Tottenham kämpar på. José Mourinho kämpar på. Det flyter väl inte direkt, utan det mesta hackar. Men när det hackar är det bättre att inte förlora än att förlora. Spurs förlorade inte mot Southampton, och det ger att Spurs fortfarande har chansen att lyfta denna pokal.


Gedson från start
Tottenham kom till spel med ett annat typ av spel än tidigare. Det var fullt av offensiv kreativitet och små öppnande passningar, men framför målet fanns det inte någon som var den tydliga avslutaren. Giovani Lo Celso fortsatte att övertyga, medan Gedson hade det svårare. Spurs fick in en boll efter ett fint anfall, men eftersom Heung-min Son inte kunde hålla sig undan från bollen så dömdes målet korrekt bort för offside.

I den andra halvleken kom målen. Först satte Son ett ledningsmål för Spurs, och sedan såg det ut att gå mot ett avancemang för Spurs, men sen slumpade det sig så att Sofiane Boufal kvitterade kort innan slutsignal. Det kändes knappast orättvist, men samtidigt var det små marginaler, och nog var det slumpen mer än något annat som gjorde att läget för kvitteringen dök upp.


FA-cupen lever
Tottenham får nu spela hemma när det gär ska avgöras. Det är en fördel. Så länge man inte förlorar lever drömmen. Tottenham vill vinna något. FA-cupen är fortfarande en möjlig väg till nåt att fira.

Mål: 0-1 Son (58), 1-1 Boufal (87)

Bäst i Spurs:
+++ Lo Celso
++ Winks
+ Tanganga

Spurs lag:
Lloris (C),
Aurier, Alderweireld, Sanchez, Tanganga,
Winks, Gedson (Lamela 56),
Lo Celso, Dele (Alli 88), Son,
Lucas