I ösregn och novembermörker, med YNWA sjungandes ur ca 60 000 strupar och ett fokuserat Liverpool hälsades spanska superlaget Real Madrid välkomna till vad som skulle bli ännu en klassisk Europa-kväll på Anfield.
Vi lyfter ut tre snabba tankar från tisdagens CL-match.
1. Conor Superstar Bradley! Om ni undrar var Vinci Jr tagit vägen hittar ni honom i Conors ficka. Tufft, resolut och med fantastiskt självförtroende tog han hand om sin högerkant med bravur. Och det var inga dussinlirare han plockad bort, förutom Vinci så försökte även Bellingham och Mbappe utan att lyckas. Har jag tvekat om Bradley tidigare så är det som bortblåst nu!
2. Mittfälttrions återuppståndelse. Jag visste inte hur mycket jag saknat vår ZMG-trio! Fart, teknik, hårdhet mixat med fantastisk spelförståelse och lungkapacitet utöver det vanliga. Fanns det någon spelsekvens i matchen som vårt mittfält inte var inblandade i? Alla får 10/10 och nu hoppas vi att dessa herrar håller sig skadefria resten av säsongen. Det bästa av allt? MacAllister är med sina 26 år äldst i trion så vi har många säsonger kvar med dem på planen.
3. Trents återkomst och buandet. ”That boy”, som Klopp kallade honom, såg lite bortkommen ut och vem kan klandra honom? Buandet, som jag uppfattade som lite halvhjärtat, påverkade honom såklart då jag aldrig sett honom göra så många one touch-passningar på Anfield någonsin tidigare. Personligen skulle jag aldrig bua åt Trent men förstår besvikelsen över hans Bosman-övergång. Nu är återbesöket avklarat och vi kan fokusera på framtiden, och framtiden dominerade som sagt på sin högerbackplats under kvällen.
Tre punkter räcker inte långt. Skulle gärna nämna Courtois fantastiska målvaktspel som höll nere siffrorna, att vår Mamardashvill höll andra raka nollan, det stabila försvarsspelet, Salahs pånyttfödelse och givetvis glädjen av att se Wirtz och Ekitikes uppåtgående trend men det får vi ta en annan gång…
Nu ser vi fram emot söndagens match mot City med nytt självförtroende!
