Laguttagningen bjöd faktiskt på två smärre överraskningar. Till vänster i försvaret startade Hysaj istället för Ghoulam, troligtvis på grund av att den sistnämde inte riktigt återhämtat sig från sin långa skadefrånvaro ännu. I mål fann vi Ospina, som tog formstarke Alex Merets plats i elvan.

Spelmässigt fanns det inget att klaga på i den här matchen. Napoli dominerade totalt och borde ha vunnit med 4-0. Det fullkomligt regnade skott mot Sirigu i TorinokASSEn, både inifrån och utifrån straffområdet. Närmst av alla kom Milik (hade tre-fyra öppna mål men tajmade löpningarna lite fel) samt Insigne (bl.a. stolpträff). Även Fabian Ruiz, Callejon och Koulibaly hade lägen att punktera matchen men tyvärr var det en sån där dag där bollen verkligen inte vill gå in. Samtidigt hade Sirigu en bra match och tog det han skulle, plus lite till. Att berätta om varje enskild chans fyller ingen funktion då de var så skrattretande många, jag hänvisar till valfri highlights-sida om ni är sugna på en uppvisning i dålig avslutsförmåga.

Symptomatiskt nog så byttes Mertens in och åstadkom ingenting. Napoli har de senaste 4 åren alltid varit ett lag som har varit beroende av formtoppar hos individuella offensiva spelare - Insigne, Mertens och Callejon är alla dugliga i anfallsväg men deras målskytte går i perioder. När två är formsvaga har oftast den tredje kunnat bära upp laget i ett par veckor. Nu har vi hamnat i den tråkiga sitsen att alla, plus Milik då, är i säsongens djupaste svacka. Som tur är har vi Koulibaly som håller ihop backlinjen på egen hand.

Det är dock lite tidigt att börja slå på domedagstrumman. Formkurvan lär vända snart, förslagsvis mot Parma i nästa ligamatch. Det skulle faktiskt vara en väldigt bra tidpunkt att börja hitta nätet igen, för veckan därpå kommer Juventus på besök till San Paolo...

Forza Napoli!