Ja, vad ska man egentligen ta med sig från den här matchen? Matchbilden var i sig ganska så typisk för de senaste omgångarnas Napoli och det är, i alla fall från undertecknads håll, inte någon som helst överraskning att resultatraden blev som den blev i denna match. Den var faktiskt högst trolig, ett 2-2 på Renato Dall'Ara känns på ett sätt så väldigt talande, och väntat, för denna senaste tids Napoli-spel.

Det är inte så att spelet i matchen var något direkt dåligt sådant. Även om det kanske inte är samma flyt och frenesi i det, som tidigare under säsongen, så är det ganska så stabilt. Framför allt så är det också högst förväntat, givet att titeln redan är bärgad och att säsongen har varit lång. Mycket bollinnehav, semi-snabbt flyttande av bollen, och några få halvbra chanser som dyker upp med mer eller mindre jämna mellanrum. Chanser som för tillfället förvaltas av Osimhen (och där det skall sägas att även han kan bli ännu mer klinisk i de lägen han ges), men kommer det vara så nästa säsong?

Den senaste tidens matcher, ända sedan ligatiteln blev säkrad, har egentligen handlat om nästa säsong. Så som det också gör nu, för alla klubbar, men kanske ännu mer så för Napolis del. Säsongen är redan över, målet är uppnåt. Frågan är nu vad som händer under sommarens transferfönster, det är där allt fokus ligger. Och det är knappast så att det är lugnt på den fronten. Många saker ligger just nu under ytan och bubblar, och det är bara en tidsfråga innan diverse tärningar blir kastade, diverse fortsatta spelaröden skall bestämmas.

Jag kan skriva om hur dagens match var. Hur spelet var, hur de båda halvlekarna såg ut, och om resultatet var rättvist eller inte. Som jag ovan redan hintat om var resultatet fullt rättvist. Spelet var precis som förväntat. Vi visste alla inför att en bortamatch mot ett Bologna under Thiago Mottas ledning knappast är någon enkel kod att knäcka numera. Det är väl nästan att likställa med tidigare säsongers bortamöten när laget behövt ta sig an motståndare likt De Zerbis Sassuolo, Italianos Spezia eller Tudors Hellas. Så, som sagt, hur mycket man än kan dissikera den taktiska matchen idag, det som skedde rent tekniskt på planen, så är det inte där som det intressanta fokuset numera ligger. Det intressanta är snarare det symboliska som hände eller inte hände på planen. Och även om jag i denna lilla krönika bara snabbt hinner lyfta det, så kommer det givetvis komma fler, både uppdateringar och texter, om det som komma skall i Napoli-land.

Många av er, i alla fall de som läser detta som napolisupportrar, känner nog till ramsan "saro con te". Om ni inte vet vad jag pratar om, känner nog de flesta som sett några Napoli-matcher under säsongen till ramsan med dess numera klassiska "Oh-oh-oh-oh". Om inte, så ligger ramsan numera bara en googling bort för den nyfikne. Något jag tar med mig från dagens match var en banderoll jag såg i bortakurvan. Den avslutande raden i ramsan, som ljuder "Napoli torna campione" (läses ungefär: Napoli är mästare igen) hade bytts ut med ordleken; "Spalletti rimane allenatore". För den som inte kan sin Italienska översätts det ungefär till "Spalletti stanna som tränare". Även om önskan i denna stund är så gott som hopplös, så sätter den nog ord på vad många av oss Napoli-supportrar vill och känner just nu. Texten i sin helhet lyder såhär.

Sarò con te
Tu non devi mollare
Abbiamo un sogno nel cuore
Napoli torna campione

Raden ovanför "Napoli torna campione" berättar om att vi, Napolisupportrar, har en önskan i våra hjärtan. Abbiamo un sogno nel cuore. Den önskan har nu i snart en månad redan varit uppfylld. Jag tycker det är passande, även om det troligtvis i detta nu redan är hopplöst, att vi ändrar den sista raden i texten. Det är i alla fall just nu den enda dröm som inte är uppfylld.

Sarò con te
Tu non devi mollare
Abbiamo un sogno nel cuore
Spalletti, rimane allenatore

Spalleti, stanna som tränare.