7. HK Malmö

Från tredje plats i fjol till sjunde i år – ett fall på fyra steg. Inte så man skäms ihjäl, men nog för att påminna Malmö om att fjolårets överprestation snarare var en mirakulös engångsföreteelse än en ny vardag. Att de ska upprepa samma bedrift känns ungefär lika trovärdigt som att Malmöpubliken plötsligt skulle strömma till Baltiska hallen för att se handboll en torsdagskväll.

HK Malmö är ett lag med puls, potential och en evig aura av att stå precis på tröskeln till något större. Problemet är att ingen riktigt vet vad som händer den dagen Jörgen Rasmussen tröttnar. Han är klubbens ekonomiska livstidsfångvaktare, och utan honom finns risken att allt rasar som ett korthus i ett dragigt kök. I snart två decennier har klubben stått där – med profilerade spelare, skickliga tränare och toppambitioner – men utan en publik. Malmö är en stad som älskar sina högljudda syskon, fotboll och hockey, medan handbollen reducerats till ett försummat mellanbarn som sitter i hörnet och hoppas att någon ska bry sig.

Publiksiffrorna? Mer som en öde middagssalong där ljusen slocknat än en kokande gryta av passion. Och man kan undra: hur länge orkar Rasmussen betala notan för ett sällskap som aldrig dyker upp? Han är Malmöhandbollens Sisyfos, rullande sitt stenblock av skulder och drömmar uppför backen år efter år, utan att få se stenen stanna på toppen. Om lojalitet hade ett ansikte i Malmöidrott, så skulle det vara hans – trött, men envist leende genom tandgnisslet.

Årets lag är ett paradoxalt bygge: spännande men bräckligt. Nicola Roganovic och Isak Persson är affischnamnen, de som håller fasaden uppe. Men under ytan – en tunn målvaktsuppsättning och ett försvar som är oerhört beroende utav ett fåtal individer. När Hampus Nygren och Hugo Stuijvers saknas faller strukturen isär som ett halvhjärtat Jenga-torn. Här måste Harry Jablonsky kliva fram och bli något mer än en talang – Kan han ta nästa kliv skulle det betydda enormt mycket för malmö den här säsongen. Och vad gäller unge Ebbe Håkansson i mål? Malmöpubliken har tidigare kunnat luta sig mot målvaktsprofiler som Nebojsa Simic, Dan Beutler, Kristian Säverås och Hellberg. I jämförelse har Håkansson en lång väg kvar, och nu går han in i sitt första år som uttalad förstemålvakt. Känslan är att Malmö här tar en rejäl chansning när man väljer att inte värva in en mer rutinerad sista utpost.

HK Malmö är som ett ofärdigt manus. Karaktärerna är där, storyn har potential, men utan rätt regissör blir det bara en halvdålig pjäs på en halvtom teater. Lyckas man hålla ihop stommen några säsonger kan vi tala om nya topplaceringar och kanske SM-finaler. Den Potentialen finns och ingen skulle förtjäna dessa framgångar mer än Jörgen Rasmussen.