Vårens bästa och sämsta
13 omgångar har spelats nu när Allsvenskan går på uppehåll. Vi på Gnagarforum har därför valt att ändra det veckoliga inslaget Veckans bästa och sämsta till Vårens bästa och sämsta där vi listar tio saker som varit bra och tre saker som varit mindre bra eller direkt dåliga under vårsäsongen.
Vårens bästa
1. Nils-Eric Johansson. Kaptenen, som nu hunnit fylla 35 år, gör kanske sin bästa säsongsinledning i den svartgula tröjan. Han har hittills spelat varenda minut i serien och alternerat både som mitt – och vänsterback med bravur i vad som annars varit en svajig AIK-backlinje. Nu sitter han på ett utgående kontrakt. Vi på GF ser gärna att du kritar på för ett par år till, Nisse.
2. Henok Goitom. Sedan Henok anslöt från Almería sommaren 2012 har vi bara gått och väntat på att han ska vara den klassanfalleran vi alla vet att han kan vara. Och efter ett par tuffa år i början, med bland annat en krånglande rygg, började Husbysonen tillslut leverera under sensommaren förra året. I år har han växlat upp ett par steg till och har hittills hunnit göra 7 mål. Klar bästa anfallaren under våren i AIK.
3. AIK-Tifo. Vi har hittills under året varit med om tre derbyn och en hemmapremiär. Samtliga matcher har inneburit mästerliga tifon. Overheads har blandats med banderoller och pappersark och skapat mäktiga koreografier. Dessa killar och tjejer vet vad de gör och har gång på gång under året (och de senaste åren) visat att de är ledande vad gäller Tifon i Sverige – och i Norden.
4. Ebenezer Ofori. Han värvades in som vänsterback 2013. Idag är han AIKs bästa innermittfältare. Med sin bländande teknik och låga tyngdpunkt har han charmat oss gång på gång under våren. Assisten till Noah Sonko Sundbergs 2-0-mål mot Hammarby var bara en av godbitarna som den unge Ghananen bjudit oss på. Man får inte heller glömma att han fortfarande är tonåring.
5. AIK är seriens bästa hemmalag. Tidigare år, framförallt under de första åren på Nationalarenan, har AIK börjat riktigt knackigt på hemmaplan. Med alldeles för många kryss har man fått vänta långt in i maj för att få njuta av spelarnas första våg framför Norra stå. I år har Gnaget däremot radat upp segrar och har hittills bara tappat två poäng. Med sina sex vinster 19-8 i målskillnad är man seriens bästa hemmalag.
6. Bortaföljet. AIK har hittills spelat sex bortamatcher. Under exakt varje match har det varit en ynnest att få se bortasektionen nästintill fylld av svartgula själar som sjungit ut varenda hemmasupporter. Höjdpunkten hittar vi från den andra omgången då AIKs tillresta supportrar fullständigt sjöng ut Malmös arena.
7. Nationalarenans Gräsmatta. ”Gräsmattan” har under sin knappt två och halvt långa livstid utstått spott och spä nästintill under varje match – med all rätt. Mattan har varit under all kritik och för att få den grönare har man till och med behövts färga den. Inför i år var måttet rågat. En åtgärd var bland annat att Allmänna Supporterklubben tillsatte en gräsombudsman och nu är det knappast någon som klagar på mattan.
8. Derbyvinsten mot Hammarby. Bajen gjorde i år återigen comeback i Allsvenskan. Men det var inte i Allsvenskan som första mötet mellan AIK och Hammarby skulle ske, utan i Svenska Cupen. Under en iskall mars-förmiddag vann Hammarby cupmötet med 1-2 och därför var det extra skönt att knappa två månader senare vinna och ta revansch i Allsvenskan. Matchen vanns av AIK med 2-0 efter mål av Goitom och Sonko Sundberg och ordningen var därmed återställd. Årets hittills skönaste seger.
9. Bahouis avgörande mål mot Helsingborg. Nabil har haft en tung vår med många skador. I den näst senaste hemmamatchen mot Helsingborg gjorde han dock comeback i startelvan – och det med besked. I den första halvleken gjorde han 1-0 på straff. Helsingborg kvitterade sedan och vid ställningen 1-1 i andra halvlek fick Nabil bollen vid mittlinjen. Han ryckte sig loss på vänsterkanten och i höjd med straffområdeslinjen curlade han sedan in bollen på ett oerhört elegant sätt i målvaktens bortre kryss. Matchen slutade tillslut 3-1, men målet blev på många sätt matchdödande. Målet i sig höll världsklass och om det tillslut blev Bahouis sista mål i AIK-tröjan får man ändå säga att det blev ett hyfsat avslut i AIK-tröjan.
10. Lennart Johansson Academy Trophy. Det var i år dags för den femte upplagan av Lennart Johansson Academy Trophy på Skytteholm. I år deltog lag som Barcelona, Atletico Madrid, Roma och Liverpool och trots det trista majvädret med regn och rusk var det ändå glädjande att en hel del folk tog sig ner för att titta på turneringen. Detta är utan tvekan en turnering som sätter AIK:s namn på kartan i fotbollseuropa.
Vårens sämsta
1. AIKs bortafacit. Fyra kryss och två förluster är vad laget lyckats spela ihop under våren. Att man inte står på en enda seger kan inte sägas som annat än ett fiasko för Gnaget, som annars brukar vara tunga på bortaplan. Nya tag gäller efter uppehållet då man möter Kalmar direkt på Guldfågeln Arena.
2. Försvarsspelet. Förra året släppte AIK in hela 42 mål. Det är på tok för mycket för ett lag som säger sig vilja kampa om Guldet. I år har AIK redan släppt 17 mål, där bland annat tre kom mot Falkenberg hemma. Det har också sett väldigt svajigt ut i backlinjen, där det i de två efterföljande matcherna Göteborg (f. 3-0) – Djurgården (O. 2-2) verkligen blev tydligt att något inte står rätt till vad gäller AIKs försvarsarbete vårsäsongen 2015.
3. Bengaldebatten. Redan från omgång 1 fick vi se och ta del av den eviga bengaldebatten. Folk från alla håll och kanter verkar bevisligen ha åsikter kring bengalfrågan och det vi kan konstatera är att frågan verkligen inte är enkel att lösa. Däremot hjälper det ingen att oinitierade personer eller tyckare kastar ut sig onyanserade saker i frågan i diverse medier.
