Vilken brutal kontrast det blir när man har upplevt helt otrolig ishockey, match efter match under OS, och sedan sätter sig för att se en vanlig match i Hockeyallsvenskan. Jag hade dessutom knappt hunnit hämta mig från chocken att ICA-Stig ska sluta, och ändå var jag inte beredd på vad som väntade i Ljungby.
Under OS fick vi se världens bästa spelare dominera isen. Quinn Hughes var en fröjd att följa. Skridskoåkningen, rörligheten, passningarna som satt perfekt på bladet varje gång. Det gick snabbt, det var precist och det var hockey på absolut högsta nivå. När man sedan sätter det i perspektiv mot kvällens match blir skillnaden nästan smärtsam.
I Ljungby avlöste felpassen varandra och missarna dök upp i nästan varje byte. Det som skulle föreställa ett uppspel såg mer ut som en teceremoni i egen zon, där motståndarna bjöds på både scones och sju sorters kakor. SSK backarna hade sina mest givmilda stunder och delade ut målchanser som om de vore gratisprover. SSK fick spela powerplay i den första perioden, men lyckades inte få iväg ett enda skott på mål – en start som satte tonen för första perioden.
Troja hade flera omställningar och gjorde mål på en av dem. Troja måste vara Vanderbecks värsta motståndare, då han har varit inne på samtliga fem mål den senaste veckan. SSK fick också ett två-mot-ett-läge, men Engarås fumlade bort chansen. Laget fick inte alls igång sitt anfallsspel i den första perioden.
SSK-spelarna har säkert åkt på en rejäl utskällning efter den första perioden. I den andra skapade man en hel del farliga chanser. Främst var det Daniel Norbe som sökte skott efter skott, men avsluten kom utan skymning framför Trojas målvakt Ståhlberg. Väyrynen var pigg i den andra perioden och endast ribban hindrade honom från att bli målskytt. Trots det ökade trycket lyckades SSK inte spräcka nollan, vilket visar hur effektivt Troja försvarade sig.
Troja blev ordentligt tillbakapressade under långa stunder och spelade ett tajt försvarsspel i egen zon. Det märktes tydligt att de bara väntade på misstag – och då ställde de om blixtsnabbt. Man måste berömma Troja som flera gånger stod i skottlinjen och gjorde det svårt för våra backar att få fram puckarna. Perioden blev mållös och ställningen 1–0 stod sig trots ett stort övertag för SSK i skottstatistiken.
SSK inledde tredje perioden i powerplay och fick ett par fina chanser genom Vanderbeck, som missade skotten vid två tillfällen. Men när utvisningen var över kom belöningen som laget väntat på.
Efter utvisningen bjöd Norbe och Vanderbeck på matchens delikatess av högsta klass. Vanderbeck avslutade kliniskt Norbes smörpass genom hela zonen. Firma Väyrynen och Liljegren var mycket nära att ge SSK ledningen, men Ståhlberg sträckte ut sina långa ben vid flera tillfällen och höll kvar Troja i matchen. Teemu hade dessutom ett skott i ramen. SSK radade upp chanser och det var ett under att det bara stod 1–1 på tavlan.
Troja hade ett par chanser i slutet av tredje perioden, men matchen slutade oavgjort efter full tid. Det ska Troja vara glada för. Skotten i tredje perioden var 3–11 till SSK. Matchen gick nu vidare till förlängning, där SSK visade sin styrka.
Det tog inte lång tid för SSK att göra det avgörande målet i förlängningen. Den här gången var det Wiå som satte sitt friläge lika kliniskt som Vanderbeck tidigare. SSK tog två otroligt viktiga poäng i jakten på en kvartsfinalplats.
Hur summerar jag den här matchen egentligen? SSK kom ut otroligt svagt och fick inte igång sitt spel alls. Det var som om de sökte efter kemi och flyt i spelet under press. När passningsspelet väl började sitta kom även kedjorna igång. Det var framför allt våra backar som såg till att vi fick långa anfall på Troja. Det var starkt spel av både Norbe och Öhrqvist vid blålinjen, där de vågade stå upp trots press. När de missade var Troja snabba att vända, och det blev farligt många gånger.
SSK ska spela med hög press – men aldrig chansa som de gjorde vid flera tillfällen. Mot bättre lag än Troja kommer det att straffa sig.
Vill ni veta vad jag tyckte om kedjorna i kväll?
Jag väljer att inte kommentera men har funderingar kring varför vissa paras ihop trots att de inte har presterat på länge.
Jag tycker att det finns en spelare som inte alls kommer upp i sin rätta nivå, och det är Dyk. Han har varit i en svacka under en längre tid och var osynlig även i kväll.
Vad tycker ni om Dyk, och vem ska han spela med för att komma igång? Hur som helst behöver vi få igång honom för att utnyttja hans kapacitet.
Kul att se att Teemu var piggare i kväll än på länge. Det var förövrigt en fröjd att se Hank ikväll som körde järnet i varje byte och vann alla sina kamper.
En häftig match väntar på onsdag mot Björklöven hemma. Det kommer säkert bli mycket folk, och SSK kan dra nytta av att det är lönedag.
