Svart eller vitt: Alan.Pardew@St.James.Park.com

Efter att ha varit skribent till och från på svenskafans i några år nu så har jag lärt mig lite olika saker. En utav de sakerna är att man varken ska skriva något när man är förbannad eller superglad om det går att skjutas på. Resultatet blir nämligen oftast väldigt subjektivt och rätt enformigt. Allt det där struntar jag i nu. Jag är förbannat less på att Ashleys pissar på min klubb i hjärtat om och om igen.
 
Det intressantaste med Ashley, är att allt han gör blir egentligen fel. Det inkluderar att han själv lyckas skapa sina största antagonister. Först ut var när han tog in Keegan. En manager som många supporters redan ansåg hade haft en briljant förstavända i klubben, men det räcker så. Ashley kom dock inflashandes på en helikopter med vår messias och resultaten gick återigen Kevins väg. So far so good. I samband med detta hade dock Ashley fått för sig att en sån där sportchef ska vi ha. Valet föll på Dennis Wise som med handen på hjärtat hade hyfsade tränarmeriter från Leeds. Som sportchef var han däremot parodisk. Keegan sägs blivit lovad Schweinsteiger när Milner såldes, istället kom Xisco och Nacho (låter som en dålig meny på McDonalds, och de var inte mycket bättre på fotbollsplanen). Keegan och Wise ryker ihop, Wise får stödet från Ashley och konsekvenserna blir två: Keegan som återigen uppnått hjältestatus får gå och ”Fat Cockney Bastards” uttrycket kommer till för att signalera missnöjet med londontomtarna som fansen anser förstöra deras klubb. Demonstrationer inleddes på arenan och bilden med en hånleendes Lambias sitter fortfarande på näthinnan.
 
Missnöjet blev enormt och tanken med en sportchef lades ner i ett lamt försök att glädja fansen lite. Så, där stod vi utan tränare och fansen var vansinniga. Cirkus Newcastle med Ashley som direktör hade dock bara börjat. Nästa tränare blev Joe Kinnear som någon halvlösning. Resultatmässigt gick det hyfsat men ingen tog honom på allvar. Att sätta nytt rekord i använda ordet ”fuck” så frekvent som möjligt under en presskonferens gjorde honom till cirkus Ashleys största skrattattraktion för ett tag. När han sedan kallade N’Zogbia för ”insomnia” efter en match så försvann vår mest kreative spelare snabbt därefter. Kinnears hjärta skulle dock sätta stopp för hans sejour och återigen fick Hughton ta över cirkusen ett litet tag. När nästa tränare tillsattes, Shearer, så återstod det inte många matcher på säsongen och vi hade satt kursen mot nedflyttning på expressfart. Shearer kunde inte rädda klubben kvar men erbjöd sig försöka ta upp den igen. Ashley med plånboken som käraste ägodel började dock återigen dribbla med klubben på marknaden och skapa ännu mer kaos i cirkusen. Han insåg även att Shearer lär sätta krav på spelarköp etc. och sådana personer vill vi inte ha. Istället fick genomsympatiske Hughton ta över newcastleskutan inledningsvis.
 
Med en ny och så pass sympatisk manager försökte självklart Ashley och fläskhuvudet Lambias lansera sina senaste idéer. De skulle sälja ut arenanamnet på klassiska St. James Park. Självklart hade de inte fixat fram någon vettig köpare och presenterat idén likt ”Om vi gör det här nu så innebär det att X miljoner investeras i klubben vilket kan gå direkt till spelarköp” eller liknande. Nej nej. Istället dök Sportsdirect @ St. James Park plötsligt upp med försvaret att Ashley bara ville visa hur man kan göra. Och fair enough, han fick sina minuters extrareklam för varje nyhetsstation i landet var inte sena med att idiotförklara Ashleys senaste tilltag. Ofta tillsammans med riktigt förbannade supportrar eller youtubeklippet där Ashley hinkar en pint på några sekunder. Att Ashleys olika sätt att ”marknadsföra” klubben alltid slutade i att vi blev skrattcirkus i övriga England, och världen till slut tycktes inte spela någon roll, allt för Ashleys feta plånbok.
 
