniorlaget mot Crystal Palace i ligacupen. Därefter har hon mer eller mindre ständigt varit på en stigande kurva. Ligadebuten – och första målet – kom några dagar senare, hon utsågs till lagets bästa unga spelare två säsonger i följd och blev en spelare alla storklubbar höll ögonen på.

Sommaren 2022 var det Manchester United som drog längsta strået i Le Tissier-dragkampen, och sedan dess går det inte att tänka ett Manchester United utan Maya Le Tissier.


Maya Le Tissier firar FA-cupsegern 2024 tillsammans med Hinata Miyazawa.

Det går fort i hockey, men det tar sin tid att nå 1 064 raka grundseriematcher i NHL, fråga bara Phil Kessel – eller valfri annan spelare, det är nämligen ingen annan i världens bästa hockeyliga som lyckats med den bedriften. Från november 2009 till april 2023 representerade Kessel Toronto Maple Leafs, Pittsburgh Penguins, Arizona Coyotes och Vegas Golden Knights, och han spelade varenda grundseriematch under den perioden – 1 064 stycken på raken. Ett makalöst rekord som även toppas med tre Stanley Cup-vinster.

Även om det divideras kring huruvida matchandet inom fotbollen är för intensivt och tätt är det inga 82 grundseriematcher per säsong, att nå upp till 1 064 raka matcher blir helt enkelt en omöjlighet. Som referens kan nämnas att Sir Alex Ferguson ledde Manchester United i på pricken 1 500 matcher, och han stannade ju i klubben en stund längre än en eftermiddagsfika, liksom.

Men Maya Le Tissier har ändå någon typ av Kessel-fasoner för sig, när United mötte Chelsea i början av oktober gjorde hon sin 71:a raka ligastart för klubben och är nu ensam rekordhållare i ligan inom den kategorin – i skrivande stund är hon uppe i 75:e raka för en och samma klubb. Läggas till kan att hon dessförinnan hade två säsonger i Brighton där hon startade varenda match – vi är alltså inne på sjätte raka säsongen med start i var och varenda ligamatch.

Viktigt i sammanhanget är att hon också startar alla andra matcher; ligacupen, FA-cupen och Champions League. Phil Kessel hade förmånen att efter en sisådär 40 sekunder på isen glida ut i båset och vila någon minut innan det var dags för nästa byte, sådant har Maya inte bemödat sig med. Istället har hon spelat varenda minut av tävlingsfotboll för Manchester United sedan december 2022, i princip tre år utan att missa en enda matchminut.

Phil Kessel i Arizona Coyotes fantastiskt fina tröja.

Mot slutet av Kessels karriär blev rekordet nästan en form av problem utanför den målfarlige ytterns kontroll, ingen ville vara den som satte honom på läktaren. Kanske var det också en bidragande orsak till att han inte hittat ett nytt kontrakt sedan sommaren 2023 – 38 år gammal verkar NHL-drömmen vara över.

Någon sådan situation är verkligen Maya Le Tissier inte i. Hon startar inte varenda match och spelar inte varenda minut för att några rekord ska slås, hon gör detta eftersom hon från första stund tagit plats och omgående blev en ledare som höjt den fotbollsmässiga nivån i laget. Bevis för detta är att hon 2024 tog över lagkaptensbindeln när Katie Zelem lämnade klubben – endast 22 år gammal då.

Det är klart att den där ungdomliga ivern av att alltid spela kan vara en bidragande faktor, och någon gång kommer detta ständigt pågående spelande få ett hack i skivan – men det är faktiskt helt otroligt hur mycket hon spelat och hur hon på samma gång bär laget som ledare och galjonsfigur.

Vad är det för virke de tillverkas av där på Guernsey egentligen?

Både i Brighton och Manchester United har Maya Le Tissier snabbt blivit ovärderlig, både för det hon uträttar på plan men också för hur hon leder, hur hon förbereder sig och hur hon inte lämnar något åt slumpen – hon är allt vi kan önska i en kapten , som lagkamraten Gabby George beskrivit det.

Även Marc Skinner har vid upprepade tillfällen berömt Maya, och berättat om hur mycket ansvar hon tar – att hon liksom personifierar det laget står för. Stort hjärta, en familjekänsla, en samhörighet, ett hårt arbete och en ständig strävan framåt.

Men, var och en blir ju salig på sin tro. Även om det blivit tio landskamper för Le Tissier sedan debuten 2022 var det ständig bänkplats under sommarens EM-slutspel och trots Millie Brights tack och hej till landslagsspel går andra före på mittbackspositionen.

