Insigne saknades, likt väntat, i startelvan då han fortfarande håller på att återhämta sig från en muskelskada. I övrigt var det i stort sett ordinarie startelva som gällde och känslan var att Ancelotti ville genrepa lite inför matchen mot Arsenal på torsdag.

Napoli var också laget som inledde bäst. Till skillnad från plattmatchen mot Empoli i veckan verkade laget snäppet mer fokuserat samtidigt som gästernas backlinje tycktes ha vaknat på fel sida. Både Milik och Fabián hade goda chanser att sätta första målet men brände sina lägen.

Fabián, ja. Spanjoren var tillbaka i elvan och vilken skillnad han gör. Skapar ytor från ingenting, omöjlig att ta bollen av och en fröjd för ögat med sina kroppsfInter och små vändningar. Napolis bästa värvning på mycket länge.

Genoa skulle tyvärr inte låta sig besegras så lätt och efter cirka tio minuters ljusblå anstormning började gästerna tugga sig in i matchen. Med firma Kouamé-Pandev på topp skapade man oro i Napoliförsvaret och i mitten av första halvleken var det lika mycket spel på båda planhalvor.

Mycket skulle bli annorlunda efter cirka en halvtimme, då ex-juventinon Sturaro dyker in med dobbarna först på Allans smalben och får syna det röda kortet. En riktig idiotsatsning och känslan var att utvisningen var rättfärdigad. Med en man mer på planen trodde man att Napoli skulle ta över matchbilden totalt, men så blev det inte. Genoa fortsatte att sticka upp emellanåt och det verkade som att få i Napoli verkligen gav 100%. Tankarna på Arsenal kanske? En förståelig men ändå oacceptabel inställning, särskilt med tanke på katastrofinsatsen tidigare i veckan.

Det förlösande ledningsmålet kom ändå till slut, signerat Dries Mertens. Belgaren fick bollen i en tom yta utanför straffområdet (Sturaros lucka månntro?), valde att dra till från distans och bollen smet in precis innanför Radus vänstra stolpe.

Glädjen skulle dock bli kortvarig. Napoli fortsatte att spela på halvfart och till slut fick Genoa utdelning för sitt slit. Ett Callejón-friläge i ena änden räddades av Radu, varefter Genoa stack upp på kontring. Bollen hamnade hos fina, fina Goran Pandev som måttade ett perfekt inlägg mot Lazovic. Serben gjorde inga misstag utan bombade snyggt in kvitteringen på volley bakom en chanslös Karnezis. Första halvlek slutade alltså 1-1, trots numerärt övertag för Napoli i nästan 25 minuter.

Ancelotti måste ha haft ett ordentligt snack med grabbarna i paus, för andra halvlek såg mycket bättre ut rent spelmässigt. Prandellis mannar hade inget annat val än att backa hem och försvara det oavgjorda resultatet, samtidigt som Napoli började rulla runt bollen på gammalt Sarri-manér. Ett par riktigt vassa chanser vaskades fram, men Radu stod i vägen för alla Miliks nickavslut.

Bäst chans fick, otroligt nog, Koulibaly. Som så många gånger förr stötte våran gigant till mittback uppåt i planen och jagade Kouamé ända ner till Genoas straffområde, där han lyckades erövra bollen och ge sig själv ett friläge. Tyvärr stod Radu i vägen med ännu en fantomräddning.

Närmre än så kom man tyvärr inte ett andra mål. Undertecknad tycker inte att man ska läsa in alltför mycket i det här poängtappet, men visst är det smått frustrerande att spelarna verkar ha checkat ut från ligaspelet för den här säsongen. Däremot kan det lika gärna påpekas att Radu i Genoamålet gör en femstjärning insats och i nio av tio fall så vinner Napoli med 2-1. Men, man var ofokuserade i defensiven matchen igenom och får betala priset. Skönt att det åtminstone blir vännerna i den rödblå delen av Genoa som får fira en blytung poäng ikväll.

Mot London!