Liknande mönster som veckans två tidigare matcherna
Det är nu tre matcher på en vecka där Argyle har dominerat första halvleken kraftigt, tagit ledningen men inte lyckats utöka den trots en massa chanser. Och sedan inte orkat spela alls lika bra i andra halvleken.
Mot Luton vann Argyle ändå med 1-0 efter några bra räddningar från Conor Hazard. Mot Mansfield blev det 1-1 och andra halvleken blev mest ställningskrig. Mot Stockport lyckades motståndarna ta över bollinnehavet och vända matchen.
Watts huvudkaraktär i första
Mycket i första halvleken handlade om Caleb Watts, som nyligen har återvänt från skada. Hans energi var ett ständigt orosmoment för backlinjen och han var inblandad i det mesta.
Argyle borde ha haft en tidig ledning när vår enda friska anfallare Aribim Pepple fick nicka fritt från ett inlägg. Men han tajmade tyvärr helt fel och bollen träffade hans axel. Han gjorde ett skitsnyggt mål i tisdags men är minst sagt ganska upp och ner när det gäller avslut. Förhoppningsvis är Lorent Tolaj tillbaka nästa helg.
Sedan bröt Watts igenom backlinjen in i straffområdet och föll. Jag skrek efter straff, men domaren varnade i stället Watts för filmning. Med facit i hand ger jag domaren rätt, Watts sökte nog benet att snubbla över. Med det sagt är det många som försöker sig på sådant och det funkar ibland och blir väldigt sällan gult för filmning.
Problemet var mest att han sedan gav bort ett par dumma frisparkar och hade ganska tydligt fått en sista varning från domaren. Det var uppenbart att han behövde bytas ut innan han blev utvisad.
Tom Cleverley drog samma slutsats, men valde att vänta till pausen. Det visade sig vara ett bra beslut. Danska mittbacken Mathias Ross - som redan hade nickat en hörna i ribban - plockade upp en lös boll efter ett inlägg och sköt hårt från vinkel. Det hade kanske blivit mål ändå, men Watts dök upp framför målvakten och kunde se till att nickstyra in ledningsmålet.
Stockport tog över i andra halvleken
Det kändes som om energin i anfallsspelet försvann i andra halvleken. Watts ersattes av Xavier Amaechi som tar lite mer tid på sig med det mesta. Pepple såg mest trött ut - inte lätt med tre matcher på en vecka med en förväntan att jaga och pressa hela tiden.
Hemmalaget tog över bollinnehavet fullständigt och passade tålmodigt bollen fram och tilllbaka utanför straffområdet.
De skapade inte så många klara målchanser för det, men det krävdes bara två för att sätta två mål och vinna matchen. Båda gånger fick anfallare Kyle Wootton agera ostört framför mål, han är inte lätt att markera men jag gissar att mittbackarna är lite besvikna över det. Det var lite tur med kvitteringen, när Malik Mothersille försökte dribbla, fick bollen för långt ifrån sig men den råkade ändå landa hos en lagkamrat. Inget sådant över segermålet med fem minuter kvar, en riktigt snygg passningssekvens som rullade upp Argyle och förtjänade att vinna matchen.
Det fanns ändå tid för Owen Dale, nyligen tillbaka från långtidsskada, att bli inbytt och dra iväg ett långskott som träffade ribban vid krysset.
Ska inte bli alltför besvikna - men playoff känns långt borta
Stockport är ett mycket bra lag i bra form - som mycket väl kan spela i Championship nästa år. De har dessutom en bred trupp och har de flesta av sina nyckelspelare tillgängliga just nu efter att ha blivit hämmade av skador under hösten. Argyle däremot saknar många tongivande spelare återigen: Conor Hazard, Julio Pleguezuelo, Joe Ralls och Lorent Tolaj var inte med i truppen och där har ni förstemålvakt, bästa backen, bästa mittfältaren och bästa anfallaren.
Med tanke på det så var det ändå minst godkänt på prestationen.
Playofflagen har dock plötsligt börja vinna mer konsekvent och sjätteplatsen är nu 11 poäng bort, till skillnad från 6 poäng för en vecka sedan. Argyle ser tack och lov alldeles för bra ut nu för att behöva oroa sig om nedflyttning, men det känns som det mest sannolika nu är att det blir en mittenplacering.
