Tidigare i veckan skrev jag att jag inte var redo för säsongen, inte redo att möta besvikelsen jag visste skulle komma. Premiärmatchen mot Schalke 04 var ändå en match där vi borde haft fina möjligheter att lämna Gelsenkirchen med tre poäng, men efter redan 23 minuter var matchen avgjord och vår säsong definitivt körd. Anledningen till att det fanns en tro hos mig att vi åtminstone skulle vara bra första matchen var att Schalke 04 är ett virrvarr av ännu större kaos än vad vi är, som att de befunnit sig i ett annat universum.
 
Vi var inte med i matchen över huvud taget, det var Schalke 04 för hela slanten och det var ren och skär slakt från deras sida. Första målet kom efter 16 minuter och det andra efter 23 minuter. Vi var inte där, vi blev totalt överkörda. Vi klarade knappt av att slå två passningar i rad till rätt adress, så illa var det. Zeefuik hade en nick efter frispark mitt på Karius, men det var det enda vi åstadkom under matchens första 45 minuter. Schalke 04 kunde mycket väl ha gjort ytterligare ett mål och det var extremt tydligt att båda våra wing backs Karbownik och Eitschberger gjort bättre insatser i sina dagar.
 
Allt var bara uselt och känslan var att laget gjorde allt för att få bort favoritskapet från sina axlar. När jag ser hur det såg ut igår så har alla former av hopp dött och säsongen kändes över och förbi efter Schalkes andra mål. Grønning hoppade in med tio minuter kvar och reducerade (men visst var det självmål?) efter bara nio minuter på plan och ett litet hopp tändes. Reese fick matchens sista chans i den 98:e minuten på frispark, men det var lika nära att träffa mål som vi var att ta poäng. Nämligen inte alls.
 
Detta var en bra väckarklocka för både spelare, klubben och alla de supportrar som sprungit iväg i tankarna och sin tro under sommaren. Även om jag var förberedd på besvikelsen så sköljde den ändå över mig och nu återstår det drygt nio månaders lidande innan nästa säsong börjar. Den kanske kommer bli vår säsong för 2025/26 kommer inte att bli det.