Omgång 27 i mitten av december skriker kanske inte spänning. Det blev aldrig heller en spännande tillställnin. Skellefteå vann med 1-3 i en match som var bra från AIKs sida.
Tankarna är på många ställen för tillfället när det gäller hockey just nu. Man tänker mer på stundande JVM och kommade truppsläpp inför OS i Milano 2026. Även om det är SHL man följer så känns det ibland som att vissa matcher bara ska spelas bort. Kanske är det just dessa i juletiderna som främst inte sätter igång ens hype men det är SHL att titta på trots allt och jag tar det.
Det som för mig är mest spännande i dessa matcher är: Håller Strauss Mann nollan och gör Oscar Lindberg poäng?
Det låter kanske naivt eller rent ut sagt arrogant – men med tanke på hur uppdelad toppen är mot botten med FHC som fortsätter dominera som ensam herre, vad ska annars få en exalterad i mitten på december? Någon nolla blev det inte men Ogge fick hänga en kASSE. Det är alltid grädden på moset efter en vinst.
AIK var i alla fall det bättre laget de första 20 minuterna. AIK tog ledningen efter att Ogge hängt dit den i powerplay.
Jag kan tycka lite synd om Timrå där – för det var verkligen ingen utvisning. Hugg sätter sig ner och ingen förstår nog vad som egentligen leder till 2 minuter men så blev det. Timrå får då möta seriens vassaste powerplay som, föga förvånande, levererar.
Mycket mer spännande än så fick vi inte i första förutom ett fint styrmål av Oliver Okluliar som dessutom gav Jonathan Pudas sin andra assist för kvällen och sätter honom som nr 3 i SHLs totala poängliga.
Andra perioden blev mer Timrås än AIKs. Det började slarvas från de svartgulas håll men inget som var direkt alarmerande. Det som satte kuggar i maskineriet för AIK var när Rickard Hugg åkte på en 2+2 som Timrå utnyttjade för en reducering.
I övrigt spelade Skellefteå en del i boxplay i andra perioden och förutom ett insläppt mål så ser AIKs boxplay ruggigt bra ut. Det var sekvenser som det nästan såg ut som fem mot fem trots det numerära underläget. Spelare som Pär Lindholm och Lars Bryggman är fantastiska i boxplay och är nästan farliga för motståndarna när de väl är inne 4v5.
Men tredje perioden rullade igång och AIK slog på sin ökända 6e växel och man började ana att matchbilden skulle ändras.
Timrå fick inte mycket att jobba på eftersom AIK kunde mala ner ordentligt. Det var inte det offensivt mest effektiva spelet men man lyckades bryta sig in med bra ingångar i anfallszonen och etablera sig. Spelare som Pontus Johansson var enormt kylig med pucken idag och han ser otroligt skön ut i sin åkning. Det är en spelare som lyft rejält i AIK sen förra året.
AIKs hårdast jobbande forward Jonathan Davidsson fick äntligen hänga en kasse idag. Han har haft svårt att hitta nätmaskorna i år och med tanke på att han ofta tar sig till lägen bör målproduktionen stå sig högre. Men ikväll small det bra och #71 fick fira ordentligt.
AIK gör idag 60 bra minuter men är snäppet sämre i andra perioden utan att man kan kalla det katastrof.
AIKs 3 stjärnor ikväll:
***Jonathan Davidsson – Evigt kämpande och fick utdelning ikväll
** Pontus Johansson – Visserligen inte i protokollet men är AIKs bästa back bland ett bra presterande fält ikväll
*Oscar Lindberg – Hade förutom målet en bra kväll överlag och är verkligen där det händer. Svårt att vara bättre än Ogge när han är på hugget
