Watford för Mohamed Salah är lite som Norwich var för Luis Suárez - ett riktigt favoritmotstånd. Inför dagens match hade egyptiern hunnit göra åtta mål på sex möten med Hornets. Ett superfacit som bara skulle bli än mer imponerande. 

Liverpool dominerade matchen från start med stort bollinnehav och högt passningstempo. Watfordspelarna fångades in av bortaförsvaret långt innan de ens kom i närheten av vikarierande Caoimhin Kelleher och hade inte ett skott på mål förrän en bra bit in i den andra halvleken (en ofarlig tåpaj som möttes av sarkastiskt jubel från hemmapubliken). 

Åtta minuter tog det innan Liverpool tog ledningen. Mohamed Salah (who else?) hade redan skaffat sig ett löjligt stort övertag på stackars Danny Rose och vände till synes alldeles för enkelt bort den gamle landslagsspelaren på mittplan. Egyptiern avancerade, lyfte blicken, och drog iväg en yttersida som självaste Ricardo Quaresma hade varit nöjd med till en framstormande Sadio Mané som stötte in ettan. 

Bäst just nu

Bobby Firmino hann springa in 2-0 innan paus och var sedan framme igen för 3-0 tidigt i den andra halvleken. 

Sedan var det Mo Salahs tur att ta sig in i målprotokollet. 

Sulfint. Skottfint. Avslut i bortre. Svårare än så behöver det inte vara om man heter Mohamed Salah och är världens just nu främste fotbollsspelare. Att han ställs mot tre, fyra Watfordspelare är liksom irrelevant. Det spelar ingen roll, han ska bara förbi, göra sitt sjunde ligamål för säsongen och ta emot publikens jubel. 

Firmino fullbordade sitt hattrick och slog fast slutresultatet till 5-0. Tre poäng som tar Liverpool upp i ensam serieledning i väntan på Chelseas match senare ikväll.