Efter två mindre bra insatser och resultat mot Milan studsade Napoli tillbaka när Sampdoria gästade San Paolo. På det stora hela hade man inga större problem att vinna matchen som slutade 3-0.

Hemmalaget hade överlag god koll på händelserna i den första halvleken. Mycket boll kombinerades med ett ganska rappt och fyndigt anfallsspel. Åtminstone i den senare delen av halvleken. Någon som var skönt att se med tanke på att det annars varit lite av en bristvara på senare tid. Man flyttade bollen snabbt med mycket kombinationer och rörlighet.

I den 25:e minuten kom hemmalagets första skott på mål, som också resulterade i en 1-0-ledning. Callejon kom runt på kanten och serverade en fristående Milik som elegant kunde stöta upp bollen i nättaket från nära håll. Polackens trettonde strut för säsongen. Precis efter att minut 25 blivit 26 utökades ledningen. Återigen var det Callejon som stod för framspelningen. Efter ett par kombinationer utanför straffområdet lirkade spanjoren fram bollen, mellan två Sampdoriaspiror, till Insigne som sköt i steget och överlistade Audero i bortamålet. Två mål på en dryg minut. 2-0.

Ancelottis mannar hade bud på ytterligare mål vid ett par tillfällen men resultatet stod sig halvleken ut. Den rekordtörstande Quagliarella hade, som väntat, ett par försök för gästerna. Dock utan resultat.

Den andra halvleken blev spelmässigt jämnare och lagen bytte såväl bollinnehav som chanser med varandra. Det dröjde dock till minut 88 innan nästa mål skulle komma, matchens sista. Domare Luca Pairetto trodde att Zielinskis skott täcktes med handen strax utanför straffområdet men med hjälp av VAR kunde det konstateras att det var straff som gällde. Inhoppande Verdi gjorde inget misstag från elvameterspunkten och kunde via sitt andra ligamål för säsongen sätta punkt för den här tillställningen.

Laguppställningar:

Napoli (4-4-2): Meret; Hysaj, Koulibaly, Albiol, Rui; Callejon, Allan, Hamsik (Diawara 74’), Zielinski; Milik (Ounas 90’), Insigne (Verdi 83’).

Sampdoria (4-3-1-2): Audero; Bereszynski, Colley, Andersen, Murru; Linetty, Ekdal (Vieira 73’), Jankto; Ramirez (Saponara 54’); Quagliarella, Defrel (Gabbiadini 59’).

En skön revansch från det genanta debaclet på Luigi Ferraris tidigare i höstas då Sampdoria vann med samma siffror. Spelmässigt såg det också något bättre ut idag jämfört med de senaste matcherna. Hur mycket det berodde på Napoli och/eller ett småtamt bortalag ligger i betraktarens ögon.

Quagliarella får alltså nöja sig med elva raka matcher i målprotokollet och stannar därmed jämsides Gabriel Batistuta i historieböckerna. Det är sannerligen inte kattskit!

Bäst på plan idag var Koulibaly, som så många gånger förut. Senegalesen är gång på gång bombsäker i defensiven, sätter inte en fot fel och styr hela försvarslinjen med järnhand. Dessutom hade han ett par lyckade offensiva räder och var vid ett tillfälle nära att bli målskytt. Undertecknad njuter av varje sekund vi får behålla honom.

Om en vecka väntar en väldigt intressant uppgift i form av ett ruggigt formstarkt Fiorentina på Artemio Franchi. Fina tider!