Missnöjet blev återigen massivt och slutligen kom Ashley med kanske världshistoriens mest korkade ”club statement” där ingen förstod kontentan utöver att all kontakt numer skulle ske via pressansvarige, Ashley hade en femårsplan och klubben behövde banta ner sina kostnader. I skymundan spelar även Newcastle United Football Club just fotboll ibland, och där gick det förvånansvärt bra. Hughton trotsade alla bookies och fick ihop laget till en sammansvetsad enhet som satte expressfart tillbaka mot Premier League. Väl där hade missnöjet sjunkit en aning med Ashley, mestadels för att han inte gjort något och därmed dragit igång cirkusen igen. Här hade även många supportrar sina frågetecken rörandes Hughton utifall han verkligen var lämplig att styra Newcastle i premier league. Ashley ansåg det och han hade nu samlat på sig lite goodwill så detta beslut köptes utan större tjafs för en gångs skull.
 
Hughtons insats i premier league så här långt har väl enligt fans och experter varit över förväntan. Det har funnits brister (se gärna mitt blogginlägg rörandes just Hughton) men vi ligger tolva och det får betraktas som ett godkänt resultat hittills, med ett litet plus efter till och med. Såvida man inte heter Ashley det vill säga. Han hade istället någon diabolisk idé att verkställa för att återknyta till femårsplanen där igen (jag antar han inte berättade den biten för Hughton) som gick ut på att ägare Ashley, ordförande Lambias och strandraggaren Pardew skulle återskapa ’Fat Cockney Bastards’ igen. De hade tydligen träffats via ett gäng romantiska kvällar på ett londoncasino där de dragit upp riktlinjerna. Problemet var som sagt bara att Hughton överpresterade, men det löste Ashley genom att sparka honom för vi ”behövde en mer erfaren tränare” hette det så vackert. Detta köptes hos vissa newcastlesupportrar inledningsvis, även om samtliga tycktes anse Hughton blivit grymt orättvist behandlad. Men en Jol eller O’Neill som det pratades mycket om skulle ses som ett steg upp.
 
Men nu pratar vi om Ashley. Hans idé av ”mer erfaren” tycktes främst syfta på att ligga med spelarnas fruar, där tycks det inte råda några tvivel att Pardew är herre på täppan. Sett till Premier League fotboll däremot har Pardew TVÅ års erfarenhet av PL att jämföra med Hughtons halvår, plus då ett par sejourer som caretaker. Under dessa två år har Pardew haft en bra säsong med West Ham där de blev nia, och sedan säsongen efter lett WH till deras värsta förlustsvit på 70år samt fått Charlton nedflyttade sitt halvår han var där. Detta har naturligtvis gjort fansen ännu argare och återigen är det Ashley som lyckats skapa sin antagonist som supportrarna tar ställning hos. Ashley är så urbottnat talanglös så han misslyckas till och med när han lyckas.
 
Så vad vi kan vi då utläsa från detta utöver att Ashley är en idiot som verkligen tror att fansen köper all bullshit han säger? Först och främst så får vi inte glömma att Ashley älskar sin plånbok. Hughtons sportsliga resultat går som sagt inte att kritisera, däremot lär han ha satt sig på kant med Ashleys sparplan, som säkerligen gått ut på att sälja av flera spelare i klubben. Resonemanget att bygga upp ett lokalt lag likt Bilbao i Spanien låter självklart väldigt tilltalande. Problemet är bara att det knappast lär finnas så mycket talanger i Newcastle med omnejd för att konkurrera med lag som hämtar in spelare från hela världen. Det blir som att vi försöker koka soppa på en 70-tals spik medan övriga konkurrenter plockar in sitt smörgåsbord och tävlar med det. Spelare som Jonas kommer säkerligen säljas nu för de ryktade £8m, det spelar ingen roll att han är vår enda friska ytter av PL klass. Utan det är ytterligare pengar på banken för Ashley.
 
Ashley har gjort en enorm förlust hittills med Newcastle. Han kommer inte bara acceptera det läget eftersom han är en affärsman av den ytterst giriga sorten. Utan han har hämtat in en kompis nu som jag tror säkert kommer få chansen att prestera, ju bättre det går för klubben desto mer pengar tjänar han självklart. När vi väl åker ner i CCC igen (som i dagsläget får betraktas som en tidsfråga) så kan Ashley sälja av alla bra spelare och då kan han säkerligen vara beredd att sälja klubben för ett vettigt pris. Pardew som nickedockan i sammanhanget får säkert chansen att ligga med någon mer spelarfru och har som sagt sitt 5,5års kontrakt. Detta är ju hans pengagaranti i sammanhanget. När Ashley säljer så lär nya ägaren vilja byta tränare omedelbart, och ju längre kontrakt Pardew sitter på desto mer får han i ersättning.
 
Vilka blir lidande? Jo vi fans som vanligt. Det är inte kul att vara Newcastle United supporter just nu.