En mycket oroande trend - bufferten riskerar att snart vara förbrukad
Seriens två formmässigt sämsta lag drabbades samman på Hovet under torsdagen när Djurgården ställdes mot Örebro. Stockholmarna hade chans att skapa ett relativt stort gap ner till det tolfteplacerade gänget från Närke. Med tanke på den senaste tidens spelmässiga insatser var det inte av något större intresse under kvällen. Idag handlade det bara om resultat, inte prestation. Dessvärre fick vi varken se en bra prestation eller ett bra resultat. Gropen grävdes djupare och den dystra trenden fortsatte på inslagen väg för vårt Djurgården. Man är nu uppe i tolv raka matcher utan en enda trepoängare. Poängbufferten mot bottenlagen som byggdes upp under säsongens första tredjedel krymper just nu för varje omgång som spelas - vart ska det här sluta?
Kan juniorerna vända trenden?
Glädjande nog är trion Frondell, Björck och Eklund äntligen tillbaka på svensk mark och väntas dra på sig DIF-tröjan mot Färjestad på lördag. Om de är lösningen på den negativa trenden låter jag vara osagt - det får tiden utvisa. Att juniorerna kan lösa upp några av de offensiva knutorna som för tillfället plågar Djurgården är en fullt rimlig tanke. Men kan de bidra och strukturera upp det defensiva spelet? Kanske, men man får nog inte förvänta sig allt för mycket. Fler mer rutinerade och namnkunniga spelare måste kliva fram nu när det blåser som mest.
Det återstår att se vilken impact guldmedaljörerna kommer ha på resten av laget - där mer eller mindre alla i omklädningsrummet behöver en akut uppryckning. Förhoppningen är självklart att junisarna kan komma in med ny positiv energi som smittar av sig till resten av laget.
Obekväma beslut
Under förra året utförde Djurgårdens tränartrio ett exemplariskt arbete där laget växte under säsongen och var orubbliga framåt slutet av densamma. Utan att ta bort något från förra årets insats så ska man dock komma ihåg att DIF satt på HockeyAllsvenskans överlägset dyraste och mest namnkunniga trupp.
SHL är en betydligt tuffare och jämnare liga där både taktisk och spelmässig nivå skruvas upp några grader. Detta har nu blivit verklighet för Djurgården som famlar i mörker efter någon form av struktur - offensiv som defensiv. Sitter tränartrojkan på kunskapen som krävs för att vända det vi just nu upplever? Det går inte längre att kalla det för en formsvacka. De statistiska pilarna, offensiva som defensiva, har pekat nedåt under en längre tid samtidigt som skotteffektivitet och powerplay stundtals stagnerat.
Att bryta med någon eller några av tränarna redan nu kan uppfattas som naivt. Men om Wikegård och den övriga sportsliga ledningen inte funderar ut en plan B bör det anses som än mer naivt. Jag har fortfarande stort förtroende, framförallt respekt, för Robert Kimby - men har han rätt material till hands för att bära DIF ur den kris man just nu befinner sig i?
