Sead Haksabanovic gjorde 1-1 målet mot GAIS – och allt handlade om hans bortgångna pappa. På Fars dag brast det: han föll ner, tårarna kom, lagkamraterna runt honom. “Jag tänkte på pappa direkt… det här var för honom.” Sorgen finns kvar, men han spelar vidare för familjen och för sin far som bad honom fortsätta
Sead Haksabanovic gjorde 1-1 målet – och allt handlade om pappa. Det är fars dag. “Nej, jag tänkte på pappa direkt… i och med att det är fars dag och allt, så det blev jobbigt där.” Han gick ner med huvudet mot gräset i hörnflaggan, lagkamraterna runt honom. “Jag ville prata lite med honom där. Jag sa bara att jag var glad, och att det var för honom liksom. Det var skönt att ge honom någonting på fars dag.” Tårarna kom: “Uff, det var väldigt känslosamt. Jag har inte gråtit på jättelänge. Även när han gick bort fick jag aldrig ut det, jag grät inte, jag vet inte varför. Men idag grät jag – där nere i hörnan när jag firade.”
På frågan hur han orkar spela och prestera med sorgen: “Det är mest för mig och för familjen – men också för min pappa. Han sa till mig innan han gick bort att han inte vill att jag ska sluta, utan fortsätta för hans skull. Han vet att jag är stark. Jag måste vara stark för min familj, för mig och för honom.”
Vi frågar också om snacket i media – lite intresse från andra klubbar och om vi ser honom i Malmö nästa år. Haksabanovic svarar rakt: “Just nu är jag i Malmö. Jag älskar den här klubben och jag vill inget hellre än att ta tillbaka Malmö dit de hör hemma – och det är att vinna SM-guld.”
Första halvlek
GAIS kom in som ligans bästa lag på bollvinster, och det syntes direkt. Pressen var synkad: en tydlig första spelare som gick, resten fyllde på. I uppställning låg Lundgren brett till höger, Diabaté centralt mellan MFF:s mittbackar, Petrovic speglade på vänster, och Boudri rörde sig fritt men mest som tia. Centralt styrde Fagerjord och William Milovanovic tempot och vände spelet när ytor öppnades.
MFF startade med en rörlig front: Gudjohnsen droppade som target, Ekong och Haksabanovic hotade runt honom. Idén var enkel: vinna centralt via press eller uppspel på Gudjohnsen, sedan spela ut på kant främst på ekong i djupet. Problemet först var avstånd i MFF:s mittfält. Rosengren och Lewicki föll ofta i stället för att kliva, vilket gav Milovanovic tid att vända och sätta GAIS i fart. GAIS hittade omställningar via Petrovic–Boudri, och Diabaté hotade djupet. MFF:s bästa period kom när Busanello klev högt och Haksabanovic pressade först – då vann MFF boll i mitten och skapade läget där Gudjohnsen prickade stolpen. Men GAIS bröt rytmen, vann fler andrabollar och fick straff som Diabaté placerade in till 0–1. Att GAIS vågade flytta laget högt i varje stillastående läge tvingade MFF att slå längre, något som bröt deras tidiga kombinationer.
Andra halvlek – små skiften som vände matchen
I paus kom Busuladzic in för Rosengren. Effekten: mer bollvinster, kortare lag, och snabbare spelvändningar. MFF började också oftare vända från vänster mot sin högra sida, där GAIS överflyttning lämnade ytor. Haksabanovic fick fler 1-mot-1, vek in och kvitterade via stolpe/retur: 1–1.
MFF fortsatte att spela in på Gudjohnsen i mellanrum. Islänningen höll ifrån sig mittback, satte första pass rättvänd och gav fart på nästa våg. När MFF kom till 2–1 var det just mönstret: bollvinst, upp på Gudjohnsen, kyligt avslut. Samtidigt tappade GAIS kreativitet när Boudri gick ut. De fick några inlägg och fasta men färre genomspel centralt. Mravac lät mittbackarna kliva lite högre i rätt lägen, och Busanello hann både stänga Lundgren och fylla på i uppspel. MFF blev mer bekväma att rulla förbi första pressen och slog inte lika många nödbollar.
