NYFÖRVÄRVEN INTE REDO
Hur sommarfönstret utvecklade sig för Fulham är en historia som fansen tröttnat på att höra för längesen. Den går ut på att i princip ingenting händer förrän Marco Silva börjar gnälla ordentligt i media och sätta press på ledningen. Istället för att rida på vågen från förra säsongen och fortsätta bygga vidare truppen från dag ett gick man in i deadline day med reservmålvakten Benjamin Lecomte som den enda klara värvningen. Till slut ramlade tre nyförvärv in under de sista timmarna:
Kevin - Ytter från Shakhtar Donetsk för 40 miljoner pund, väldigt stora pengar för att vara Fulham. Redan älskad av fansen och när man ser honom spela är det lätt att förstå varför. Han är verkligen den klassiska brasilianska trollgubben som kan skapa kaos från sin vänsterkant med sina dribblingar. Samtidigt har Marco Silva varit försiktig med att spela in honom och hans första PL-starter har kommit i de två senaste matcherna. Kan bli otroligt bra på sikt, men varför inte plocka in honom tidigare i fönstret för att underlätta omställningen till engelsk fotboll?
Samuel Chukwueze - på lån från AC Milan. Meriterad högerytter och landslagsman för Nigeria som inte riktigt lyckades ta nästa steg i Milan. Snabb och lurig spelare som ska ge fler alternativ i offensiven vilket är positivt. Har dragits med en vadskada som gjort att han inte hunnit sätta något större avtryck, förutom en fin assist mot Bournemouth borta.
Jonah Kusi-Asari - på lån från Bayern München. Med svenska ögon är det väldigt tråkigt att konstatera, men det har blivit uppenbart att Marco Silva har NOLL förtroende för Kusi-Asare som nia i Premier League. Har fått en ynka minut på plan i ligan och oftast inte ens fått vara med på bänken trots att både Rodrigo Muniz och Raul Jimenez varit skadade. Svensken är en stor talang men tyvärr lär vi inte få se vad han kan uträtta på planen denna säsong. Det bästa för alla vore att avsluta lånet och låta Jonah komma någonstans där han kan få speltid medan Fulham plockar in en mer etablerad spelare för att ta rollen som tredjeval i anfallet.
Kort sagt är det ingen av de nya spelarna som har kunnat bidra till att laget tar fler poäng, men de har heller inte fått en ärlig chans att göra det.
Långsamt spel och för dålig kreativitet
För att Fulham verkligen ska komma igång behöver man sätta mer fart på bollen. Det har varit för många matcher där spelet fastnar i backlinjen eller på defensivt mittfält där det rullas runt utan att egentligen hota framåt. Sasa Lukic och Sander Berge är i grunden väldigt stabila spelare men jag upplever att det saknas lite kreativitet där. Kapten Tom Cairney har spelat mer än vanligt i år och har förmågan att slå fler hotande passningar, samtidigt börjar han komma till åren och klarar inte av att täcka yta på samma sätt som de andra alternativen. Framför dessa tre har det varierat mellan unge Josh King och finliraren Emile Smith-Rowe i rollen som tia. Ingen av dem har riktigt fått det att lyfta även om man ser att King har enorm potential.
När det här Fulham-laget är som bäst trycker man ner motståndarna genom att spela modigt och fylla på med mycket folk i anfallen. För att hitta tillbaka till det framgångsreceptet borde man från tränarhåll släppa på tyglarna och ge spelarna lite mer frihet att ta risker med boll. Kanske är det också läge att försöka värva en mer dynamisk central mittfältare som är duktig på att vända upp och blicka framåt i planen. Adam Wharton i Crystal Palace gör just det här på ett otroligt bra sätt. Han skulle vara omöjlig att värva för Fulham men jag tycker att det är den typen av spelare man ska titta efter i januari.
SKADEPROBLEM
Det måste också nämnas att skador på nyckelspelare har påverkat säsongsstarten negativt. Antonee Robinson har varit ett ånglok från vänsterbacken under de senaste åren och har ryktats till större klubbar. Nu har amerikanen knappt kunnat spela någonting på grund av en knäskada, och han lär bli borta ett tag till. I Robinsons frånvaro har Ryan Sessegnon (min favoritspelare alla kategorier) varit en av få ljusglimtar, men det är klart att laget hade mått bra av att ha fler alternativ på vänsterkanten. Speciellt eftersom Sessegnon då hade fått möjlighet att spela i sin bästa position som ytter. I anfallet har Rodrigo Muniz missat flera matcher. Det är synd, dels för att i år kändes som ett drömläge för honom att verkligen ta över som förstaval, dels för att Raul Jimenez tvingats spela mer än vad hans kropp är redo för.
Säsongen har som sagt inte börjat perfekt, men jag tror inte att man ska ge upp hoppet för det. Börja med tre poäng mot Sunderland i helgen hemma på Craven Cottage så kan vi börja titta uppåt i tabellen igen. Come on Fulham!
