Torsdagskollen är här med en liten genomgång och analys av säsongen 2025/26.
Först fakta:
Slutplacering: 13
Poäng: 60
Matcher: 46
Vunna: 18
Oavgjorda: 6
Förluster: 22
Målskillnad: 66-66
Skyttekung: Patrick Bamford, 12 mål.
Största vinst: 4-0 mot Stoke på hemmaplan.
Största förlust: 0-5 mot Ipswich på bortaplan.
Målrikaste match: Wrexham borta, 3-5.
Målfattigaste match: QPR hemma, 0-0.
Säsongen 25/26 inleddes med att managern Chris Wilder fick sparken i juni och att Ruben Selles fick jobbet att försöka styra Sheffield United mot toppen av Championship. Under sommaren försvann en del viktiga spelare och tyvärr kom det in spelare som kanske inte riktigt fyllde skorna. Allt skulle gå via AI-scouting, vilket var något de nya ägarna gillade. Det blev segrar i träningsmatcherna under juli månad och känslan var ganska positiv inför säsongen. Detta skulle bli något nytt för The Blades!
Säsongen började när Sheffield United mötte Bristol City på Bramall Lane. En öppen match där spelet böljade fram och tillbaka. Den enda skillnaden var att hemmalaget inte hade något försvar. Matchen slutade 1-4 och redan efter första matchen ville vissa fans att Selles skulle få sparken. Detta följdes senare upp av tre 0-1 förluster mot Swansea, Millwall och Middlesbrough. Laget hade även åkt ut i Ligacupen mot Birmingham City och fansen kokade av ilska. Droppen blev 0-5 mot Ipswich på bortaplan. Selles fick sparken och Chris Wilder blixtinkallades bara 3 månader efter att han fått sparken. Wilders första match var mot Charlton hemma. Det blev förlust på övertid och även Wilder erkände att detta blir ett tufft projekt. Första segern kom mot Oxford United veckan efter och detta skulle ge lite självförtroende.
Efter 15 spelade matcher stod The Blades på 10 poäng. Laget låg fortfarande under strecket och det var landslagsuppehåll. Det var dock här någonstans klättringen skulle börja. Efter uppehållet vann man derbyt mot Wednesday med 3-0 på Hillsborough, detta följdes upp av 3-0 mot Portsmouth på Bramall Lane och sedan 3-2 på bortaplan mot Leicester och som inte detta var nog vann man mot Stoke med 4-0 på Bramall Lane. Dessa 12 poäng förändrade känslan och efter detta kändes aldrig hotet om nedflyttning som en realitet. Laget skulle nu varva insatser under jul och nyår. Man åkte ut ur FA-Cupen direkt efter 3-4 mot Mansfield på Bramall Lane.
Laget vann ofta mot bottenlagen för att sedan gå och förlora mot topplagen. Det enda undantaget var segern mot Ipswich på hemmaplan i januari. En härlig bortaseger var när Brooks avgjorde i den 90:e minuten på Fratton Park mot Portsmouth och även vändningen mot Hull City i slutet av säsongen.
I slutändan blev vi ett mittenlag. Vi slutade på en 13:e plats inklämda mellan mittenexperterna Bristol City och Preston. En ganska bra bit från de båda strecken och en väldigt lugn avslutning på säsongen där förstemålvakten Cooper var skadad och Davies fick hoppa in under de sista 10-11 matcherna.
Bamford blev vår främste målskytt och det var ett riktigt genidrag av Wilder att locka dit honom. Peck gjorde en bra säsong, Hamer var lite mer ojämn medan O’Hare var en styrka. I de bakre leden var Riedewald den främste och även Bindon överraskade ibland.
Som sagt. Den här säsongen kommer nog att bli ihågkommen som säsongen då Wilder räddade oss kvar i Championship efter en katastrofal inledning av Selles.
Nu väntar en sommar med fotbolls-VM, allsvenskan och Wimbledon i tennis… lata dagar och mycket bad… lite träningsmatcher för The Blades samt anekdoter och historier för Torsdagskollarna…
Nästa torsdag kommer en liten artikel om argentinaren som nästan skrev på för Sheffield United….
Up The Blades
UTB
