Med gott mod satte jag mig på lördagsmorgonen på flyget som skulle ta mig till Berlin för första gången på närmare fem månader i tron med att det skulle bli seger under kvällen. Min blotta närvaro skulle skrämma upp laget och känna sig pressade att prestera, men det såg tyvärr ut som det gjort de senaste matcherna – noll vilja från spelarna och knackigt spel.

Ny match och ny startelva från Fiéls sida, denna gång med Fabian Reese från start för första gången denna säsong. Scherhant spelade central forward vilket inte hör till vanligheterna och han såg rätt vilsen ut. Första halvlek var rätt intetsägande, Hertha hade inget vettigt anfallsspel utan när de väl hade avslut kom det via kontringar, men trots tre försök från Reese blev det inget jubel på Ostkurve.

I halvtid byttes Sessa ut efter en svag insats och in kom Karbownik. Herthas inledning av andra halvlek var lovande, men efter ett ödesdigert bolltapp vid offensivt straffområdet och en ovilja från fem spelare att ta hemjobbet kunde Kaiserslautern ta ledningen. Backlinjen blev lite för låg och Karbownik missade precis att bryta bollen vilket gav Sirch möjligheten att ostört sikta in sig och borra in bollen i bortre hörnet bakom en chanslös Gersbeck. Hertha hade en halvtimme på sig att kvittera, men lyckades inte skapa något av värde. Efter matchen möttes laget av en visselkonsert och de vände bara om direkt när de kom fram till Ostkurve. Tredje raka nederlaget och det ryktas om att det internt börjar gnisslas rejält.

Jag skrev det så sent som förra veckan och jag kan skriva det igen: det finns ingen som helt spelidé och det har vi inte haft på år och dagar. Vi ska spela offensivt frejdig fotboll med mycket bollinnehav, men det är inte något vi sett skymten av under hela säsongen. Till helgen väntar Fortuna Düsseldorf borta och in i den matchen kommer fortfarande Cristian Fiél leda laget vad det ser ut som just nu.