Oavsett lagtillhörighet kan vi nog vara överens om att Le Tissier varit en av ligans allra bästa mittbackar de senaste säsongerna – men för Sarina Wiegman, Englands förbundskapten, ses hon som högerback. Hon har visserligen tillstått att Le Tissier absolut kan spela mittback, men i landslagssammanhang är det högerback som gäller. Jag vet inte, men 109 starter i United där 108 av dem varit som mittback är nog lite mer än att hon kan spela mittback. Hon är mittback, som också kan spela högerback.

Det är väl dumt att gå i polemik med en förbundskapten som vunnit tre EM-guld och tagit två VM-silver – hon vet uppenbarligen vad hon gör och hur hon ska formera laget. Ändå har det från alla möjliga håll och kanter varit höjda ögonbryn och frågande ansiktsuttryck när positionsfrågan kommit på tal. Och kanske att Wiegman ändå börjat vackla lite, under senaste landslagssamlingen blev det två fulla matcher för Le Tissier – en som högerback och en som mittback.

Med Millie Bright borta ur leken och en Leah Williamson som dras med skadebekymmer är det perfekt läge att spela in Le Tissier som en central del i laget – både på plan och i själva bygget inför kommande mästerskap. Konkurrensen är hård, Alex Greenwood och Esme Morgan finns där och vill ha speltid – givet att Le Tissier ska spela är det inte, men om det är någon att bygga en försvarslinje kring är det hon. Det har hon med all önskvärd tydlighet visat i Manchester United.

Även om landslagsfrågan kring Le Tissier är ständigt pågående verkar det som att den som tar det med störst ro är huvudpersonen själv. Hon pratar om stoltheten att få representera landslaget, hur stort det är att vara lagkapten för Manchester United och förverkligande av drömmar tack vare Champo -spel – Champions League.

Positionssnacket gör hon på plan, varje minut av varje match.

United firar ledningsmål på Old Trafford mot PSG i Champions League.

Denna säsong har hon lett United in i klubbens första Champions League-äventyr på damsidan, hon gjorde lagets första mål i turneringen och hon var den som gick först ut mot PSG när United tog tredje raka CL-segern – för första gången på Old Trafford under strålkastarljuset i den stjärnsprakande turneringen.

Att nå upp till Matt Le Tissier och Le God-status är ingen enkel match, men Guernsey har en ny lysande stjärna som visar vägen för nästa generation.

Och nog sitter Phil Kessel någonstans i USA och drar en lättnadens suck över att det här med puck och klubba inte är något Maya Le Tissier håller på med.

Till sist…

uppvarvningen efter landslagsuppehållet knakar och hackar lite, först blev det visserligen 3-2-seger mot Brighton efter mål av Elisabeth Terland, Jess Park och Lisa Naalsund – men försvarsspelet såg lite darrigt ut. Det följdes upp med 0-1-förlust mot Aston Villa efter att inget fungerat, ingen fart, slarv med bollen, sårbara i omställningsspelet, ett riktigt bottennapp och säsongens första ligaförlust. Men när PSG stod för motståndet i Champions League hittade United tillbaka till vinnarspåret igen – 2-1 efter att Melvine Malard och Fridolina Rolfö gjort målen. Ganska jämn match, där inget av lagen visade sin högsta nivå, men United gjorde tillräckligt för att ta en ny CL-trea. Ny ligaplump kom i Manchester-derbyt , 0-3 och United hade stora problem att hitta offensiv samtidigt som defensivt slarv blev enormt hårt straffat.

Anna von Hausswolffs album Iconoclast , bäst under 2025 och högt, högt upp på 20-talet. För varje album förfinar hon hantverket, tar det till nya nivåer. Har ska inte brytas ut låtar, här ska lyssnas från start till slut – och sen börjar man om igen.

kring damlagets ledarsida har vissa förändringar gjorts. Carlon Carpenter är anställd som Lead Analyst , tidigare har han erfarenhet från arbete i Huston Dynamo och som Tactical & Video Analyst för StatsBomb. Det är även bekräftat att Matthew Lee är ny Head of recruitment för damlaget – en oerhört viktig position inför kommande lagbyggen. Över dessa herrar finns Matt Johnson som Director of women’s football – han fick först rollen på interimbasis men sedan en tid tillbaka har det blivit en permanent roll.

