SuperLenny
2015-05-28 21:00
SuperLenny Vet: Wembleys anrika FA-cuphistoria
Få arenor är lika kultförklarade som Wembley Stadium. I helgen spelas den åttonde FA-cupfinalen sedan ombyggnationen – men turneringen har anor från samma plats sedan 1923.
SuperLenny
”Wembley är fotbollens katedral. Det är fotbollens huvudstad och den är fotbollens hjärta”. Orden är självaste Pelés och svåra att ifrågasätta. Innan originalet revs 2003 hade Wembley bland annat arrangerat fem Europacupfinaler, sommar-OS 1948 och EM-finalen 1996. Men det överlägset största som hände på arenan var utan tvekan VM-finalen 1966. Englands första och hittills enda VM-titel kom på hemmaplan mot Tyskland inför 96 924 åskådare. Matchen gick till förlängning och slutade 4-2 till ”The Three Lions” efter att Geoff Hurst spökmål till slut godkändes av linjemannen, Tofiq Bahramov, från Azerbadjan tog beslutet att hela bollen var över linjen. Något som i moderna studier visat sig felaktigt.
FA-cupen är världens äldsta fotbollsturnering och startade redan säsongen 1871/72. Då vanns den av Wanderers Football Club, en Londonklubb som lades ned 1883. Innan Wembley slog upp portarna hade finalmatchen hoppat runt på en rad olika arenor, men till finalen 1923 stod den så äntligen redo. Till en kostnad av 750 000 pund var Wembley, då under namnet The Empire Stadium, beredd att anordna sin första FA-cupfinal. Matchen spelades mellan Bolton Wanderers - West Ham United och kallas för the ”White Horse Final”. Anledningen är publikkaoset som rådde och hur det till slut hölls i schack. Det engelska fotbollsförbundet (FA) hade gjort en väldigt grov misskalkylering med hur många supportrar som skulle dyka upp till matchen.
Den officiella publikkapaciteten var 127 000 åskådare. Men det uppskattas att cirka 300 000 (!) människor tog sig in genom de 104 entréerna. Arrangören hade aldrig kunnat tro att intresset var så stort och lyckades inte kontrollera hur många som släpptes in. Det var så fullt att 10% av de förköpta biljetterna tvingades betalas tillbaka för att åskådarna inte kunde ta sig till läktarplats. Det var så fullt att Bolton fick parkera spelarbussen långt utanför arenan och spelarna tvingades traska sig genom publikhavet. Arenan var fylld till bristningsgränsen och polis kallades in på innerplan för att motta bort åskådarna som sköljt in över spelplanen. En av lagens män var konstapeln George Scorey och hans vita häst Billy. Tillsammans med sina kollegor pressade han tillbaka publiken de meter som krävdes för att matchen till slut kunde starta – 45 minuter efter utsatt tid. Scorey tillskrevs äran för polisinsatsen och hans vita häst, som egentligen var grå men som i de färglösa tidningarna såg ut att vara vit, blev symbolen för the White Horse Final. Bolton vann med 2-0.
Många klassiska FA-cupfinaler spelades på gamla Wembley (1923-2000) innan den stängdes för ombyggnation. En av dessa var 1966 när Everton hämtade upp 0-2 och vände till 3-2. Matchen är känd för vändningen men också för en klassisk planstormning. Evertonsupportern Eddie Cavanagh blev så euforisk efter 2-2-målet att han klättrade över stängslet och sprang in för att krama om tvåmålsskytten Mike Trebilcock. Anfallaren fick en bamsekram, föll till marken innan Cavanagh satte fart mot Evertons målvakt Gordon West. Tanken var att framföra budskapet: ”Föd guds skull, släpp inte in några fler”. Men innan Cavanagh hann fram sänktes han av en polismans rugbytackling och leddes ut från arenan. Som tur var lyckades han ta sig in igen för att uppleva när lagkaptenen Brian Labone lyfte pokalen för den då tredje gången (fem totalt) i klubbens historia.
Video från Evertons vändning och Cavanaghs planstormning:
En av de största finalskrällarna var när Wimbledons ”Crazy Gang” slog ligamästaren Liverpool 1988. På elva säsonger hade de gått från amatörserierna till att spela i högstadivisionen och vinna sin första och enda FA-cuptitel. Numera finns klubben inte kvar.
Mellan 2001 och 2006 spelades FA-cupfinalen på Millennium Stadium i Cardiff. Orsaken var att det hade blivit dags att bygga en ny nationalarena: New Wembley. Förseningarna var dock massiva och trots att arenan stängde 2000 revs den inte förrän 2003. Samma år som den egentligen skulle stå klar. Många människor var arga över att det historiska arvet – inklusive de ikoniska tvillingtornen – jämnades med marken. Byggprojektet kantades dessutom av skandaler och ytterligare förseningar vilket betydde att slutnotan gick ifrån budgeten på 200 till 800 miljoner pund, nästan tio miljarder svenska kronor.
Med den högsta Fifa-standarden och plats för 90 000 åskådare stod en av världens dyraste arenor trots allt färdig våren 2007. Efter diverse smygpremiärer öppnade jättearenan officiellt den 19 maj med FA-cupfinalen tillbaka där den hör hemma. En vecka innan hade en staty av Englands VM-kapten 1966, Bobby Moore, avtäckts av Sir Bobby Charlton. Öppningsmatchen blev en rysare där José Mourinho ledde Chelsea till en 1-0-seger mot Manchester United i förlängningen. Med fyra minuter kvar till straffar fick de 89 826 åskådarna (största publiksiffran i FA-cupfinalen sedan 1988) se Didier Drogba smälla in segermålet. Sedan dess är Wembley återigen platsen där all dramatik samlas under ett tak. I helgen är det dags igen när Arsenal (möter Aston Villa) har chansen att ta sin andra raka FA-cuptitel och därmed gå upp i ensam ledning före Manchester United i maratontabellen.
