Det är inte ofta man får möjligheten att skriva “vad var det jag sa” .
Nu passar jag på att göra det. “In your face” till alla er som kritiserade min optimism inför mötet mot Mora borta. Jag fick radera en massa kommentarer där det skrevs att det skulle bli två raka, att säsongen var över och så vidare.
Till er alla andra som gillade det jag skrev och hakade på känslan att det var nu sviten skulle brytas vill jag säga tack. Det är nu vi spikar igen locken till kistan och begraver det så kallade “spöket” för evigt.
Jag har hatat det ordet så länge att jag till och med hotade att säga upp min prenumeration på LT om de nämnde det igen. Den är uppsagd sedan länge kan jag upplysa om.
Det är sällan man får uppleva en period som SSK bjöd sina fans på igår. Man fullständigt malde över dalmasarna under de första tjugo minuterna. SSK fick också utdelning för alla stolpskott under säsongen och det blev rena ketchupeffekten.
Vad sägs om 4–0 och hela 18–0 i skott?
Mora hade ett embryo till farlighet i första bytet och det var allt. Sedan malde maskinen SSK igång.
Borta var dump-puckarna som man förlitat sig på under hela serien. I stället fick vi se kontrollerade ingångar med fart. Det var ett sådant driv i spelet att man nästan fick nypa sig i armen för att kontrollera att man var vaken.
Det är många som har kritiserat SSK:s backar för att vara alldeles för långsamma och för att bara söka efter rödlinjen och dumpa puckar. Arell och Ahnelöv har fått höra att serien går för snabbt för dem.
Jag erkänner att jag själv har ifrågasatt dem under en längre tid, men Arell har lyft sig rejält. Han spelar med små marginaler men har på senare tid hittat ett självförtroende i det han gör.
Det är nu rutinen kommer till nytta när det börjar gälla mer för varje match. Många har sagt att det här laget är byggt för ett slutspel och jag börjar förstå vad de menar.
Ta Hank som exempel. Har han någonsin varit så här bra som han är nu? Han är överallt på isen och smäller på i varje byte. Han vågar utmana när han har pucken och inte, som tidigare, bara söka dumpen.
Jag tror inte att AJ har någon spelare han litar på så mycket som Hank. Möjligen Wiå i så fall.
Ni som inte har förstått hur mycket nytta Hank gör under en match bör studera honom lite extra varje gång.
Det var synd att det inte var fler än 4 300 som fick uppleva matchen på plats igår. Stämningen som ni bjöd på gick rakt in i TV-soffan och skapade rysningar av välbehag.
Det kanske inte var fullsatt, men det lät nästan så. Äntligen fick man höra Telgekebab-ramsan och samtidigt bli tårögd.
På tal om ramsor så njöt jag när SSK-klacken skrek “filmare” till Hellgren Smed. Det var kanske en avgörande faktor för att få honom ur balans. Ibland tror jag faktiskt på karma, och den fick Hellgren Smed känna på.
Om man ska hitta något negativt från kvällen så är det SSK:s powerplay. Det är ingen dålig uppställning man har i sin första formation, men det händer ju ingenting.
Det kan vara så att man överarbetar situationerna och då låser det sig. Att ständigt byta plats under ett powerplay och inte riktigt veta vem som ska skjuta gör att det blir en passning för mycket eller en tvekan som gör att pucken går ut ur zon.
Faktum är att vi till och med får anfall emot oss i vårt eget powerplay eftersom vi tänker för offensivt.
SSK behöver förenkla spelet och lägga mer kraft på att skapa trafik framför mål. Kanske är det läge att sätta Hank där, med tanke på att han är i sitt livs form. Det vore värt att testa.
Innan matchen belönades Love med pris som årets rookie och årets målvakt. Det är så välförtjänt av vårt 19-åriga underbarn.
Att Love dessutom skänkte sina prispengar till SSK:s ungdomsverksamhet är inget annat än världsklass. Så himla ödmjukt och fint gjort att jag måste citera Karl-Bertil Jonssons pappa.
“Det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig”
Det blir alltså Kalmar som vi får möta i kvartsfinalen. Ett Kalmar som vi slog ut förra året med 4–1 i matcher.
Den gången var vi favoriter, men det är vi inte nu. Eller har vi kanske skaffat oss ett psykologiskt övertag mot dem?
Kalmar är ett bättre lag i år än förra säsongen, men räcker det mot ett rutinerat SSK?
Klarar de av pressen att vinna den första hemmamatchen?
Nej, det tror jag faktiskt inte.
Jag brukar inte använda klyschor i mina krönikor, men nu är det dags för en.
På söndag kommer laget som gör första målet att få ett stort övertag. Det handlar inte bara om ledningen i sig, utan om hur matchbilden kommer att utveckla sig.
Gör Kalmar första målet kommer de att ösa på för att göra ett till. Gör SSK målet kommer SSK att kunna utnyttja de lägen som dyker upp när Kalmar går all in för en kvittering.
Det väntar med andra ord en oförutsägbar söndag där vinnaren skaffar sig en stor fördel.