Varför slutade det 2-1?
Dubbla effekten av bytet och sidoförflyttning. Busuladzic gav MFF aggressivitet i erövring. När MFF konsekvent vände till höger sida sprack GAIS överflyttning och Haksabanovic fick rätt ytor.
Targetspelet på Gudjohnsen. Han band mittbackar, höll i bollen, delade ut första pass och tog avslut när chanserna kom. Det gav lugn och tydlighet i MFF:s andra våg.
GAIS effektivitet sjönk efter paus. Färre vinster i farliga zoner, mindre offensiv hot när Boudri klev av, och omställningarna blev längre och lättare att läsa.
MFF:s mod med boll ökade. Kortare lagdelar, bättre stöd under boll, och fler kontrollerade uppspel via backlinje → mittfält → anfall.
GAIS var starka i press och duellspel första 45 och fick ut 0–1. Men matchen vände när MFF justerade detaljerna: vinna högre, spela snabbare ut till höger, och använda Gudjohnsen som nav. Då kom kvitteringen, då kom 2–1 – och därför slutade det som det gjorde. Haksabanovics mål satte dessutom en känslomässig ram runt allt: fotboll som kraft mitt i sorg, och en seger som han gav till sin pappa.
Matchens lirare
Sead Haksabanovic (MFF) – Målskytten som blev matchens hjärta. Han pressade, vågade ta duellerna och vek in gång på gång. Efter målet föll han ner på knä i tårar och gav det till sin bortgångne pappa. Energin från honom smittade hela laget när Malmö vände mot GAIS.
Den underskattade
Busanello (MFF) – Vann sina dueller mot Lundgren, stängde kanten smart och fyllde på i uppspel utan att tappa balans. Små enkla saker, stor effekt: gav MFF trygghet i andra fasen.
Icke godkänt
Emmanuel Ekong (MFF) – Hade lägen i omställning men tvekade för ofta i 1-mot-1. Fel beslut i sista tredjedelen och för låg skärpa i avslut. Det fanns ytor – han tog dem inte.
Tre spelare värda att nämna
Daniel Gudjohnsen (MFF): Tog stryk som target, höll i bollen, delade första pass rättvänd – och satte det avgörande 2–1. Navet i vändningen.
Kenan Busuladzic (MFF): In i paus, ändrade rytmen. Mer bollvinster och snabbare spelvändningar. Bytet som vände matchbilden.
Diabaté (GAIS): Kylig från straffpunkten och ständigt djuphot. Gav GAIS luft i första halvlek och höll MFF:s mittbackar på sina tår. Målet blev hans 18:e för säsongen vilket innebär en delad skytteliga vinst tillsammans med August Priske från Djurgården som också hamnade på 18 mål.
En detalj värd att nämna: Otto Rosengren hyllades före avspark för sin milstolpe – 100 matcher i den himmelsblå tröjan. Han klev av i paus och berättade själv om lite skavanker, bland annat återkommande stukningar och smärta, och att han inte riktigt fått vila ordentligt; han skrattade och kallade dem “lite klena vrister”. På frågan om känslan kring milstolpen var Otto tydlig: tacksam mot alla runt Malmö och ledarstaben som tror på honom – och oerhört stolt över att bära den himmelsblå tröjan.
Allsvenskan är slut för i år – något Malmö nästan längtat efter för att få samla krafter. Att dessutom avsluta med en seger på hemmaplan var precis den välbehövliga signalen laget behövde. För GAIS har säsongen varit fantastisk: efter matchen fick de ta emot sina bronsmedaljer och “OPA OPA GAIS EUROPA” ekade över hela Stadion...
