Stuttgart-matchen

Vilken match vi fick se under lördagskvällen förra helgen och då syftar jag förstås på första halvlek. Hela åtta mål (!) gjordes under de första 45 minuterna, vilket måste vara något form av rekord för både Union Berlin i Bundesliga och på Stadion An der Alten Försterei som arena.

Union tog ledningen genom Andrej Ilic som verkligen växlat upp i nivå och nu både bidrar med poäng och starka arbetsinsatser. Därefter skulle Diogo Leite utöka till 2-0 med sitt första Bundesliga-mål någonsin. Han är faktiskt till och med på topplistan över spelare som fått vänta längst på sitt första mål i det tyska finrummet, galet nog. Stuttgart skulle dock komma tillbaka och det med två mål kort inpå varandra där stjärnorna Deniz Undav och Enzo Millot visade klass. Leopold Querfeld ville däremot inte vara sämre. I den 38:e minuten får han bollen på offensiv planhalva, från cirka 30-35 meter från målet skulle jag tro, och trycker av ett stenhårt vristskott som går så nära krysset man kan komma. Alexander Nübel i Stuttgarts kASSE var förstås chanslös och jag som är svag för långskott måste konstatera att detta var det snyggaste målet vi sett på Alte Försterei i år. Men efter det skulle schwäbarna återigen komma tillbaka och nu vända på matchen. Först genom ett nickmål från mittbacken Jeff Chabot och ett par minuter senare var det Chris Führich som skulle måla. Slutligen var det Union som skulle få sista ordet. På ytterligare en hörna kom Andrej Ilic högst och nickade in målet som skulle innebära halvtidsresultatet 4-4.

I den andra halvleken såg det ut som två andra lag på planen. Inget av dem hade något större intresse av att gå för ett nytt ledningsmål eller pressa motståndarna och matchen blev istället mer av ett ställningskrig. Bortalaget hade större delen av bollinnehavet, medan Union spelade mer cyniskt och fysiskt samt satsade på omställningar och hörnor. Man var nog även närmast segern till slut, sett till målchanser och “förväntade mål” som man dock inte ska dra några stora växlar av. Nåväl, nog om förra omgången och till söndagens bortamöte med Bochum.

Presskonferensen

Vi börjar med en sammanfattning av Unions presskonferens. Både herrlagets och damlagets tränare höll under fredagen en varsin sådan. Här fokuserar vi på herrarna som bekant ska till Ruhrområdet och närmare bestämt till Bochum. 2 700 Union-supportrar kommer att göra resan dit också, men kvar på hemmaplan blir Kemlein, Roussillon, Juranovic, Skov och Woo-yeong.

Baumgart säger följande om motståndarna: “Bochum kommer att attackera och vara aggressiva och stämningen kommer vara hätsk på läktarna. Det är mycket på spel för dem. På bortaplan i Bundesliga har du alltid 80 procent av stadion emot dig” Därför hoppas han att sina spelare tar med sig resultaten och prestationerna från de senaste matcherna.

Han pratar vidare om att inte tänka på Bochums situation och att hålla fokus på sig själva och att avancera i tabellen. Kevin Vollands namn tas upp (ska flytta till 1860 München i sommar) och om honom tror Baumgart att forwarden fortfarande kan fylla en roll under slutspurten av säsongen. Slutligen tar han upp Leopold Querfelds mål förra helgen och skrattar när han berättar om det: “Det var det mest osannolika målet i Bundesliga… om han bara kunde slå en sådan varje vecka”.

Förväntade laguppställningar

Bochum (3-5-2):

Horn

Medic - Ordets - Bernardo

Passlack - Bero - Krauss - Holtmann - Wittek

Boadu - Hofmann

Union: (3-4-1-2):

Rönnow

Doekhi - Querfeld - Leite

Trimmel - Khedira - Haberer - Rothe

Schäfer

Ilic - Hollerbach

Om Bochum

Det kommer att bli en speciell match på söndag. Vi vet sedan tidigare om den senare historien mellan Union Berlin och Bochum efter den så kallade “skandalmatchen” som inträffade i vintras. Vi kan nu efter många om och men konstatera att Bochum har tillskrivits en skrivbordsseger, men jag kan rekommendera att läsa mer om det i en tidigare artikel under året: Mardrömsveckan fortsätter - dubbla förluster för Union Berlin - SvenskaFans 