med sitt inhopp mot Brighton fick vi äntligen se Hannah Blundell tillbaka i spel. Efter hård träning och lite minuter med u21-laget var hon tillbaka på högsta nivå i WSL igen efter att ha fått barn tidigare i år. Kul att se Hannah tillbaka, fint att se att det går att ta sig tillbaka till högsta nivån – och inte minst kommer hon bli en viktig pjäs för United, som har en tunn försvarssida, under resten av säsongen.

utöver Maya Le Tissier finns ytterligare en spelare som spelat varenda minut denna säsong, Hinata Miyazawa. Hon fortsätter göra jobbet, både i det publika och det tysta, och utan henne på plan varenda minut kan jag garantera att United inte haft de resultat man nu kan visa upp.

North-West Football Awards delades ut i början av november. Bryan Robson fick Lifetime Contribution Award och Marc Skinner utsågs till bästa manager för föregående säsong. Priset Skinner fick har just fått nytt namn, som en hyllning till nyligen bortgångne Matt Beard har priset nu fått namnet Matt Beard Women’s Manager of the Season . En fin gest, och viktigt att Matt Beards arv inom damfotbollen får leva vidare på alla det vis det är möjligt.

1-0 hemma mot Vålerenga, 0-1 borta mot Atletico Madrid och 2-1 hemma mot PSG. Där har vi Uniteds resultat så här långt i Champions League, tre segrar, nio poäng och en tredjeplats i tabellen. Topp fyra går direkt vidare till kvartsfinal i vår, lag fem till åtta seedas i lottning mot lag nio till tolv. För dessa lag blir det alltså åttondelsfinal. Som läget är just nu, med tre matcher kvar av ligafasen, har United sju poängs buffert för att i sämsta fall bli oseedade till en åttondelsfinal. Även om det är Lyon, Wolfsburg och Juventus kvar att möta – väldigt tuffa matcher – har United mer eller mindre säkrat avancemang, och förutsättningarna för att åtminstone bli seedade till en åttondel ser fina ut.

två raka ligaförluster gör att avståndet till City som nu leder WSL är sju poäng. Den offensiva spetsen har inte alls kommit till sin rätt och defensivt finns frågetecken – Uniteds oförmåga att försvara andrabollar vid fasta situationer har kostat för många mål. Att de andra topplagen också kan tappa poäng gör att United i allra högsta grad är med i CL-racet, men frågan är om inte bristen på bredd i truppen nu börjar ta ut sin rätt – ben och huvuden blir trötta, det tekniska utförandet är inte på samma höga nivå just nu som under säsongsinledningen. United behöver hålla i till januari och där förstärka.

kontraktstider presenteras för det mesta väldigt diffust när det gäller förlängningar eller när spelare värvas. Men United har ett gäng spelare som sitter på utgående kontrakt – vissa kan ha option på ytterligare ett år. Det kommer finnas jobb för Matthew Lee att göra. Marc Skinner har berättat att det kommer börja förhandlas med Elisabeth Terland – förhoppningsvis innan jul – och utifrån vad jag kan läsa mig till finns även Leah Galton, Rachel Williams, Ella Toone, Lisa Naalsund och Hannah Blundell på listan över spelare vars framtid kan komma att bli osäker.

i NHL har Pittsburgh Penguins – med ny tränarstab – fått en klart mycket bättre säsongsstart än någon kunnat vänta sig. Erik Karlsson har en delförklaring till framgången: you do the things you’re good at, and not the things someone tells you to do, that you can’t do . Fritt tolkat då, en liten känga till föregående tränare och beröm till den nya. Jag tycker mig se en utveckling i Marc Skinner just i det Erik Karlsson pratar om – låta spelare göra det de är bra på. Som exempel, istället för att spela Ella Toone mot PSG när man förväntar sig en fysisk batalj centralt i plan så får hon sitta på bänken och Simi Awujo kliver in och kan spela till sina styrkor. Istället för att starta med Elisabeth Terland som har en styrka i presspelet och närvaron i straffområdet, när man förväntar sig en matchbild där omställningar blir viktiga, så startar Melvine Malard som nia – fransyskan har sin spets i djupledslöpandet och att utmana en-mot-en. Ibland blir resultatet bättre och ibland sämre, men det här med rotation och användning av hela truppen ser jag en klar utveckling i Skinners ledarskap – återstår att se om det kan hålla i sig när matchandet fram till jul är oerhört intensivt.

