Startelvorna var ungefär de väntade från båda lagen. Något som dock inte var särskilt väntat var den initiala matchbilden. Gattuso valde en okarakteristiskt hög press och inledningsvis var det ganska böljande spel. 

Napoli tryckte högt och Inter likaså, vilket ledde till oceaner av yta för båda lagens kreatörer att arbeta i. Särskilt Insigne trivdes väldigt väl, vilket skulle betala av sig. Den korte kaptenen skapade sig lite utrymme på kanten och slog ett hårt inlägg som Handanovic på något sätt lyckades sopa in i eget mål. 1-0 Napoli i halvtid, trots att Inter och firma Lukaku/Lautaro sett allt annat än ofarliga ut.

I andra halvlek fortsatte chanskavalkaden från de blåsvarta. Ribba och stolpe träffades både en och två gånger. Till slut lyckades man bryta igenom och Eriksen drog till från distans, ett skott som Meret inte hade särskilt stora möjligheter att mota bort. 1-1, välförtjänt får sägas. För övrigt danskens första mål i Serie A.

Efter målet var Politano nära att ge Napoli ledningen vid något tillfälle. Den övergripande känslan var ändå att inget av lagen var missnöjda med en pinne och så blev det också till slut. Ett resultat som innebär att båda sidor kan känna sig ganska tillfreds med tabellsituationen. Napoli tappar ingen mark i kampen om CL och Inter håller övriga i tabellen på behörigt avstånd.

Om det är något man ska ta med sig från matchen är det nog trots allt att den inte var mördande tråkig att titta på. För så har det bitvis varit de senaste åren när dessa lag mötts. 

Ingen längre vila väntar för Napoli, som redan på torsdag har hemmamatch igen. Då är det Lazio som kommer på besök i en ny ångestmatch. Romarnas sista riktiga chans att blanda sig in i CL-striden? Samtidigt har Napoli inte råd att tappa om man ska göra fjärdeplatsen till sin. Förvänta er bitter kamp och många mål.

Avanti Napoli!