Tillbaka till det sportsliga. I de fem senaste mötena lagen emellan har Bochum varit obesegrade och gått vinnande ur fyra av dem. Det ska poängteras att en av matcherna är “skandalmatchen”, men oavsett är det en statistik som talar för Ruhr-laget. Den här säsongen har dock hemmatränare Dieter Heckings lag gått tungt. Man har endast mäktat med fem segrar, varav tre hemma på Ruhrstadion, på totalt 30 omgångar. I nuläget befinner man sig också på nedflyttningsplats med två poäng upp till kval och tio till säker mark. Som bäst blir det alltså kvalspel om klubbens fortsatta existens i Bundesliga.

Matchen mot Union är alltså otroligt viktig för hemmalaget. Heidenheim segrade starkt under fredagen borta mot Stuttgart med 1-0, vilket gör att avståndet upp för Bochum nu är fem poäng. Däremot har “De blåa" fortfarande kvalplatsen i sina egna händer, då man möter Heidenheim i kommande omgång. Dessutom brukar man få bra resultat mot Union och möter ett kanske aningen “utcheckat” St. Pauli i sista omgången. Jumbon Holstein Kiel har det tuffaste spelschemat och därför tror jag de åker ur.

Vad gäller det spelmässiga brukar Bochum brukar allt som oftast spela med en trebackslinje med tunga, fysiska mittbackar. Framför backlinjen har man ett löpstarkt innermittfält som flankeras av två wingbacks med duktiga inläggsfötter. Längst fram brukar Philipp Hofmann vara en garanti i startelvan, men den reslige lagkaptenen har verkligen inte levererat målmässigt i år. Istället tror jag att många sätter sitt hopp till den kvicke nederländaren Myron Boadu som stått för 7 mål på endast 15 matcher och nu är tillbaka från skada. Han är med det lagets klart bäste målskytt, vilket kanske säger mycket om hur svaga “Die Unabsteigbaren” varit offensivt i år.

Läget i Union

Det blåser äntligen positiva vindar i Köpenick nu, egentligen för första gången sedan succestarten på säsongen då Bo Svensson var tränare. Att vi nu har sex raka matcher utan förlust är i sig imponerande, men det jag tycker förändrats mest under Baumgarts ledning är prestationerna. I början av hans tid i klubben tyckte jag att det fanns en avsaknad av spelide och taktik. Man visste heller inte vilka spelare han föredrog och därmed var det svårt att hitta någon kontinuitet.

Numera ser man dock tydligare mönster på planen och så har han framförallt satt en startelva som vet sina roller. Med det sagt finns det olika spelare som kan hantera varje position samt att inhopparna som kommer in kan förändra matchbilden. Jag skulle vilja beskriva det som att Union Berlin är tillbaka där man ska vara. Det behöver inte alltid se snyggt ut eller satsas på tre poäng, utan ofta räcker med en solid defensiv insats med få insläppta mål (med undantag från senast mot Stuttgart).

Resultatraden säger ju det mesta och att ta 12 poäng samt förbli obesegrade mot i tur och ordning Eintracht Frankfurt, FC Bayern, Freiburg, Wolfsburg, Bayer Leverkusen och Stuttgart är otroligt starkt. Spelare som Leite, Querfeld och Ilic har dessutom höjt sig ett par nivåer från i vintras, vilket behövts. Trimmel har också visat att gammal fortfarande är äldst, Khedira har fått en ny vår och Hollerbach går från klarhet till klarhet som den lysande stjärnan. 

Jag ser redan nu fram emot nästa säsong eftersom kontraktet är säkrat, men först ska vi ta denna säsong i mål och då är Bochum först ut. Vorwärts, Vorwärts, Fußballclub Union!

Statistik inför matchen

Omgång: 31
Avspark: Söndag 27 april 15:30
Arena: Vonovia Ruhrstadion (27 599, varav 2 700 Unioner)
Domare: Deniz Aytekin
Tabell: 17:e - 13:e
Form: F, F, F, F, V - O, O, V, V, O
Inbördes möten: 4-1-0
Skyttekungar: Myron Boadu (7 mål) - Benedict Hollerbach (8 mål)
Indisponibla spelare: I. Sissoko & K. Miyoshi (Bochum) - A. Kemlein, J. Roussillon, J. Juranovic, R. Skov & W. Jeong (Union)

Eisern Union!