Efter ett lååångt uppehåll är nu dags att stämpla passet i Italien, närmare bestämt regionen Emilia-Romagna och staden Bologna, för kvartsfinal 1:2 i Europa League. Noterbart är att det här blir det tredje mötet mot Bologna på lite drygt ett och ett halvt år. Då är det svårt för mig att inte låta tankarna vandra, för minns du de där kylslagna tisdags- och onsdagskvällarna i Championship, där bortaresor till Stoke, Rotherham eller Millwall kändes som mer överlevnad än fotboll. Strålkastarljus över slitna planer, sena kvitteringar i motvind och en verklighet där drömmen om Europa kändes väldigt, väldigt långt borta.

Nu? Nu står vi här och packar väskan för ännu en kvartsfinal i Europa League, med resor till klassiska fotbollsstäder i Italien istället för industristäder i England. Från “can we do it on a cold night in Stoke?” till att faktiskt göra det på en varm (nåja, prognosen visar 16 grader och strålande sol runt matchstart) vårkväll i Bologna. Det säger något om hur långsamt tiden kan kännas när man är mitt i det, men ännu mer om hur snabbt fotboll kan förändras.

Resan till kvartsfinalen

Bologna tog sig till kvartsfinal genom att besegra Roma över två matcher. I den returmatchen tog Bologna rätt tidigt ledningen innan Roma bara minuter senare kvitterade. Därefter bjöd matchen på en straff åt vardera lag, ytterligare något mål, och en förlängning där Cambiaghi i den 111e minuten till slut skjuter in det avgörande målet för Bologna. En vild match var det, och lite nervöst blev det när man insåg att Bologna skulle stå för motståndet i det här mötet. Innan dess slog man ut Brann genom två ”jobbet ska göras”-matcher, där resultatskrivningen blev 1-0 till Bologna i båda matcherna.

Villa tog sig vidare genom att senast besegra ett ganska trött Lille över två matcher (0-1; 2-0), och det som blev tydligt i det mötet var att McGinns återkomst på planen betyder väldigt mycket för laget. Det kanske betyder än mer inför det här mötet, för vet du vem som gjort mål i de två senaste matcherna mot Bologna? Jo just det, John McGinn.

Det är svårt att avgöra formen på Villa när det varit ett uppehåll på nästan två och en halv vecka. Det man kan säga är att de under uppehållet förlorade en träningsmatch mot spanska Elche, men det lägger vi såklart ingen vikt i över huvudtaget. Tittar vi på Europa League, och trots snedsteget i Deventer, där Villa åkte på en överraskande förlust mot Go Ahead Eagles i ligaspelet, innebar Villas åttondelsfinalseger lagets nionde seger på tio Europa League-matcher den här säsongen, vilket har gett laget ett stärkt självförtroende efter en tuff period i Premier League.

Det italienska hotet

Det blir som sagt det tredje mötet mot Bologna på relativt kort tid, och i de två senaste matcherna har Villa både vunnit och hållit nollan mot Italienarna. Men, det ska sägas att båda dessa matcher spelades på Villa Park, och där vet vi att Villa generellt är ett snäpp bättre. Nu är det bortaplan som gäller och även om vi såklart ska gå för vinst, så handlar den här matchen för mig om att i första hand ta hem ett bra resultat till Villa Park. Unai Emery tror jag håller med mig om detta:

Bologna besegrade Roma, och Vincenzo Italiano har spelat tre finaler under de senaste tre åren. Jag har därför stor respekt för Bologna och är väl medveten om vilka utmaningar som väntar. Det blir mycket viktigt för oss att anpassa oss till deras aggressiva spel samtidigt som vi behåller vår egen stil. Våra chanser att gå vidare är 50-50. Vi måste visa motståndskraft när de pressar oss och ha tålamod när vi inte har bollen, sa Emery under presskonferensen.

Utöver nämnda Italiano, som ger spelarna energi och kollektivistiskt tänk, har Bologna en spelare som Villa måste se upp för. Det är Bernadeschi, som gjort fem mål hittills i turneringen, och allt som oftast lyckas hota sina motståndare. Men även Rowe, Castro och Ferguson är spelare som har näsa för målet. Förhoppningsvis viskar en VM-klar Victor Nilsson Lindelöf några väl valda ord i örat på en icke VM-klar Bernardeschi – och ser till att han försvinner helt ur matchbilden.

Kungen och prinsen har huvudrollerna

Det är också ett stort plus för Villa att både Youri Tielemans (prins) och John McGinn (kung) är tillbaka, två spelare som ger laget både stabilitet och driv centralt. Deras närvaro blir extra viktig i en sån här typ av match där tonen behöver sättas från start. Samtidigt har Ollie Watkins haft en tyngre säsong än väntat, men med våren i antågande och de avgörande matcherna runt hörnet vore det lägligt om målformen börjar infinna sig – han började redan mot West Ham senast! Jag tar även ut Bailey i min startelva, det är ett krångligt förhållande jag har till honom, men när han är på spelhumör har han kvaliteterna att hota framåt med sin snabbhet och yvighet.

Truppläge

Skadade Bologna: Dallinga, Lykogiannis, Dominguez, Odgaard, Skorupski

Avstängda Bologna: Vitik

Skadade Aston Villa: Sancho & Kamara

Min XI: Martinez, Cash, Konsa, VNL, Maatsen, Onana, Tielemans, McGinn, Rogers, Watkins, Bailey

UP THE VILLA!