1. Förlust mot serieledarna
Ja det är Mjällby vi möter. Men Mjällby idag är något helt annat än vad dom varit tidigare. Visst det är fortfarande en liten håla mitt i ingenstans med en arena som mest påminner om ett bruksortslag i division 4. Men på planen är det ett topplag vi möter. Hur mycket jag än hatar att erkänna det så är det så. Det är inga gamla brunkare längre. När jag såg matchen idag såg det stundtals ut som när de klassiska topplagen städar av en match i Stockholm eller Malmö utan att imponera. Genom segern idag går Mjällby upp som ensam serieledare. På vägen har dom bland annat slagit Hammarby med 3-1, samma Hammarby som körde över Blåvitt fullständigt i premiären. Allt detta genom att spela en väldigt fin fotboll. Så istället för att skrika om hur fan vi kan förlora mot ett gäng bönder från Sölvesborg kanske det är läge att lyfta blicken lite, acceptera verkligheten och se vad man kan åstadkomma genom att jobba lugnt och metodiskt över tid. Idag förlorade Blåvitt mot ett bättre lag med uddamålet. Det är sånt som händer ibland och det behöver inte alltid vara svårare än så.

2. De unga ytterbackarna
Både Felix Eriksson och Noah Tolf imponerade stort under försäsongen. Tyvärr har inte den utvecklingen fortsatt i Allsvenskan. Formkurvan har varit nedåtgående de senaste matcherna och Mjällby exponerar dem gång på gång under matchen idag. Det är fullt naturligt att unga spelare är ojämna i sina prestationer, så måste det få vara för att de ska kunna fortsätta utvecklas. Men det blir problematiskt för Blåvitt när båda ytterbackarna har sina dippar samtidigt, speciellt med tanke på att försvarsspelet inte varit lagets starka sida hittills under säsongen.

3. Försvarsspelet
Vi fortsätter på temat försvarsspel. När man har Stefan Billborn som tränare kommer backlinjen bli väldigt exponerad och sårbar. Speciellt när man tappar boll i fel läge när hela laget är påväg framåt. Det ställer ganska stora krav på försvararna, framför allt krävs en viss snabbhet av mittbackarna för att kunna rädda upp eventuella situationer som kan uppstå. August Erlingmark har sina förtjänster, men snabbhet är inte en av dem. Hade Gustav Svensson fått spela likt Ante Johansson i ett lågt stående Halmstad hade han med all säkerhet också kunnat spela även som 40-åring. Men i ett högt stående försvar får han inte använda sina bästa egenskaper och jag tar för givet att Stiller och gänget har en ny, snabbare mittback på inköpslistan i sommar. För det börjar bli smärtsamt tydligt att mittbacksparet inte håller längre.

Sen handlar bristerna i försvarsspelet om mer än bara individerna. Man får inte glömma hur svårt Blåvitt hade att spela bollen till sina lagkamrater för bara ett halvår sedan och ska man lära den gruppen spela en risktagande fotboll får man räkna med att det kommer ta tid och att misstag kommer ske längs vägen.

4. Det misslyckade mittfältsexperiment.
I och med Ramóns fortsatta skadefrånvaro valde Stefan Billborn att testa en ny kombination på det centrala mittfältet. Både Kolbeinn Thordarson och Imam Jagne förpassades till bänken och istället flyttades Tobias Heintz in i mitten och Anders Trondsen tog plats som sexa bredvid David Kruse. Jag antar att tanken var att få till ett mer bollskickligt mittfält istället för att försöka matcha Mjällby där dom är som bäst. Men jag känner inte riktigt att jag fick något svar på vad man ville uppnå. Oavsett vad tanken var fungerade det knappast som det var tänkt. Trondsen var otroligt anonym, Kruse spelar mest i sidled och Heintz hittar inte fram till några chanser. Hade det fungerat hade man för det första skapat någon mer målchans än en ynka slumpchans i början och man hade inte heller valt att kasta allt i papperskorgen redan i paus oavsett om det läcker defensivt på kanterna eller ej. Jag hoppas verkligen Billborn ger upp tanken på detta experiment och återgår till att skriva upp Kolbeinn och Imam i startelvan igen. Såvida inte Ramón återuppstått från de döda då.

