Det blev återigen en förlust på London Stadium. Vilken chock. Företaget bakom arenan hade vid det här laget kunnat utropa sig till en välgörenhet och ingen hade höjt på ögonbrynen. För alla lag som åker dit för att spela fotboll mot West Ham får något med sig. Det är nu september – snart oktober – och West Ham har vunnit två hemmamatcher på London Stadium under hela 2025. Två. Oliver Glasner har vunnit tre på samma arena, under samma period.

Det är svårt att greppa hur dåligt det är.

Med all rätt ryktas det därför om att Potter nu är på väg ut. Resultaten kommer inte och stämningen blir mer och mer syrlig. Graham Potter blir nog därför inte den tränare som stabiliserar West Ham och tar dem till nästa nivå. Vad den nu är.

De senaste rapporterna skriver dock om att han kommer få stå i den tekniska zonen mot både Everton och Arsenal. Inte för att se om han kan få fart på det han försöker bygga, utan för att West Hams ledning redan nu anser att matcherna är förlorade. De ser hellre att en ny tränare får inleda mot Brentford och Leeds. Ett någorlunda logiskt beslut. Men hur ironiskt är det inte att en match mot ett lag lett av David Moyes – tränaren West Ham släppte – nu anses som för svår?

I huvudsak viskas det om Nuno Espirito Santo som ersättare. Det är inte en tränare vars spelfilosofi liknar Potters och Lopeteguis. Det är ett steg i motsatt riktning. I Moyes-riktningen. Det går att kalla det för ett steg tillbaka, men diskussionen kvarstår om det verkligen är det vid det här laget. Huvudsaken är att klubben återigen verkar byta spelfilosofi. Och det är inte heller någon liten förändring.

För snart två år sedan bestämde de sig för att Moyes inte var rätt person att ta klubben vidare till nästa nivå. Han var inte den som kunde få West Ham att spela den attraktiva fotbollen som alla så gärna ville ha. Två tränare senare och vi som sett det hela kan lugnt säga att det inte gått så bra. Därför verkar klubben nu ångra sig.

Det som har straffat West Ham är att klubben fastnat mellan två spelidéer och det är det som syns på planen. Mot Crystal Palace var det vid flera tillfällen som hälften av laget ville falla tillbaka, och andra halvan ville kliva upp i pressen. Vissa vill spela direkt, andra vill spela mer indirekt. Det saknas harmoni i truppen.

Så nu måste de bestämma sig. Hur vill de ha det? Ska det vara David Moyes eller Graham Potter? Tomas Soucek eller Carlos Soler? Det här vaggandet mellan två helt inkompatibla taktiska filosofier måste få ett slut.

Vid det här laget skiter jag i vad det blir. Jag bryr mig inte. Jag vill se ett West Ham vinna matcher. Jag vill se spelare som springer arslet av sig och som blöder för klubben. Som bryr sig. En klubb som styrs av kompetenta människor med en plan och som agerar utefter den planen oavsett hur mycket det blåser.

Så välj nu och vänd inte om.