Juventus

2010-10-15 17:40

Straff eller inte?

Inte lätt att vara domare när alla vill bli brottsffer!

Author
Mats Engman

11 kommentarer
(Den här texten skulle egentligen ha skrivits direkt efter matcherna mot City och Inter, men på grund av tidsbrist har jag inte hunnit skriva den förrän nu.)

Det finns en del yrkesval som är väldigt svåra att förstå. Jag förundras till exempel över att någon vill bli tandläkare. Eller fönsterputsare. Eller polishäst. Men egendomligast av allt är nog att någon vill bli fotbollsdomare. Ett jobb utan glamour, där en fulländad arbetsprestation bemöts med total likgiltighet medan minsta misstag leder till högljudda trakasserier, hån och hot. Tack och lov finns det ändå dem som slår in på dessa otacksamma yrkesval, och jag tycker det är vår skyldighet att försöka förstå och stödja dem.

Det är framför allt en aspekt som markant skiljer fotbollsdomarens situation från hans kollegor inom det civila rättsväseendet. Där är nämligen utgångspunkten att ingen vill utsättas för brott. Ingen sund människa vill till exempel bli rånad eller misshandlad, även om det finns chans till upprättelse och kompensation via domstol. I fotboll, däremot, VILL spelarna bli utsatta för brott. Även om du lyckas med en fenomenal dribbling i straffområdet, så får du praktiskt taget aldrig en målchans av samma klass som en straffspark. Att få frispark eller straff är nästan altid bästa tänkbara utfall.

Psykologiskt sett är det inte särskilt konstigt att en person som dag ut och dag in helst av allt vill bli fälld till marken, med tiden kommer behöva ganska lite hjälp för att tappa balansen. Beteendet byggs in i spelarens rörelseminne, och han kommer med tiden ramla även utan yttre påverkan, och i situationer då det vore smartare att fortsätta spela än att söka frispark. Ett övertydligt exempel hämtas från höstens match mellan Palermo-Inter, där en av Palermospelarna försöker filma till sig en meningslös frispark utanför EGET straffområde (!!), trots att möjligheten finns att starta en farlig spelvändning (1,13 in på klippet):
http://www.youtube.com/watch?v=P0UMhZyKExE

Ta gärna del av Glen Strömbergs tankegångar kring sin famösa filmning mot Tjeckoslovakien 1985 i nedanstående klipp. Hans eget "försvar" av agerandet har förändrats något under åren, men direkt efter matchen (och lång tid därefter) hävdade han var så övertygad om att den tjeckiske spelaren skulle fälla honom att han därför inte kunde hålla balansen. Det skulle alltså ha handlat om en "omedveten" filmning.
http://www.youtube.com/watch?v=nQV8XNJlOXY

Regelmässigt är rena filmningar, som de två ovanstående, ganska ointressanta. Spelarna försöker lura domaren, och det är inte mer med det. Det intressanta är när en filmning inträffar samtidigt som en faktisk kontakt från försvararen (och nu kommer jag till matcherna mot City och Inter).

Straffsituation 1 och 2: Krasic anfaller i hög fart mot Manchesterförsvaret. I den första situationen träffar försvararen tveklöst Krasic fot, men man bör fråga sig ifall Krasic löpning i situationen är naturlig - hade han ramlat även utan kontakten från City-spelaren...? Som de flesta tycker jag nog att domaren bör blåsa straff, men jag tycker faktiskt inte att situationen är självklar. Den andra situationen är mer lättläst. Krasic ramlar helt av egen kraft, och hade gjort det även om City-spelaren plötsligt upplöstes och försvann. Krasic blir också korrekt varnad. Se båda situationerna nedan (från 1,17 in på klippet)
http://www.youtube.com/watch?v=73XBQc5RcUw&feature=related

Straffsituation 3: Sneijder har bollen i Juventus straffområde, och Chiellini lägger armarna om honom. Om Sneijder nu hade försökt vända åt endera hållet och blivit fasthållen hade det varit straff. Istället väljer holländaren själv att luta sig bakåt och tappa balansen. Inte ens de mest blåsvarta ögon lär bedöma att Sneijder mot sin vilja blir nerbrottad av Chiellini. Riktigt så klen är han inte. Bedöm själva! (2,10 in på klippet)
http://www.youtube.com/watch?v=3ciHF8YCrys&feature=related

I likhet med situation 2 eller Palermoexemplet ovan är den enskilt vanligaste filmningen att en spelare "avbryter" sin löpning med båda benen bakom sig (tillämpas exempelvis rutinmässigt vid anfallares bolldueller mot utrusande målvakter). Detta lite underliga beteende leder till att kroppens vinkel mot gräset snabbt minskar, och redan vid 75 grader är det fysiskt omöjligt att hålla balansen (prova gärna själva). I det läget har det ingen betydelse om spelaren blir påsprungen eller fälld av en försvarare - han är ändå på väg i gräset.

Min poäng: Domaren borde, även om det förekommer kontakt, enbart blåsa i de situationer där spelaren inte hade gått i marken "av egen kraft". Då hade vi fått färre avblåsningar och filmningar och mer spel.

Nästa gång vi svär, ylar och förbannar domare över uteblivna "solklara" straffar borde vi först tänka igenom hur angelägen den anfallande spelaren är att stå på benen. Och kanske borde vi också fundera på hur gärna vi själva hade velat döma matcher med så välvilliga brottsoffer på planen och så kategoriska och hatiska kritiker på läktarna.

- - -

Till sist 1: Det var nästan äckligt att se hur bra Etoo var i mötet mot Juve. Han tycktes tro att han var överlägsen både med- och motspelare. ...Och det var han också. Senast jag såg någon så totalt dominera en fotbollsplan var när Henry förnedrade oss i CL-kvarten 2006.

Till sist 2: I helgen attackerade serbiska huliganer och högerextremister Pridefestivalen i Belgrad för att de hatar homosexuella. I tisdags reste samma goskillar till Genua och attackerade EM-kvalmatchen mellan Italien-Serbien. Tydligen hatar de fotboll också. Vad tycker dessa märkliga människor egentligen om...?

Till sist 3: Inser självklart att det här inlägget lär rendera ett antal slentriankommentarer om Moggi, köpta domare, "Tjuve" etc, samt förmodligen något "Det-är-bara-italienare-som-filmar"-inlägg. Hur orkar ni?

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.

spela18-logostodlinjen-logospelpaus-logospelinspektionen-logo