Vad var det som hände egentligen? En returmatch som på förhand hade alla möjligheter att bli ett rejält sjöslag var över innan det knappt ens hunnit börja. Napoli gick inte att känna igen för fem öre och hade varken ork eller förmåga att bjuda upp till någon form av dans. Barcelona gjorde en bra match men behövde knappt förta sig för att segra och avancera på Stadio Diego Armando Maradona.

Insigne gav bort en hörna som spanjorerna kontrade in via Alba redan efter 7 minuter. Bara fem minuter senare fick De Jong tolv oceaner av yta att transportera boll på efter en simpel utspark och kunde helt utan press knorra upp 2-0 i krysset.

Napoli fick en biljett in i matchen via en Osimhen-ordnad straff som Insigne förvaltade. Publiken, som dittills likt laget varit helt lamslagna, vaknade till liv och samtliga spelare sprang för att hämta bollen i nätet bakom Ter Stegen. Skulle man vakna till liv nu då?

Absolut inte. Pique tråcklade in 3-1 för Barcelona i slutet av den första halvleken och den andra blev mest en lång och livlös transport till uttåget. Aubameyang satte 4-1 med dryga 30 minuter kvar att spela innan Politano avslutade målskyttet med sin 2-4-reducering.

Laget höll inte ihop, man kom faktiskt inte ens nära i situationerna och var varken där fysiskt eller mentalt. Sällan har jag sett en så blek insats med tanke på de ingångsvärden som ändå fanns. I slutändan skiljde det två mål. Det kunde lika gärna ha varit nio. Om detta bara var en katastrofal dag på jobbet eller om detta var en fingervisning kring vad som komma skall återstår att se.

Jag satt pliktskyldigt och kollade klart hela matchen. En av de underligare jag någonsin sett Napoli göra. Vi är utslagna ur Europa League. Men jag, liksom Napoli, kunde knappast bry mig mindre. Hur i hela friden ska man kunna det en dag som denna?