5. Målvaktssituationen 
Den eviga följetången denna säsongen har varit vem som ska stå i mål. Många med mig har argumenterat för att Elis borde få chansen eftersom hans fötter skulle kunna bidra till att lösa en del av de knutar som finns i offensiven. Samtidigt har tränarteamet varit tydliga med att den av Pontus och Elis som fick chansen in premiären skulle få förtroendet ett tag, med all rätt. Mot Mjällby tvingades Pontus kliva av med någon typ av skada och Elis fick äntligen komma in och jag tycker direkt han erbjöd en ny dimension. Jag lider verkligen med Dahlberg och jag tycker så fruktansvärt synd om honom för att han inte kan bli kvitt sina skadeproblem. Han är en bra målvakt egentligen. Men frågan är om detta framtvingade byte inte kan visa sig vara en ”blessing in disguise”? Om inte annat för att konkurrenssituationen ser ut att lösa sig av sig själv och vi andra kan begrava denna diskussionen tills vidare.

6. Individuella formsvackor
Tittar man på Blåvitts offensiva spelare är det egentligen bara en spelare som håller en konsekvent hög nivå match efter match och det är Max Fenger. Där bakom finns det flera spelare som potentiellt skulle kunna avgöra matcher. Tyvärr är det ingen av dem som kommit upp i den nivån de senaste matcherna utan alla är väldigt ojämna. Visst Clemmensen blixtrade till lite mot Norrköping men idag var han direkt svag i första halvlek innan han blev utbytt. Markovic är hela tiden upp och ner i sina prestationer och Tobias Heintz får inte riktigt till sin finish på saker. Därtill övertygar varken Kolbeinn eller Jagne oavsett vilken konstellation man ställer på banan. Ramón Pascal Lundqvist är fortsatt skadad och verkar bli borta några matcher till. Det är olyckligt för jag tror att hans individuella kvalité hade kunnat bidra till att göra resten av laget bättre samtidigt som han på egen hand kan skapa situationer som avgör matcher likt i Värnamo. I nuläget ser jag ingen annan i laget som kan göra det och Max Fenger kan inte göra mål om han inte får några chanser att avslutq på. I brist på individuella matchavgörare måste hela laget höja sig. Något det finns goda möjligheter till i veckan när nästa motståndare har en viktig veckomatch att ta hänsyn till.

7. Kommande matcher.
Nu är Strandvallen och Mjällby överstökat för i år. Skönt! På förhand var det en match där åtminstone inte jag räknade med några poäng med tanke på hur Mjällby sett ut hittills. Här näst väntar två hemmamatcher mot Djurgården och Öster där Blåvitt har goda möjligheter att ta poäng. Djurgården kommer rejält mörbultade efter ett tufft spelschema. Segern mot Öster i förra omgången fick man med nöd och näppe med sig efter ett självmål i slutet av matchen och därefter har man spelat sin största match i karriären mot Chelsea i Conference League semifinalen. Tidigare idag spelade man ett derby mot AIK där deras redan skadeskjutna trupp fick två nya skador på Albin Ekdal och Adam Ståhl. Som om inte det vore nog väntar en returmatch mot Chelsea i London på torsdag innan det slutligen är dags för Blåvitt på Gamla Ullevi. Summa summarum talar förutsättningarna verkligen i Blåvitts favör. 

Nykomlingarna Öster kommer visserligen från ett tufft spelschema men har ändå fem raka förluster samtidigt som de möter Elfsborg på söndag. Öster helt enkelt i stort behov av poäng för att inte bli avsågade tillsammans med Värnamo i botten och det är en match som bör passa Blåvitt bra.

Det finns helt enkelt goda möjligheter för Blåvitt att hoppa upp på hästen igen och studsa tillbaka. Trots förlusten idag tycker jag att man fortsätter visa att man inte är ett bottenlag. Tittar man på resultatraden hittills är det en typisk för ett mittenlag, man vinner några matcher, kryssar någon och förlorar ibland. En vinst eller två i kommande matcher så befäster man den positionen ytterligare. Det finns dessutom möjlighet att smyga med bakom den absoluta toppen om andra resultat studsar Blåvitts väg. Börja med en seger nästa måndag mot Djurgården så kan vi snabbt gå vidare från dagens icke-insats.