Källor: BBC, Sky Sports, The Guardian, Everton på SvenskaFans, Wikipedia.
Spela på FA Cup-finalen på SuperLenny.com. Bra odds och flera livespel >>
FA-cupen är världens äldsta fotbollsturnering och startade redan säsongen 1871/72. Då vanns den av Wanderers Football Club, en Londonklubb som lades ned 1883. Innan Wembley slog upp portarna hade finalmatchen hoppat runt på en rad olika arenor, men till finalen 1923 stod den så äntligen redo. Till en kostnad av 750 000 pund var Wembley, då under namnet The Empire Stadium, beredd att anordna sin första FA-cupfinal. Matchen spelades mellan Bolton Wanderers - West Ham United och kallas för the ”White Horse Final”. Anledningen är publikkaoset som rådde och hur det till slut hölls i schack. Det engelska fotbollsförbundet (FA) hade gjort en väldigt grov misskalkylering med hur många supportrar som skulle dyka upp till matchen.
Den officiella publikkapaciteten var 127 000 åskådare. Men det uppskattas att cirka 300 000 (!) människor tog sig in genom de 104 entréerna. Arrangören hade aldrig kunnat tro att intresset var så stort och lyckades inte kontrollera hur många som släpptes in. Det var så fullt att 10% av de förköpta biljetterna tvingades betalas tillbaka för att åskådarna inte kunde ta sig till läktarplats. Det var så fullt att Bolton fick parkera spelarbussen långt utanför arenan och spelarna tvingades traska sig genom publikhavet. Arenan var fylld till bristningsgränsen och polis kallades in på innerplan för att motta bort åskådarna som sköljt in över spelplanen. En av lagens män var konstapeln George Scorey och hans vita häst Billy. Tillsammans med sina kollegor pressade han tillbaka publiken de meter som krävdes för att matchen till slut kunde starta – 45 minuter efter utsatt tid. Scorey tillskrevs äran för polisinsatsen och hans vita häst, som egentligen var grå men som i de färglösa tidningarna såg ut att vara vit, blev symbolen för the White Horse Final. Bolton vann med 2-0.
Många klassiska FA-cupfinaler spelades på gamla Wembley (1923-2000) innan den stängdes för ombyggnation. En av dessa var 1966 när Everton hämtade upp 0-2 och vände till 3-2. Matchen är känd för vändningen men också för en klassisk planstormning. Evertonsupportern Eddie Cavanagh blev så euforisk efter 2-2-målet att han klättrade över stängslet och sprang in för att krama om tvåmålsskytten Mike Trebilcock. Anfallaren fick en bamsekram, föll till marken innan Cavanagh satte fart mot Evertons målvakt Gordon West. Tanken var att framföra budskapet: ”Föd guds skull, släpp inte in några fler”. Men innan Cavanagh hann fram sänktes han av en polismans rugbytackling och leddes ut från arenan. Som tur var lyckades han ta sig in igen för att uppleva när lagkaptenen Brian Labone lyfte pokalen för den då tredje gången (fem totalt) i klubbens historia.
Video från Evertons vändning och Cavanaghs planstormning:
En av de största finalskrällarna var när Wimbledons ”Crazy Gang” slog ligamästaren Liverpool 1988. På elva säsonger hade de gått från amatörserierna till att spela i högstadivisionen och vinna sin första och enda FA-cuptitel. Numera finns klubben inte kvar.
Mellan 2001 och 2006 spelades FA-cupfinalen på Millennium Stadium i Cardiff. Orsaken var att det hade blivit dags att bygga en ny nationalarena: New Wembley. Förseningarna var dock massiva och trots att arenan stängde 2000 revs den inte förrän 2003. Samma år som den egentligen skulle stå klar. Många människor var arga över att det historiska arvet – inklusive de ikoniska tvillingtornen – jämnades med marken. Byggprojektet kantades dessutom av skandaler och ytterligare förseningar vilket betydde att slutnotan gick ifrån budgeten på 200 till 800 miljoner pund, nästan tio miljarder svenska kronor.
Med den högsta Fifa-standarden och plats för 90 000 åskådare stod en av världens dyraste arenor trots allt färdig våren 2007. Efter diverse smygpremiärer öppnade jättearenan officiellt den 19 maj med FA-cupfinalen tillbaka där den hör hemma. En vecka innan hade en staty av Englands VM-kapten 1966, Bobby Moore, avtäckts av Sir Bobby Charlton. Öppningsmatchen blev en rysare där José Mourinho ledde Chelsea till en 1-0-seger mot Manchester United i förlängningen. Med fyra minuter kvar till straffar fick de 89 826 åskådarna (största publiksiffran i FA-cupfinalen sedan 1988) se Didier Drogba smälla in segermålet. Sedan dess är Wembley återigen platsen där all dramatik samlas under ett tak. I helgen är det dags igen när Arsenal (möter Aston Villa) har chansen att ta sin andra raka FA-cuptitel och därmed gå upp i ensam ledning före Manchester United i maratontabellen.
Källor: BBC, Sky Sports, The Guardian, Everton på SvenskaFans, Wikipedia.
Spela på FA Cup-finalen på SuperLenny.com. Bra odds och flera livespel >>
