Tvungen att ta chansen?

Har kärleken försvunnit i från alla fotbolls spelare? Nej absolut inte, men girighet är en sak som få människor vill erkänna för andra och speciellt för sig själva och förnekar därför gärna sin girighet. Ibland kan det vara så enkelt som att en spelare älskar klubben han varit i men känner att han behöver nya utmaningar av olika anledningar. Trotts att en spelare har sagt att han älskar klubben och gärna stannar karriären ut så kan mycket ändras med tiden. Thierry Henry i Arsenal är ett bra exempel på att man kan älska en klubb men ändå lämna den och framför allt är han är ett exempel på att man kan göra det med värdighet. Jag tror att en spelare kan med hela sitt hjärta och på fullaste allvar mena att han älskar klubben när han säger det för att ett år senare vilja lämna samma klubb.

Mycket ändras och fast spelaren lämnar för en annan klubb så kan han trotts detta fortfarande älska sin gamla klubben.

Jag ska skriva om en fotbollsspelare som spelade i klubben han älskade redan innan han föddes, den enda klubben som finns i staden han är född och uppväxt i. Denna spelaren satt på ett 5 års kontrakt som han skrev på ca 3 månader innan han lämnade. Han var älskad av spelarna, tränarna och av supportrarna som även såg honom som en hjälte. Han har fått det heligaste numret i klubben och som även har burits av hans barndomsidol. Klubben säger och har visat under det senaste halvåret att man är villig att bygga framtiden runt honom. Carroll säger att han kände sig tvingad att lämna klubben?

När han säger så lämnar han klubben med många frågetecken och väldigt lite trovärdighet, speciellt när han säger så här om sin nya klubb:

-"When I knew it was real and that there was a chance for me to come here I knew it was a great
opportunity and I had to take it."

Tvingad? Jovisst. Carroll satt på ett 5 års kontrakt och har sina rättigheter att säga det enkla
ordet nej.

Carroll har gjort en hel del skit utanför plan men har ändå fått stöd från klubben och lagkamraterna. Han fick flytta in hos en av klubbens spelare som har barn och fru när han var misstänkt för att misshandlat sin ex flickvän bara för att slippa sitta i häktet eller fängelse eller hur den dealen nu fungerade. Han har slagit en lagkamrat och ändå fått stöd från klubben och supportrarna.

35-40 miljoner pund är mycket pengar och för en företag så är det nästan omöjligt att tacka nej till ett sådant bud. Att acceptera ett så högt bud är för mig något självklart och inte något som visar att vi inte vill ha kvar Carroll. Hade nu Carroll sagt nej till Liverpools erbjudande tror inte jag att styrelsen hade blivit allt för ledsna eftersom dom hade fått behålla en framtidsman, en spelare från trakten och framförallt en spelare som dom höll på att bygga laget runt. För styrelsen är det en win-win situation då dom antingen får enormt mycket pengar eller får behålla en riktigt bra spelare.

Vi har sett många spelare genom tiderna tacka nej till andra klubbar fast den egna klubben har accepterat ett bud. Trotts detta så har relationen mellan spelarna och klubben inte blivit försämrad. Vill han lämna kan han lika bra vara ärlig och säga att gräset verkar grönare på andra sidan.

En dag är väldigt lite jämfört med den tiden och dom pengarna som klubben har lagt på Carroll. För det är just det som fick Carroll att känna sig "tvingad" att lämna, en enda dag, ett jätte bud och några kommentarer. Hur man kan tvingas att lämna in en transfer begäran är för mig en gåta. "it was a great opportunity and I had to take it."

Tvingad kan tolkas olika, han fick en chans och var tvungen att ta den.

Vad som hänt bakom kulisserna kommer vi troligen aldrig få veta. Men en sak är säker, Carroll är inte ärlig mot oss supportrar när han säger han kände sig tvingad att lämna. Jag tror att han förnekar sin girighet eller vad det nu är för oss supportrar och kanske till och med för sig själv. För vem vet, han kanske tror på allvar att han tvingades lämna klubben. Människans hjärna fungerar på många olika sätt så det är ingen omöjlighet. Men i mina ögon har varje människa en egen vilja och ett eget val och Carroll valde att lämna klubben, varför får vi kanske aldrig veta. Men Newcastle United kommer leva vidare utan Carroll och hoppet om att spelare med hjärta för klubben kommer alltid finnas så länge killar som Harper, Ameobi, Giggs, Sholes, Lampard och Totti osv. finns.