i detta skede av sin karriär är Rachel Williams ingen startspelare, hon är nödvändigtvis inte heller första inhoppare som nia – men som jag uppskattar hennes närvaro. Hon kommer in och bara kör – och bokstavligen kör över motståndare. Stenhård i duellspelet, går in med hela kroppen och bara bufflar sig fram. Ligans bästa bufflare? Älskar det.

på publiksidan har Manchester United en del att arbeta med. När Arsenal mötte Chelsea i ligaspelet på Emirates Stadium kom 56 000 åskådare, när United tog emot PSG i Champions League på Old Trafford kom 14 667 personer. Arsenal spelade på helgen och United mitt i veckan, kanske en förmildrande omständighet, men faktum är att United aldrig varit nära att nå Arsenal-höjder vid något av tillfällena de spelat på Old Trafford. Med Old Trafford utsålt match efter match när herrarna spelar finns det ju en enorm utvecklingspotential kopplat till damlaget – klubben har förutsättningarna, men än har de inte lyckats förvalta dem.

Matt Johnson, Director of women’s football , har deltagit i Uniteds nya serie Inside Carrington . Han berättar bland annat att klubben är full ut bestämda över att satsa på damlaget, och berättar om de förutsättningar som finns i den dagliga verksamheten. Då vill man också se agerande på transfermarknaden i januari för att skapa möjligheter till ny topp tre-position och nya CL-äventyr.

när startelvan mot PSG kom och Phallon Tullis-Joyce saknades gick kalla kårar genom kroppen, dels för vilken viktig pjäs som saknades och dels för orutinen som finns hos Safia Middleton-Patel och Kayla Rendell. Nu fick Middleton-Patel chansen, och hon tog den med två stabila och trygga händer. Nyligen fyllda 21 år gjorde hon sin blott andra match för United – men hon har faktiskt gjort sex landskamper för Wales, bland annat under sommarens EM-slutspel. Lugn, oerhört fin med fötterna och några matchavgörande räddningar. Riktigt kul att se, och oerhört roligt att Safia fick visa att hon absolut håller på denna nivå.

Trinity Rodman ser ut att vara på gång till WSL, vid årsskiftet går kontraktet ut med Washington Spirit och samtal förs med minst tre olika engelska klubbar. Här vill man ju att United är ett av dem och hova upp pengar – men det lär inte hända. Om det ska värvas något i januari hade jag hoppats att United kikat mot Signe Gaupset, där är en oslipad diamant i Brann. Visserligen är det väl främst defensiven som behöver förstärkas, men Gaupset kan fylla flera platser i offensiven – nu ser hon ut att skriva på för Tottenham. Ett betydligt billigare alternativ skulle vara Maria Ólafsdóttir Grós från Linköping FC – LFC har haft en bedrövlig säsong i damallsvenska och åkte ur, men den isländska yttern har imponerat med en hel del poäng. Förmodligen är steget för stort, men hon ser fantastiskt spännande ut med sin irrationella spelstil, om inget annat som en breddspelare. I försvaret kommer alltid en återkomst för Ona Batlle vara drömmen – åtminstone för mig – och när hon lyfte lite på locket om att det inte är skrivet i sten om en fortsättning i Barcelona efter denna säsong stiger så klart pulsen – långskott är det, men drömma får man ju.

kommande fyra veckor väntar fem matcher, plus ett landslagsuppehåll. Onsdagen 19 november är det Wolfsburg borta i CL, sedan West Ham i ligan innan det är nästa stormöte i CL – Lyon på hemmaplan. Tottenham i ligan ska också avverkas innan året avslutas med Juventus borta i CL. Truppen och ledarstaben kommer testas, någon poäng behöver in i CL men framförallt finns inte utrymme att tappa några i ligaspelet. Viktiga veckor.

Månadens spelare: Jess Park

Månadens mål: Melvine Malards 1-0 mot PSG . En snabb omställning, Jayde Riviere hittar fram med en perfekt passning i djupet, Malard vinner den fysiska kampen och placerar – med vänsterfoten – in bollen förbi Mary Earps. De första delarna av aktionen är sådant vi sett av Malard tidigare säsonger, nu visar hon också att slutprodukten är på plats.

Vad tänker ni kring damlagets senaste veckor, vad krävs för att hänga på i ligatoppen? Dela med er i kommentarsfältet här under!

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.

spela18-logostodlinjen-logospelpaus-logospelinspektionen-logo