Jaja, jag raljerar och må vara överdrivet cynisk. Men jag kan inte skaka av mig den olycksbådande känslan. Som jag skrev i prepartitan har Napoli varit undermåliga i prestationerna trots en del vinster. Men med tiden kommer sådant ikapp om man inte växlar upp, vilket visades i helgen. Napoli tog sig en an 16e placerade Torino med vår gamle cholito som spjutspets. En gubbe som spelat ca 48 minuter de senaste åren sammanlagt och hur många baljor har han gjort i Napoli tröjan egentligen? Två? Tre? Och efter lite för många år i Neapel tog han äntligen sitt pick och pack, drog till Turin och plötsligt ser han ut som prime Del Piero. Ja, visst, Gilmour slår en utsökt djupledsboll in i fel straffområde, men vilken kyla på cholo-gubben. Och en stund senare kommer han loss igen och slår en magisk boll mot Pedersen som borde gjort 2-0 men blev, med all rätt, vettskrämd av en utrusande flintskallig bjässe till Serb, en effekt Meret aldrig haft på någon, någonsin.
Visst skapar vi några chanser, inte minst Di Lorenzos inspel mot Oliveira på första stolpen i den 26 minuten. KDB kom även rätt nära från distans strax innan, men utöver det är det några lama Anguissa nickar och halvdana distansskottsförsök från Spinazzola det enda Napoli lyckas få fram. Och jag kommer att nämna Lucca genom att aktivt inte prata om hans insats.
Men jo, visst kom målet till slut, och vilken förlösning det var, tills det inte var det längre. Rapparen Noa Lang fick äntligen göra sin första balja, slet av sig tröjan i adrenalinruset och fick syna ostskivan, och det var det väl värt? Nja, det kan väl diskuteras för klart som korvspad att han står offside och kvitteringen uteblir. Dråpligt om jag får säga det själv. Kanske dags att fundera på om musikkarriären är korgen att lägga sina ägg i istället?
Så, nu har jag raljerat nog! Det gäller att hålla hoppet levande och blicka framåt. Imorgon kväll är vi åter tillbaka i Champions League och då väntar kluriga PSV på bortaplan, rappkungens gamla klubb som slog ut Juventus i fjolårets upplaga av turneringen. Efter en återigen platt insats offensivt med B-laget i helget är jag väldigt sugen på lite mål. Höjlund och McTominay petades lite oväntat i helgen, vilket jag hoppas och tror innebär att båda startar imorgon. Lucca är en inhoppare och ska absolut inte starta en match, det har vi sett nu. Även Politano och Buongiorno verkar friska med tanke på inhoppen mot Granata, vilket känns tryggt (sjukt att säga det om Politano, men så känns det numera). Därmed verkar det vara endast Lobotka och Rrahmani utöver Lukaku som fortsatt är indisponibla.
Som slutord vill jag göra en önskan. Jag vill önska mig en händelserik och framåtlutad match imorgon där Höjlund älgar på och stänker in ett hattrick. Jag vill inte ha några lama hörnvarianter eller bolltrillande vid hörnflaggan. Jag vill ha lite självförtroende, grinta och kontringar. Jag önskar lite känslor och gruff, men på ett bra sätt, som i form av tuffa dueller och adrenalin, inte på ett grinigt förskolemanér där det ska klagas och ojjas för minsta lilla. Jag önskar mig ett skärpt lag och en skärpt insats. Det är färdigt lekt nu!
Potentiell startelva:
Meret
DiLo-Beukema-Buongiorno-Spinazzola
Gilmour
Politano-Anguissa-KDB-McTominay
Höjlund
