Spelare som erbjuder fler element till lagbygget och utgör bryggan mellan den solida defensiven och det offensiva spelet är affischnamnet Gustav Lindström och kanadensaren Colby Sissons. Att Lindström blir en offensiv sprängkraft är nog att hoppas på för mycket. Istället förväntas den högerskjutande försvararen gå i bräschen för sitt lag med ett högklassigt tvåvägsspel och agera som en form av vägvisande quarterback åt sina kollegor. Sissons å sin sida kommer att vara nyttig i spelet över hela banan med sin kyla med puck och förmåga att trä igenom gummitrissan genom framfusiga motståndare i numerära överlägen. Såhär inför säsongen kvarstår dock ett frågetecken om Colby klarar av att höja sitt spel ännu ett pinnhål och utnyttja hela sin breda repertoar i en mer utmanande liga än den han stundtals dominerade i förra säsongen.
Ett mer svårplacerat nyförvärv inför årets säsong är finländaren Valtteri Pulli. Vart ska förväntningarna ligga på en ung spelare som aldrig prövat SHL-spel tidigare? Oavsett förväntningar utifrån så kommer den resliga försvararen från AHL till Stockholm och Djurgården efter att ha tröttnat på att ha placerats i facket där orden “stor och defensiv” står inristat med stora bokstäver. Pullis ambitioner om att utveckla sitt offensiva spel kan komma väl till pass i en backuppsättning som har viss brist på just den varan. Ambitionerna får däremot inte ta överhand och skapa övermod i egen zon, utan ett noggrant och effektivt spel måste prioriteras. Här har tränare Kimby och Andersson ett viktigt uppdrag för att Valtteri ska slippa möta arga snickarens (läs Wikegårds) svarta blick när bärande balkar i huset tenderar till att börja svaja.
Spelaren som ska stå för den offensiva sprängkraften bakifrån är nyförvärvet Joey LaLeggia. Amerikanen har mångårig erfarenhet av SHL-spel och ska vi fortsätta på inslagen väg och prata husbygge får vi nog likna honom vid någon form av estetiskt tilltalande detalj till huset. Ur ett retrospektivt perspektiv vilar det en poänggaranti över LaLeggias namn och vi kommer med säkerhet få se honom dansa loss på offensiv blå i numerära överlägen. Däremot finns det en osäkerhet i försvararens spel på andra sidan av banan. Här finns risk för vattenskador som de mer defensivt inriktade kollegorna kommer behöva åtgärda.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Djurgårdens försvarssida består av en hel del intressanta ingredienser. Det finns däremot några frågetecken som behöver rätas ut för att mesta mästarnas comeback-säsong i SHL inte ska innebära stora läckage bakåt. Kan vi få se "JP” studsa tillbaka till gammal god form? Klarar det oprövade kortet Pulli av att utvecklas till den stabila tvåvägsback som man på förhand hoppas? Hur står sig Blixt, Berg och Ragnarsson i en liga där de utmanas av skickligare spelare? Klarar Sissons av att höja sitt spel ytterligare en nivå efter förra årets succé? Är LaLeggia tillräckligt med offensiv kraft eller kan Lindström och Sissons hjälpa till med tillräcklig poängproduktion från backplats? Inom kort får vi svar.
