Antonio Conte och hans manskap åker ner till deras coach gamla hemstad, förhoppningsvis för att hämta tre poäng till Kampanjen, Lecce borta är en klurig uppgift och det krävs att Napoli plockar fram lite av det spelet vi bjöds på i lördags då man så viktigt studsade tillbaka efter debaclet i Nederländerna.
Det är dags igen. En ny match, en ny chans, och, låt oss vara ärliga... En ny risk för frustration. Lecce tar emot Napoli på Via del are, och även om tabellen talar sitt tydliga språk, känns den här matchen lurigt öppen. Lecce är ingen stormakt, men de är ett av de där lagen som sällan gör det enkelt för oss.
Napoli kommer till den här matchen med blandad form: stunder av briljans blandas med perioder av ett försvarsspel som inte klaffat. Kreativiteten har fått sig en törn med Kevin De Bruyne på skadelistan, och även om laget fortfarande är starkt på pappret(starkare än Lecce), kan jag känna att den där sista skärpan saknas i vissa lägen. Kvar är ändå någon form av stabilitet och en bredd, samt Contes grinta av att vinna -kaffe biscotti andra raka.
Så vad tror man då?
Hjärtat skriker seger, förstås. Tre poäng, gärna med stil och stabilitet.
Men hjärnan… den viskar något annat. Ett kryss. 1–1. En sådan där match där Napoli dominerar, har 70 % boll, men Lecce lyckas smyga till sig ett mål på kontring, och resten blir en lång kväll av “nästan”.
Man är dock alltid svag för en vecko-omgång, det gör tisdagspastan lite trevligare i höstmörkret.
Troliga startelvor:
Napoli:
Milinkovic Savic
Di Lorenzo - Buongiorno - Juan Jesus - Spinnazola
Billy Gilmour
Politano - Anguissa - Olivera - Mc Tominay
David Neres
Det ska bli otroligt intressant hur Conte mönstrar sin startelva imorgon och om han återigen väljer att inte spela Lorenzo Lucca alls.
Lecces startelva
Falcone
Gallo Gabriel Gaspar Veiga
Berisha Ramadani Helgason
Morente Stulic Pierotti
Alltid när man ställs mot Lecce går det inte att inte tänka på Kristian Borell, Vila i frid!
Forza Napoli
