Roma
2025-05-19 02:15
Roma-Milan: Grazie di tutto Sir Claudio!
Förlorat hopp i Bergamo hade inte checkat ut Roma. Istället bevisade laget som Ranieri byggt upp just varför man är svårslagna. Allt i matchen vars största strålkastare riktades mot ledstjärnan själv. Claudio Ranieri - en stor ledare och en sann Romanista.
Melker Gadd
Efter scenerna i veckans cupfinal med den grova skadegörelsen Milanisti gjorde på Curva Sud kunde inte ödets rättvisa utspelat sig mycket bättre än ett tidigt ledningsmål för Roma och rött kort till den spelare som fortfarande verkar ha mardrömmar om både Stadio Olimpico, men kanske främst om Gianluca Mancini.
Santiago Gimenez, det är lika bra att du bänkar dig själv nästa gång!
Känslorna inför matchen var däremot tudelad eftersom vägskälet i Bergamo verkligen tog kål på de realistiska förhoppningarna om att fullborda en toppfyra-placering. Vanligtvis som vi sett så många gånger förr vid ett sådant tillfälle, tar energin slut och istället utspelas ett oönskat ”biscotto” kryss på Olimpico.
Därför även fast dagens Milan är allt annat än starka, behövde de åtminstone komma in till matchen med att spela för hedern efter cupfinalen och försöka närma sig europaplaceringar.
Verkligheten blev istället att Roma bevisade varför man gjort en så fin vårsäsong. Lugnt och koordinerat inleddes matchen med energi vilket gav utdelning direkt. Och turligt nog (för en gång skull) kom ett rött kort till vår favör.
Är det förvånande att favören kom efter en kontroversiell domarsituation förra omgången?
Det räcker med att vara lite konspiratorisk och känna sitt Italien för att inte vara allt förvånad.
Men prestationen i sin helhet ska inte anses vara grundat efter ett turligt domslut.
Ranieri fick ett sent bakslag på Dovbyk som inte var tillgänglig. Han tvingades sätta Soule på topp som inte är en naturlig anfallare. Men Soule satt inte en fot fel ikväll. Under många perioder var han bäst på plan. Och den prestationen Soule levererade kan jag lova att han bara är kapabel till under just Ranieri som tränare.
Kan vi ens föreställa oss Ivan Juric försöka krångla och instruera en ung hackande Soule under hösten till en prestation där han är bäst plan? Känns helt omöjligt i maj månad med facit i hand.
Kontentan av det hela är att Ranieri återigen visar hur han kan hantera situationer där truppen tryter, där luften runnit ur, oavsett vem som är motståndet. Anförandet är alltid densamma, poängen trillar in på kontot. En tränare av högsta klass!
Slutligen apropå högsta klass måste koreografin Curva Sud bjöd på hedras. En koreografi som ingen tränare förtjänar mer att få än Claudio Ranieri.
Kärleken han visat Roma när han återvänt villkorslöst under inte bara en gång, utan två, är enorm och något som kommer ytterligare definiera hans eftermäle när pensionen nu väntar.
Det utspelar sig inte bättre än den reaktion han får när arken från Curvan samstämmigt höjs till luften och en påtagligt rörd Ranieri tittar sig runt och ödmjukt tar in hyllningarna.
Hur länge det kommer dröja tills Roma har en romersk tränare igen vet jag inte, troligtvis decennier, men tiden vi haft med Ranieri har varit fullständigt underbar. Underbart är tyvärr kort. Grazie di tutto, mister!
”Un grande condottiero, un romanista vero!”
Santiago Gimenez, det är lika bra att du bänkar dig själv nästa gång!
Känslorna inför matchen var däremot tudelad eftersom vägskälet i Bergamo verkligen tog kål på de realistiska förhoppningarna om att fullborda en toppfyra-placering. Vanligtvis som vi sett så många gånger förr vid ett sådant tillfälle, tar energin slut och istället utspelas ett oönskat ”biscotto” kryss på Olimpico.
Därför även fast dagens Milan är allt annat än starka, behövde de åtminstone komma in till matchen med att spela för hedern efter cupfinalen och försöka närma sig europaplaceringar.
Verkligheten blev istället att Roma bevisade varför man gjort en så fin vårsäsong. Lugnt och koordinerat inleddes matchen med energi vilket gav utdelning direkt. Och turligt nog (för en gång skull) kom ett rött kort till vår favör.
Är det förvånande att favören kom efter en kontroversiell domarsituation förra omgången?
Det räcker med att vara lite konspiratorisk och känna sitt Italien för att inte vara allt förvånad.
Men prestationen i sin helhet ska inte anses vara grundat efter ett turligt domslut.
Ranieri fick ett sent bakslag på Dovbyk som inte var tillgänglig. Han tvingades sätta Soule på topp som inte är en naturlig anfallare. Men Soule satt inte en fot fel ikväll. Under många perioder var han bäst på plan. Och den prestationen Soule levererade kan jag lova att han bara är kapabel till under just Ranieri som tränare.
Kan vi ens föreställa oss Ivan Juric försöka krångla och instruera en ung hackande Soule under hösten till en prestation där han är bäst plan? Känns helt omöjligt i maj månad med facit i hand.
Kontentan av det hela är att Ranieri återigen visar hur han kan hantera situationer där truppen tryter, där luften runnit ur, oavsett vem som är motståndet. Anförandet är alltid densamma, poängen trillar in på kontot. En tränare av högsta klass!
Slutligen apropå högsta klass måste koreografin Curva Sud bjöd på hedras. En koreografi som ingen tränare förtjänar mer att få än Claudio Ranieri.
Kärleken han visat Roma när han återvänt villkorslöst under inte bara en gång, utan två, är enorm och något som kommer ytterligare definiera hans eftermäle när pensionen nu väntar.
Det utspelar sig inte bättre än den reaktion han får när arken från Curvan samstämmigt höjs till luften och en påtagligt rörd Ranieri tittar sig runt och ödmjukt tar in hyllningarna.
?? ?? #ASRoma #RomaMilan pic.twitter.com/iZWQsXJaBn
— AS Roma (@OfficialASRoma) May 18, 2025
Hur länge det kommer dröja tills Roma har en romersk tränare igen vet jag inte, troligtvis decennier, men tiden vi haft med Ranieri har varit fullständigt underbar. Underbart är tyvärr kort. Grazie di tutto, mister!
”Un grande condottiero, un romanista vero!”
