Det var två lag med lite tveksam form som denna söndagsförmiddag skulle göra upp på Stadio Diego Armando Maradona. När 90 minuter var spelade stod det 6-0 på tavlan utan att någon förstod vad som egentligen hade hänt.

Fiorentina inledde matchen bäst i form av lite etablerat bollinnehav de första tre-fyra minuterna. Det var dock Napoli som skulle ta ledningen innan klockan hunnit pASSEra fem minuter då Lozano tog sig runt på sin högerkant och spelade in till Petagna som tog emot och spelade tillbaka till en fristående Insigne som kliniskt kunde placera in 1-0 intill Dragowskis vänstra stolpe. Kaptenens åttonde ligamål för säsongen. Säkerligen en skön start för honom efter ett antal grova missar de senaste matcherna.

Efter 1-0-målet satte sig matchen aldrig riktigt. Inget av lagen lyckades etablera några längre anfallssekvensen utan det var mest lite ställningskrig på mittplan som avlöstes av några enstaka uppstick från något av lagen.

Fiorentina skapade tre farligheter i den första halvleken, ganska tätt efter varandra. Biraghi, Ribery och Biraghi igen kunde dock inte överlistan Ospina och kom aldrig närmare än en klackstyrning av Demme i egen ribba.

Trots att Fiorentina hade det mesta av bollinnehavet var det Napoli som gjorde målen. Inom loppet av åtta minuter skulle man öka på till 2, 3 och 4-0. I den 36:e minuten vann Insigne bollen på egen planhalva och släppte till Zielinski som hittade Petagna som på ett smart sätt spelade istället för att skjuta och stod således för sin andra assist när Demme glidtacklade in sitt andra mål för säsongen från nära håll. Säga vad man vill om Petagna, men i sina bästa stunder är han ett rätt nyttigt tredjehandsval där framme.

Två minuter senare svarade Insigne för matchens absoluta höjdpunkt när han återigen stod för en bollvinst på egen planhalva. Istället för att släppa bollen den här gången flöt han själv förbi ett antal Fiorentinaspelare innan han fick ytterligare tre att agera rundningskoner och på sann Insignemanér servade han Lozano med en genomskärare att dö för. Mexikanen kastade sig fram, fick lite ont på cupen men det var det nog värt när han, likt Insigne, också fick göra sitt åttonde ligamål för säsongen. Vilken aktion av Lorenzo!

Halvleken var dock inte slut där. Ett läckert one touch-samarbete mellan Rui och Demme renderade i att Zielinski fick bollen i mellanytan, avancerade, vände bort Castrovilli och avlossade ett högerskott från halvmånen som via stolpen letade sig in bakom en hjälplös Dragowski.

Fyra skott, fyra mål och ett tidigare målsumpande Napoli kunde rakryggade gå in till pausvilan med lite retroaktiv islossning.

Den andra halvleken blev mest, för ovanlighetens skull gällande Napoli, en transportsträcka mot slutsignalen. Den närmaste Fiorentina kom en reducering var Vlahovic lyftning över Ospina som Koulibaly räddade på mållinjen. Istället skulle Insigne få sätta kronan på sitt dagsverk när han placerade in den straff som Bakayoko fixade med knappa 20 minuter kvar på klockan.

Innan domare Chiffi hann blåsa av matchen efter prick 90 minuter kunde en inhoppande Politano dribbla bort två uppgivna Fiorentinaförsvarare och smasha hem första set med 6-0. Därtill fick Mertens göra comeback efter en månads skadefrånvaro samtidigt som 18-årige Antonio Cioffi som gick göra A-lagsdebut.

Lagen

Napoli (4-2-3-1): Ospina; Hysaj, Manolas (Rrahmani 79’) , Koulibaly, Rui; Demme, Bakayoko; Lozano (Politano 61’), Zielinski (Elmas 73’), Insigne (Cioffi 79’); Petagna (Mertens 73’).

Fiorentina (3-4-2-1): Dragowski; Milenkovic (Martinez Quarta 85’), Pezzella, Igor; Venuti, Amrabat (Valero 85’), Castrovilli (Bonaventura 74’), Biraghi; Callejon (Pulgar 73’), Ribery (Kouame 46’); Vlahovic.

Ultraeffektivt med sex mål framåt, hållen nolla bakåt, ett par nyckelspelare tillbaka från skada medan andra levererade med besked. Jovars, som Napolisupporter blev det här en väldigt tacksam match att summera.

Efter segern går Napoli upp på en tillfällig tredjeplats, sex poäng bakom ledande Milan. Det är med råg i ryggen och rejäl studs i dojan man går in i supercupfinalen mot Juventus på onsdag. Det här var något slags överraskande trendbrott. Eller? Åtminstone en urladdning av guds nåde. Var det en fingervisning av vad som komma skall eller bara ett positivt hack i den napolitanska skivan? Det får framtiden utvisa. Men just den här söndagsförmiddagen åt jag min salamismörgås med ro. Och god var den.