Vad kan vi bygga av det här?

Jag har sagt det förr: Jag har inte följt klubblags–VM nämnvärt. Kanske beror det på faktumet att vi ju faktiskt redan utsett till världsmästare, 2022, kanske att jag är lite för konservativt lagd för att bara hoppa på denna ny turnering – kanske är det helt enkelt så att jag tycker det är skönt att ha lite sommarlov från fotbollen. Rutiner, ni vet.

Men inte ens jag kunde undgå att bry mig om matchen mot PSG, hålla mig uppdaterad – och det vi såg var ett Chelsea som var starkt, som flög fram, som, ärligt talat, gjorde saker och ting för svåra för PSG, ett PSG som precis gått och vunnit Champions League.

Det är ingen liten sak.

Jag vet inte hur mycket det går att bygga på detta, hur högt spelarna ens värdesätter det – det är trots allt en helt ny turnering som utspelar sig utanför vanlig säsongstid – men det hade banne mej kunnat gå så mycket annorlunda än den 3–0–vinst vi till slut införskaffade oss. Låt oss suga i oss det här, och påminna oss om att Chelsea kan stå upp, vara jämbördiga, till och med dominera mot riktiga storlag. Det är en påminnelse från förr.

Nu: Lite Chelseasemester. På återseende Reece och Cole och Joao – vi ses på försäsongen.