Det blev tre förändringar gentemot senast för Paul Cook som startade med Michael Doyle, Gary Roberts och Matt Tubbs istället för Danny Hollands, Conor Chaplin och Jayden Stockley. Portsmouth fick omedelbart initiativet då Paul Sturrock ställde upp med vad som på papperet var 4-1-4-1 men som i realiteten var 5-5-0. Matchbilden var till stor del denna: Portsmouth hade bollen och passade runt. Fram och tillbaka, från sida till sida, försökte hitta öppningar, hittade inte öppningar, fram och tillbaka, från sida till sida, försökte hitta öppningar, felpass, rensning och vid ett tillfälle också en kontring. På den kontringen skapade Yeovil en hörna och Ryan Bird tvingade fram en hyfsad räddning av Aaron McCarey. Detta var ett av två meningsfulla avslut på mål på hela matchen.

Portsmouth hade ett par blockerade skott och ett skott utanför av Doyle. Det var allt man skapade med sitt drygt 70% stora bollinnehav. Andra halvlek inleddes med ett byte av spelare och formation. In kom Stockley och ut gick en ineffektiv Gareth Evans. 4-2-3-1 blev 4-4-2 och Portsmouth fick bättre tryck. Ett par farliga lägen skapades också, först genom Ben Davies inlägg som Stockley var nära att peta in (ganska likt Gascoigne mot Tyskland 96), och sedan med ett skott tätt över från Roberts efter ett fint anfall på vänsterkanten. Mot slutet av matchen hade Portsmouth ett än tyngre tryck och en trippelchans för Kyle Bennett, Tubbs och Hollands blockerades av hårt kämpande försvarsspelare.

Yeovil kom inte över mittlinjen alls under andra halvan av halvleken och Portsmouth skapade ytterligare halvchanser. Doyle testade Krysiak från distans i 80e minuten vilket var målvaktens enda meningsfulla räddning på hela matchen innan Enda Stevens sånär lyckades glidtackla in Davies djupa inlägg.

När Darren Deadman blåste för full tid hade Portsmouth drygat ut bollinnehavet ytterligare några procentenheter men inte skakat fram tillräckligt vassa målchanser för att förtjäna ett mål. Det är fjärde gången ett motståndarlag så tydligt parkerat bussen och på dessa fyra matcher har Portsmouth tre poäng och målskillnaden 1-2 (resultatet mot Exeter). Redan här börjar man känna viss oro för hur säsongen ska utveckla sig, men Roberts tror i varje fall på att lag kommer att vara mer offensiva när de behöver poäng längre fram på säsongen. Personligen tror jag på att Portsmouth kommer att vinna merparten av den här typen av matcher, men att vi nog får förlita oss på bortaspelet några veckor framöver. 

Jag är förstås mycket besviken över en poäng på två klart vinnbara hemmamatcher. Det var mer otur än något annat mot Exeter, men mot Yeovil hade det inte något med otur att göra. Det var helt enkelt ett resultat av att motståndarna spelade en tråkig fotboll som gav dem en poäng. Det är upp till hemmalaget att bjuda upp, men när ett lag försvarar så djupt och lyckas täcka så många skott blir kraven på individuell skicklighet alltför stora för att spelare på den här nivån ska kunna hantera dem. När Roberts och Adam Barton åter är i 100%-igt skick tror jag att Portsmouth kommer att få bättre fart på bollen och med det kommer de vassa chanserna att skapas.

Närmast väntar Cambridge och Newport på bortaplan och det är två matcher som bör kunna vinnas. De två poängförlusterna sätter lite extra press på laget att prestera och det återstår att se om det är press som spelarna mår bra av eller ej. De kommer att få jobba hårt för en topp tre-placering, men jag är övertygad om att Cook kommer se till att de gör det och att han så småningom hittar nycklarna för att dyrka upp ett försvar som Yeovils.