Det finns karriärer som ibland går i stå och för vissa går de framåt.
2023-24 så skrev Michelle Agyemang, Katie Reid och Laura Harbert på ett "dual-sign"-loan med Watford. Tanken var att få speltid, utvecklas och sedermera slussas in i Arsenal. Agyemang tog sedan steget till Brighton, kom med i landslaget, vann EM och blev vald till EMs bästa unga spelare. Tyvärr numera knäskadad. Katie Reid blomstrade snabbt under sommaren och under hösten 2025 tog hon en startplats i Arsenal och gjorde debut i engelska landslaget. Tyvärr är också hon knäskadad.
Laura Harbert tog den långa vägen via Southampton och Portland Thorns. Nu är hon tillbaka i England och tar ett halvår i Toffees för att få Women Super League-erfarenhet. Har Agyemang och Reids abrupta karriärer berott på för mycket speltid på hög nivå för fort och deras kroppar inte höll? Analyserna finns. Är Harbarts väg mer sund och mer taktfull? Vi får se om ett halvår misstänker jag.
