Om en säsong som står för dörren

Nu är det bara dagar kvar innan säsongen blåses igång när vi på fredag den 1 augusti reser till Gelsenkirchen för att möta Schalke 04. Jag ska vara helt ärlig, jag är inte redo för säsongsstart redan nu. Det hade varit skönt med ytterligare två eller tre veckors mental ledighet.

Förra säsongen gick snabbt att smälta och glömma då den var över redan innan den ens hade börjat. Det var en enda lång transportsträcka där det aldrig hettade till och trots att vi i början av året var ett bottenlag så var jag aldrig orolig för nedflyttning. Cupdrömmen dog redan i tredje omgången borta mot vad som skulle visa sig vara serievinnarna 1. FC Köln och det uttåget var ingen överraskning.

Jag har under sommaren inte känt ett sug eller längtan över den tyska fotbollen och jag vet inte om det beror på en smygande känsla av mindre engagemang eller bara det att jag börjar bli gammal. Ett behov av längre vila mellan säsongerna för att vara förberedd mentalt? Den här säsongen är på förhand för Herthas del ljusare än på länge och där vi rimligen faktiskt har en väldigt bra chans att flyttas upp till Bundesliga, men ändå känner jag att jag inte riktigt är där än. Inte redo för att lägga tid varje helg på matcher och sedan i besvikelsen över 1-1 hemma mot Arminia Bielefeld sura hela kvällen. Kanske är det det som gnager egentligen? En känsla djupt inuti mig om att det kommer bli en besvikelse (igen) och just den känslan jag så gärna vill förtränga och ha kvar inom mig?

Sommaren hemma i Skåne är med mina ögon varm och längtan efter regn är påtaglig, inte bara för mig utan även för ån som rinner genom byn, växterna och gräsmattan. Likväl, på fredag 20:30 vet jag att jag kommer sitta redo med matchtröjan på i soffan och Hertha BSC på tv:n. Då kommer jag vara redo att drömma mig bort om att den här säsongen är vår, svära över markeringsmissar och passningar till fel adress. Då är det dags att möta verkligheten igen, men i ytterligare drygt 100 timmar till har jag åtminstone möjlighet att förminska och hålla in besvikelsen jag vet kommer. Jag är bara inte redo att möta den än.