Här har man suttit och bett om förstärkningar på centersidan i hopp om att det ska kunna fixa det här laget. Den som gapar efter mycket och så vidare. Skulle ljuga om jag säger att det inte svider att den bästa backen och lagets kapten lämnar så bryskt. Samtidigt måste man se nyktert på vart laget befinner sig, sist i NHL, och inse att drastiska åtgärder behövde vidtas för att försöka nå framgång på lång sikt.
Låt oss kika lite på utbytet för Hughes.
Till Minnesota Wild
- Quinn Hughes
Till Vancouver Canucks
- Zeev Buium (B)
- Marco Rossi (C)
- Liam Öhgren (F)
- Förstaval i draften 2026
I ett försök att vara lite neutral i frågan så är det på pappret en bra trejd för båda parter. Minnesota får en av de bästa backarna i världen på ett mysigt kontrakt. Vancouver i sin tur får tillbaka ett paket med mycket ung potential och kan kickstarta en så kallad rebuild.
Ska man blicka tillbaka lite i tiden är nattens trejd den största i Vancouver sedan Trevor Linden skickades till New York Islanders 1998. En trejd som inte uppskattades alltför mycket i stunden, Linden var även han lagets kapten och en framgångsrik sådan.
I slutändan föll det ut väl men det tog en tid att komma över för många fans då och jag gissar på att nattens trejd kommer följa samma mönster. Det blir kanske inte lika många samtal till lokala radiostationer men syrliga kommentarer på sociala medier lär hagla in framöver. Det är dock något man får räkna med när lagets bäste back genom tiderna trejdas iväg.
Vad får Vancouver tillbaka?
Det bästa sättet att blicka framåt är att kika på vilken typ av spelare det är som ansluter till truppen.
Zeev Buium (Back)- Den stora pjäsen för Vancouver i denna trejd. Han draftades i första rundan 2024 (12:e val), har rankats som en av de hetaste talangerna då han hade otroligt fina siffror i college hockey. Har inte riktigt haft samma utdelning under sin rookie-säsong i Minnesota, men potentialen finns absolut där. Kommer han bli en ny Quinn Hughes? Förmodligen inte men han kan absolut driva ett power play och vara en viktig kugge i ett framtida lagbygge. Av alla unga talanger som var inkluderade i olika trejd-rykten från andra lag är Buium den vassaste de kunde få. Förhoppningsvis kan han och Tom Willander bli två försvarsgeneraler för Vancouver en lång tid framöver.
Marco Rossi (Center) - En habil center som definitivt förbättrar Canucks nuvarande situation då man har en väldig brist på just den positionen. Förra säsongen stod han för 60 poäng på 82 matcher och gjorde även lite väsen ifrån sig under slutspelet. Denna säsong har han hunnit med 13 poäng på 17 matcher då han varit skadad en del. Han har fått begränsat med istid under sin tid i Minnesota. Det kommer inte vara något problem i Vancouver, vilket gör det intressant att se hur han tar sig an en större roll. Omgivningen är givetvis inte lika bra men förhoppningsvis kan han växa in i laget och på sikt bli en stabil andra eller tredje center.
Liam Öhgren (Forward) - Bekant med honom från tiden i Färjestad där han gjorde det bra, men det var några år sedan. Tiden i USA har inte riktigt gått lika bra där det blivit spel i AHL till större del då han haft svårt att slå sin i Minnesotas trupp. Förra året blev det 5 poäng på 24 matcher och i år är det 0 poäng 18. Inte smickrande siffror men förhoppningsvis kan ett miljöombyte kickstarta igång formen lite. Det finns absolut potential hos Öhgren och det lär bli mer speltid då forwarduppsättning i Vancouver är rätt begränsad. Nu får han dessutom förenas med Lekkerimäki som han känner väl sedan sina år i Djurgården och de kanske kan hitta lite kemi igen.
Förstaval 2026 - Svårt att sia om vilken spelare det kan tänkas bli då Minnesotas position inför slutet av säsongen avgör. Däremot finns det många bra spelare djupt i draften så om Canucks inte på något mirakulöst sätt klättrar avsevärt i tabellen har man två förstaval där ena är i toppen. Det är ett utmärkt utgångsläge för en renovering så det blir till att de håller hårt i denna och inte trejdar bort den mot någon annan pjäs.
Ett tungt och abrupt farväl
Att Hughes inte skulle stanna i Vancouver var inte helt främmande då rykten har intensifierats under det senaste veckorna. Trovärdiga insiders som Elliot Friedmann har nämnt att det varit flera dialoger mellan Vancouver och andra lag där Hughes varit på tapeten. Däremot är det lite av en chock att det skulle ske såhär pass tidigt men Patrik Allvin och Jim Rutherford gillar att vara tidigt på bollen.
Det var förvånande att Minnesota blev Hughes nästa destination. Spekulationerna innan har främst handlat om New Jersey Devils där hans bröder spelar men även Carolina, Detroit, Washington och Philadelphia har varit på tapeten. Men Minnesota gav ett rejält bud och det var för bra för Vancouver att säga nej till.
Faktumet att Hughes lämnar är ett stort underbetyg till hela organisationen. Det är trots allt en av de bästa backarna i ligan, definitivt Vancouvers främsta genom tiderna. Det är helt enkelt en spelare man ska bygga ett lag runt vilket man misslyckats med kapitalt. Hur man hamnat här tar lång tid att gå igenom. Den korta versionen är att det fattats för många dåliga beslut längs vägen. En naturlig konsekvens av det blir att man befinner sig i botten med föga hopp om att kunna klättra uppåt trots spelare likt Hughes i truppen.
Totalt blev det 459 matcher där han stod för 432 poäng (61 mål och 371 assist). Han har varit en fröjd att titta på under alla dessa år och det kommer vara bittert att se honom i andra färger men förhoppningsvis kan detta bli ett startskott för ett bättre Vancouver Canucks framöver.
Dags att blicka framåt
Inför säsongen kändes det verkligen inte som att det var såhär pass illa men jag kanske var lite förblindad av hopp och önsketänkande. Nu har verkligheten kommit ikapp och när till med Jim Rutherford säger att detta är början på en rebuild är det bara att inse faktum. Han och Allvin ska ha en eloge för att det lyckats övertyga ägaren Francesco Aquilini om att bygga om laget då han varit en stark motståndare till det under hela sin tid i Vancouver. Till och med han kunde väl inte blicka bort från att laget i dess nuvarande form inte var nära att fylla arenan inför ett slutspel, det brukar vara en bra motivation för ägare att agera.
Nu är det bara att tänka långsiktigt även om det är bland det tråkigaste som finns för supportrar. Återstår att se hur engagemanget i staden kommer vara efter att en av de mest älskade spelarna blir trejdad. Det vi kan konstatera är att denna säsong kommer bli lång och man får försöka gjuta mod i att unga spelare får chansen.
Det som är viktigt nu är att Allvin och Rutherford är konsekventa i detta. Se till att smida medan järnet är varmt och få ut så mycket man kan i utbyte för spelare som Kiefer Sherwood och Conor Garland som förmodligen står näst på tur. Och för guds skull behålla förstavalet i draften 2026, dags att satsa ungt och bygga upp ett stadigare fundament.
Det har varit en alldeles för lång period utan någon större framgång i Vancouver och med tanke på fansens hängivenhet varje år är det dags för organisationen att ingjuta lite hopp om framtiden. Efter att ha vinkat adjö till ännu en kapten känns det inte som för mycket begärt.
Tack för att ni läste!
